Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Eriksson: "Fattar inte upprördheten över Barrs artikel om Östersund"

/

Jag har avsiktligt lugnat mig ett par veckor så att det värsta känslosvallet fått lägga sig. Men nu måste jag få erkänna att jag inte fattade ett barr.
Alltså, jag fattade inte alls den kolossala upprördheten kring Expressenreportern Björn Barrs artikel om Östersund under Melodifestivalen.

Annons

Visst, det var kanske inte det mest genomarbetade jobb jag sett. Det var en bagatell där han som utomstående gav en ögonblicksbild från stan under denna säregna vecka.

Skulle vi inte tåla det? I så fall – var finns då problemet?

Går vi i taket för minsta lilla gliring bidrar vi själva i högsta grad till bilden att vi skulle vara en samling naiva bonnläppar som bor här uppe.

Melodifestivalen är en tävling med en samling låtar som i sig inte är värda mer än en axelryckning. Och det kulturella värdet av arrangemanget ligger på samma nivå som en genomsnittlig julgransplundring.

Om vi nu av någon anledning ger oss hän i detta och virar in oss i svandunsboor och får partyfnatt.

Ska vi då inte palla med att någon utifrån kommer hit och skojar till det över spektaklet?

Har vi så darrig självbild att vi nödvändigtvis måste undra vad alla som kommer hit tycker om Östersund – och om de till äventyrs inte säger att allt är toppen så blir vi trampade på tårna.

Då är det väl faktiskt vi själva som surrar fast oss på medialandskapets eget glasberg.

Vi vill ju så gärna vara unika och frågan är om inte den här ömhudade överkänsligheten gör oss till just det.

Det vilar något lätt nordkoreanskt över detta med "Jämtlandsbilden". Några ger sig själva tolkningsföreträde hur den bilden ska vara och både invånare och besökare ska rätta in sig i detta. Ve den som understår sig att skrapa på ytan.

Det här är en självgod trångsynthet som är nära besläktad med Barrfrossan efter Expressens artikel.

Jag letar på nytt fram Björn Barrs text. Uppståndelsen efter publiceringen känns i dag om möjligt ännu mera obegriplig.

Kan någon i dag säga att det här motiverade alla övertoner?

Jag hörde en radiodebatt mellan Björn Barr och centerpartisten (och min förre chef) Bosse Svensson. Bosse må vara urskuldad eftersom han numera är politiker och det torde ligga i hans uppdrag att ta politiska poäng där sådana står att finna.

Man brukar säga att självmål objektivt sett ofta är jäkligt snygga. Och det här var ett sådant exempel. Bosse behärskar sin retorik.

Men när han, och för all del en och annan medarbetare på den här tidningen, genom präktiga galoschsparkar får nätet att rassla där man inte riktigt tänkt sig, så börjar även jag frukta för "Jämtlandsbilden".

Var det nödvändigt att ta Björn Barrs bagatell till artikel på sådant blodigt allvar?

Jag såg en glimt av Ulf Malmros nya serie "Ack Värmland". Vi får vid gud hoppas att inte värmlänningarna är lika lättkränkta som våra celebriteter inom disciplinen.

Se också:

Efter hätska debatten - Östersunds-Posten och Expressen lånar reportrar av varandra

Björn Barr: Någon ursäkt blir det inte

Frida Hansson: Folk är som folk är mest – till och med i Stockholm

Gubbtäcksfärd i Stockholm – händer det något kul där?

Länklista:

Expressens reportage: "Det är kul när det händer nått"

ÖP:s Stefan Nolervik: "Det är ju skitkul när det händer något!"

ÖP:s nöjesredaktör Frida Hansson: Mello i all ära men med en bitter eftersmak

Kristofer Ahlström i DN: Huvudstadens medier vidgar klyftan mellan stad och land

Sofia Juvel i Arbetarbladet: Osexigt med kränkta landsortsbor

Lokalpolitikern Bosse Svensson (C): Brevet till Expressens kulturredaktion

Björn Barr i Expressen: Kul att något hände i Östersund

Annons
Annons
Annons