Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möte med länets nye hotellkung

/

Petter Stordalen är miljardären som hamstrar konkursade hotell och skriver aggressiva blogginlägg om pälsdjursuppfödare. Han är jetsetaren som älskar röda mattor och fotoblixtar, och hatar skattesmitare och kvartalskapitalister. Han är dyrkad ledare för ett hotellimperium där man sjunger egna företagssånger. Själv prisar han socialdemokratin.

Annons

Petter Stordalen har utan tvekan Star Quality. Redan när vi passerar den orangefärgade skjutdörren på hotellkedjan Choice huvudkontor i Oslo tappar vi hakan.

I den halvdunkla foajén med ett marmorgolv som ser ut att vara täckt av glas står något som liknar ett upplyst apelsinskal. Det kan vara en möbel eller ett konstverk. Möjligen både och.

Inne i skalet sitter Petter Stordalen med en jättelik schäfer bredvid sig.

Jag tänker på en excentrisk skurk i någon James Bond-film från 1960-talet. Doktor Julius No? Nej vänta. Fantomen och hans varghund Devil i dödskallegrottan. Där har vi det. Petter Stordalen och hans schäfer är en vandrande logotyp.

– Är det snö i Åre? Ja? Greit, säger han när han kommer fram och hälsar på oss.

Han är ganska kort och spenslig, men ser vältränad ut. Han är klädd i svart kavaj, svart tröja och svarta skor med nitar. Runt halsen har han ett smycke med stenar som ser dyrbara ut.

Han visar oss in ett svartmålat bibliotek med lila sammetsdraperier och gula fåtöljer. Hunden Qross lägger sig lydigt vid hans fötter.

– Han är alltid med mig, överallt. Det är en berest hund. Upplärd i Göteborg. Svensk, som allt det bästa jag har.

Jag ber Petter Stordalen att beskriva sitt första intryck av Copperhill, hotellet han köpte för en månad sedan.

– Det var på sensommaren och jag kom flygande in med helikopter över Åre by. När jag fick syn på hotellet på toppen av berget var det, ja det var, fantastiskt.

Han gestikulerar så att Qross börjar slicka honom på handen.

– Arkitekturen, kvaliteten, läget. Allt är 100 procent rätt. Om man ställer Copperhill bredvid Little Nell i Aspen eller Omnia i Zermatt, som är det finaste de har, så har de inte en chans.

Petter Stordalen har bara ägt Copperhill i en månad. Men han är redan i full gång med att anpassa det efter sin egen filosofi om hur ett hotell ska vara.

Arkitekten har fått instruktioner om att slutföra sin vision. Allt hann inte bli klart före konkursen. Och allt blev heller inte så lyckat, tycker Stordalen.

– Vi ska ta bort en del och tillföra annat som ger ett varmare intryck, säger han gåtfullt.

– Men det viktigaste är logistiken. Vi ska ha skyttelbussar som kör fram och tillbaka så att gästerna inte behöver ta taxi till byn.

Inom loppet av ett år har Petter Stordalen köpt tolv hotell med sammanlagt 1 900 rum i Skandinavien. De åtta första var planerade. De fyra senaste har han tagit över efter att de förra ägarna kastat in handduken.

Så var fallet med Copperhill. Det köpte han för 200 miljoner, en fjärdedel av vad det kostade att bygga.

Men han vill inte kalla det för ett klipp. Klippare är det värsta han vet.

– Jag är kapitalist, men jag tar ett samhällsansvar. Jag förstår inte företagare som gömmer undan sina pengar i skatteparadis. Vem ska betala för sjukvård, polis och underhåll av våra vägar?

Han har köpt Copperhill för att driva det i minst 50 år, säger han.

Och målgruppen är inte Europas jetset i första hand.

– Jag köpte en restaurang en gång och anställde en superkock för att laga "gourmetmat till folket". Det blev succé.

– Jag vill göra Copperhill till ett femstjärnigt hotell som är till för alla, inte bara en liten exklusiv skara människor. Det ska pulsera av liv och värme, helst året runt.

– Vi ska ha en dynamisk prissättning. Högsäsong ska vara mycket dyrare än lågsäsong. Efter helgerna ska priset falla. Ett konferensgäng som bor på hotellet och använder restaurangen och baren i en vecka ska få ett annat pris.

Men han är ödmjuk inför uppgiften att få ett lyxhotell på en bergstopp i norra Skandinavien att gå ihop. Han har själv sagt att hotellbranschen i Norden är så överetablerad att "det kommer att rinna blod på gatorna".

– Men jag ska försvara en investering på 200 miljoner, inte 800 som de förra ägarna. Och jag har inget behov av att tjäna pengar de första åren.

Jag frågar om han känner något ansvar för att 200 fordringsägare gick miste om 90 miljoner i konkursen, med tanke på vad han betalade för hotellet.

– Att de förra ägarna gick i konkurs för att de investerade för mycket kan jag inte göra mycket åt. Det jag kan göra för Åre är att driva ett hotell med "varma sängar" och inte hytter som används en gång om år.

I höstas lovade han att försöka hålla Copperhill öppet året runt. Nu backar han ett halvt steg.

– Det är viktigt för kontinuiteten att hålla öppet så mycket som möjligt, men kanske är det nödvändigt att ha stängt sex veckor eller två månader per år, det är upp till den som ska driva hotellet, säger han.

Petter Stordalen är känd som en karismatisk ledare för hotellkedjan Choice. Han betonar gärna hur viktigt det är med sammanhållning. Hans egen familj är inte längre en kärnfamilj, men de fortsätter att fira jul tillsammans. Choice är hans andra familj. Den har 8 000 medlemmar.

Där är det mjuka värden som gäller, snarare än "mässing och marmor", som han uttrycker det.

– De som jobbar på Choice ska känna sig speciella.

Det var för övrigt en medlem av Choice-familjen från Östersund, Clarions hotellchef Bibbi Högbom som fick honom att intressera sig för Copperhill första gången.

– Hennes entusiasm smittade av sig. Jag litade på henne eftersom hon är en av oss.

Annons
Annons