Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sann rockhjälte

/

Elliott Murphy
Tuttifrutti lördag kl. 21.15
Betyg: 4

Annons

Elliott Murphy & The Normandy Allstars var för många ett helt oskrivet kort innan lördagens spelning. Den första låten var från 2010, den andra från 1973, så Elliott Murphys långa karriär har tyvärr fö rblivit okänd för många. Men med den attityd och det jävlar anamma som visades från scenen i lördags kväll fick många i publiken en helt ny favorit.

-Men det här är ju inte Lars Winnerbäck, sa grabben

-Det gör inget, det här är mycket bättre, sa den unga tjejen.

Och jisses vad det logs, och vad ögonen blev stora och häpna över vad Olivier Durand förmådde få ut av sin akustiska gitarr. En gitarrhjälte utöver det vanliga.

Ljudet från Badhusparken gjorde att Elliott Murphy lyfte bort flera av sina lugna låtar till förmån för mera rock & roll. Att döma av responsen var det alldeles rätt. Trycket var stundtals enormt. Och när det blev ”L.A. Woman” som extranummer var det märkligt nog bland det mest intensiva som någonsin framförts från en Yran-scen. Men samtidigt blev den talade lugna ”On Elvis Presley´s Birthday” ännu mer rörande i sina barndomsminnen som kontrast till rocken.

Totalt blev det tolv låtar. Ett par alldeles nya och ett par från debutskivan ”Aquashow”. Elliott Murphys starka och mycket egna röst fängslade de flesta som lyssnade och Olivier Durands ylande gitarr fångade resten.  Yran fick uppleva rockhjälten Elliott Murphy under en dryg timme. Oj, vad det svängde. Men eftersom jag vet vad han ka n med fler lugna låtar också så sparar jag det sista betygssteget till nästa gång. Men många ville nog ge ett högre betyg.

-Det här borde ju ha varit på den allra största av scener, skrek killarna bredvid mig.

-Jag är alldeles tagen, sa en av stadens mer rutinerade rockkritiker

Bäst: Massor av folk på gott humör, världens bästa låtskrivare enligt mig och gitarristen Olivier Durand som fick en egen jämtländsk fan club i lördags

Sämst: Den där Winnerbäck som lockade bort delar av publiken, och att ljudet från grannscenen inte gav utrymme åt de lugna låtarna.

Christer B. Jarlås

Annons
Annons
Annons