Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Samvetet tål inte längre småprylar

+
Läs senare
/

Jag är alls ingen börshaj (är ni i chock? Skulle inte tro det ... Kulturtanter som jag bär tyvärr sällan våra courtage i en svångrem om halsen ...) men i somras läste jag en bok om aktiesparande och aktiehandel.

Inte mycket fastnade, utom det råd experten som skrivit boken gav om hur man väljer ut de företag man ska köpa aktier i.

Hans råd var nämligen att man bara skulle köpa aktier i företag man helt och fullt förstod vad de gjorde och hur vinsten skapades där.

Skulle man köpa aktier i till exempel ett klädföretag föreslog han att man skulle besöka butikerna och själv bilda sig en uppfattning om hur många kunderna var, hur sortimentet såg ut, om det låg drivor av överblivna trekvartsbyxor i något hörn någonstans (nåja, mitt förslag, inte hans ...) och känna in stämningen i och runt företaget.

När så mycket annat bygger på index och formler kändes det befriande konkret.

Jag påmindes om det i veckan, när det anrika familjeföretaget Indiska tvingades till en företagsrekonstruktion och visar sig kämpa för sin överlevnad.

Inte för att Indiska har något med mitt blygsamma aktiesparande att göra, men för att den nytillträdde vd:n David Rönnberg i en artikel på di.se förklarade förlusterna med sortimentsmissar och en väldigt svag julhandel.

Jag vet inte exakt vad han menar med sortimentsmissar, men efter att ha undersökt min bekantskapskrets lika noga som aktieexperten föreslog att man skulle undersöka sina köpobjekt vågar jag mig på en gissning: Småprylarnas tid är förbi.

Aldrig förr har orden inga presenter artikulerats så tydligt och aldrig tidigare har det skrutits så högljutt om rensning och pryldetox, där man utmanar varandra i att göra sig av med hundra prylar på hundra dagar eller inför kollektiva köpstopp.

Det här är förstås ett högst medelklassig uppvaknande – men jag tror att det fötts ur insikten om att det inte längre funkar att sätta upp skygglapparna och tända doftljus i varenda vrå hemma när en hel värld står i brand utanför dörren.

Klimatet tål det inte, vår medmänsklighet tål det inte heller.

Doftljus, värdinnegåvor, plastade chokladaskar och köldkänsliga orkidéer, allt börjar stinka av besvärande välstånd när tärda ögon samtidigt stirrar på en från en bit liggunderlag på gatan eller kvällstidningarnas löpsedlar skriker om hur svälten breder ut sig i syriska Madaya.

Världens orättvisor är både outhärdliga och ohållbara – ska vara det, så att vi vaknar.

På lite sikt gör det gott att det gör ont.

Men det kommer nog att knaka i samhällskroppen medan vi ställer om.

I samma ögonblick som jag skriver det här ser jag att op.ses mest lästa artikel handlar om när heminredningskedjan Lagerhaus öppnar i Östersund.

Är jag alltså fel ute om småprylarna?

Den som lever får se.

Men liten tuva stjälper ofta stort lass och samvetet känns våldsamt överlastat just nu.

---

Elin Olofsson i stor intervju: "Jag tror på vreden som en underskattad egenskap"

Läs ett utdrag ur Elin Olofssons nya roman "Gånglåt"

Tidigare krönikor av Elin Olofsson:

Garva och peta i sår – det är det vi behöver

Om det bästa och sämsta under 2015

Annons
Annons
Annons