Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädslan för att få en spark i ryggen, ett slag med en bräda, bli utfrusen i flera dagar #minhistoria

/

Det kommer in fler berättelser via #minhistoria.
Så här skriver en utsatt kvinna:

Annons

I 8 år stod jag ut med fysisk och psykisk misshandel på grund av att jag i min enfald trodde att jag kunde ändra en annan människas beteende, en sjuk människas beteende. Våldet i min situation utlöstes sällan av alkohol även om det förekom någon enstaka gång. Men i de allra flesta fall skedde detta i nyktert tillstånd. I vardagen. Det kunde utlösas av en för honom dålig dag, något jag sagt som inte passade hans tycke, av att mina barn tjafsade om småsaker eller av vilken småsak som helst egentligen... En örfil eller en spark kan man till stor del "glömma", men den psykiska misshandeln finns där ännu efter 9 år. Idag kan en enkel rörelse, en ton, en situation utlösa den fruktan och rädslan jag kände för 9 år sedan. Rädslan för att få en spark i ryggen, ett slag med en bräda, bli utfrusen i flera dagar etc. Illamåendet som alltid fanns där över att aldrig duga till, alltid få höra att man inte förtjänade julklappar eller presenter, alltid känna rädslan över att mina barn från ett tidigare förhållande skulle bete sig "illa". Det låg som en klump i magen varenda dag att aldrig veta vilket humör han var på just den här dagen. Mina dagar fylldes med allt som måste tas om hand, jobb, hus, trädgård, barn, städning, tvättning, handling, matlagning mm. Allt detta låg på min lott att klara av. Han satt vid datorn och spelade bort våra pengar! Dom "bra dagarna" skulle vi köpa husvagn, ny bil, åka utomlands mm. För att nästa dag bryta upp och klippa alla band. Ovissheten och otryggheten tär så fruktansvärt inombords. Att aldrig veta och aldrig kunna planera vardagen. Efter 8 år och många sammanbrott kom klarheten att jag aldrig någonsin skulle kunna förändra denna människa, jag slet mig lös! Friheten! Åhh så ljuv. Vi har 2 barn tillsammans som han idag inte bryr sig särskilt mycket om. Mycket sporadisk kontakt vilket såklart är tråkigt. Men jag har i alla fall kommit så långt i mitt liv så jag förstår att jag inte bär skulden till de skador jag idag bär på grund av mina barns far.

Vill du också dela med dig?

Hjälp oss att lyfta fram det osynliga familjevåldet – berätta under #minhistoria

Andra läsares #minhistoria

Jag ser hur mitt livs kärlek bryts ner av sitt ex

Pappa nöp mig i bröstvårtorna och det gjorde så jäkla ont

Han ville ta bilder för att visa hur ful kropp jag har

-

För att läsa några av artiklarna som är länkade nedan krävs att man har ett premium-abonnemang hos ÖP. Det är gratis att skaffa just nu. Så här gör du.

-

Våld i hemmet / Dag 2:

Eva flydde efter en skräckfylld natt

Så utsätts kvinnor för våld i hemmen: Våldtas, skuldsätts och förödmjukas

Unga kvinnor de mest utsatta – det här möts polisen av när de rycker ut

Brist på utrustning försvårar utredningar – så drabbas de utsatta

Våld i hemmet / Dag 1:

Chefredaktören: Vi män måste säga stopp

Pappan bröt dotterns näsben - se ett år av våldsanmälningar här

8 av 10 anmälningar om familjevåld lades ned: "Viljan saknas"

Krönika: Jag är förfärad, arg, ledsen och upprorisk

ÖP blottlägger familjevåldet i ny granskning

Hit kan du som drabbad vända dig

Annons
Annons
Annons