Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Livet är det som pågår medan vi tänker på annat

+
Läs senare
/

Nu är det nytt år igen, vi har vänt blad, från förra årets inledning med attacken mot tryckfriheten och yttrandefriheten och mot alla som heter Charlie, och Paris kom att bli en stad i kaos, precis som flyktingströmmen också beskrevs under året, fast det inte är någon ström, för en ström kommer och går och ser rätt likadan ut när den pågår, men en flyktingström, det är människor och alla människor bär på olika öden, vi är lika men ändå olika och alla ska behandlas med respekt, men det förstår inte de ljusskygga typerna som kastat in brandfacklor i förläggningarna på ställen som Oskarshamn och Tjörnarp, men medan det brinner ser vi på Melodifestivalen och röstar på låtar som kanske inte blir vinnare, och vinnare vill man ju vara, fråga simmerskan Sarah Sjöström eller varför inte Zlatan som båda bjudit på bravader, vilket man inte kan säga att miljöpartisterna gjort, tänk bara på Bromma flygplats och flyktingfrågan, men ingen orkar tänka på IS framfart och inte heller på skandalerna kring avgasfuskande bilföretag och på den där stackars terroristmisstänkte mannen i Boliden som sedan visade sig vara som du och jag, som gillar ICA och bygdens fotbollslag, som Allsvenskdebuterande Östersunds fotbollsklubb, vilka lirare, men jag är inget att räkna med, jag är trött, fast håret växer ut ändå och nyss var det sommar, minns du midsommarfesten i duggregnet, den egenhändigt inlagda pepparsillen, vinet, bryggan, dansen, skratten, jag i min nyinköpta blommiga klänning, så tunn, så tunn och jag frös förstås, men ville inte visa det, för jag ville inte gå in, ville aldrig gå in, och du sa att du älskade mig och att vi visst skulle bli jättegamla tillsammans, fan ta cancern, sa du också och kramade mig extra hårt och så lite senare, morgondoppet som inte blev av, men fräknarna hamnade på näsan och allt doftade tång och någon gång då när solen fortfarande lyste mördades Lisa och Ida och det blev plötsligt mörkt och innan vi hann blinka föll det mjuka augustimörkret och vi åt kräftor under kulörta lyktor fast jag mådde dåligt av medicinerna och dåligt mådde också Decemberöverenskommelsen som snart hade gjort sitt fast den inte hade gjort något, och ett år går så fort, allt fortare går det ju äldre man blir, och i ett blink är det midvinternatt och stjärnorna gnistra och glimma och återigen drabbas Paris och världen och demokratin av en ny terrorattack och det känns omöjligt fast det är helt möjligt och möjligt är också ett nytt klimatavtal även om det inte är så bra som det borde ha varit om planeten själv fått bestämma, men politikerna kramar varandra och rätt vad det är, är snödropparna här igen vid husknuten, som de vårtecken vi behöver för att orka leva och överleva ännu ett år, men orkar det gör inte alla människor som flyr över Medelhavet, ett hav med många minnen, både för de som hamnar på botten bland dy och lera och för dem som njuter av en kryssning över lugna vatten, nä, livet är inte rättvist, men det blir ändå ett nytt år, nu är det här, och en ny vår, snart är den här, och snart, ska jag sätta en bukett med gula krispiga tulpaner på köksbordet och ta ett kort och lägga ut på Facebook, där vi ses, när vi ses, på det nya året.

Annons
Annons
Annons