Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finsanskrisen bra för idrotten

Annons

Tidigare har vi berättat om de tuffa tiderna för KFUM Jämtland basket, häromdagen kom nyheten om att sparbanksstiftelsen slutar ge bidrag till bland annat sport, och nu senast är det Lövsta idrottscentrum som drabbas hårt. Och det handlar inte bara om detta. Många föreningar – och förbund, tampas med en allt kämpigare ekonomi. Sponsorerna tvekar. Idrottsföreningar ser om sina hus. Personalkostnader och spelarlöner är det första man kan spara på om man är seriös och vill bygga något från grunden. Kanske kommer mer av idealiteten därmed tillbaka.

, att efter många år där kapitalet styrt och där det kostar mer och mer att driva och sköta en idrottsförening blir man nu på nytt hänvisade till ideella krafter för att kunna överleva.

Dyra kanslister, kostsamma spelare i lagsporterna, och dyra utrustningar i form av skidor för alla typer av fören, är troligen snart bara minnen från ”fornstora” dagar.

kring nya spelarförvärv, företrädesvis när det handlat om Östersunds fotbollsklubb, har jag frapperats av inställningen hos många spelare. ”Nu hänger allt på vilket bud jag får av ÖFK”, eller ”Nu står det mellan två klubbar och det hänger på bästa budet”. Det har varit spelarnas marknad på en överhettad arena.

Spelarna har dessutom drivits av faktorer som att tjäna pengar, göra karriär, eller skapa sig ett bra marknadsvärde. Lusten och glädjen kommer tråkigt nog långt ned på manliga fotbollsspelares värderingslistor. Nu är det andra tider.

De får ta på sig rätt kostym. De kanske inte har råd med ett enda nyförvärv i år. Det är en intressant, och kanske också positiv (!) utveckling, som för oss tillbaka till mer idealism och till en kultur där det är inre faktorer som styr, mer än de yttre. Där glädjen att tillhöra ett lag, en klubb, eller att få spela fotboll för att det är så himla kul är överordnad driften att bli någon, att tjäna pengar på sin sport.

och satsar kanske hellre mer genomtänkt ur ett ungdoms- eller folkhälsoperspektiv när de satsar på idrotten. Det är positivt.

Positivt är det också ur ett kvinnligt perspektiv. Eftersom det rent krasst är så att kvinnliga fotbollsspelare eller basketspelare är ”billigare” i drift, har mycket lägre spelarlöner än sina manliga kollegor, kan det från och med nu vara värt att satsa på kvinnlig idrott för att synas som klubb eller för att nå framgångar inom lagsporterna.

Kanske är det nu det är läge att bromsa på herrlaget – men satsa på damlaget?

Jag tror på finanskrisen som en idrottens räddare i längden.

Mer läsning

Annons