Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det röda huset på näset bär på en hemlighet

/
  • Det varmröda lilla huset på Forséns gård i Ytterkonäs bär på en hemlighet.
  • Anders De Wahl, den förste som kontinuerligt år från år läste Tennysons
  • Moraklocka från tidigt 1800-tal.   – Den går faktiskt ännu. Det är bara att dra upp den, sa Aslaug.
  • Den fåvitska jungfrun.
  • Minnena efter den store skådespelaren finns lite varstans i rummet.
  • Målning på ett skåp från 1700-talet.
  • Aslaug Forsén kom till Ytterkonäs från norska Snåsa 1948 för att kunna skapa sig en egen framtid efter kriget.
  • Det är praktfullt och storslaget i De Wahl-rummet, vilket stått som det lämnades 1939. Kan du se de prominenta gästerna? Hur de spelar brädspel och röker cigarr.

Längst ute på näset i den väldiga Kallsjön, står ett litet hus.
En gång i tiden var det sommarhus till en av landets stora skådespelare. Mannen som i flera decennier läste nyårsklockorna för det svenska folket.
Följ med till ett hus med en hemlighet.

Annons

Längst ute på Konäset med vatten på båda sidor ligger ett varmrött litet hus. Där har det legat och vaggats av Kallsjöns vågor i många decennier.

Du känner kanske till trakten. Den väldiga sjön med dess vida böljande stränder, de små byarna med ägorna ner mot sjön, det storslagna landskapet som omfamnar allt.

Där längst ute på näset, i skuggan av Suljätten, står det lilla röda huset.

Dit kom jag bilande en afton i advent. Det är sådana resor i det egna landskapet som gör att tankarna och detaljerna dyker upp, berättelser, historier, de får egna liv i huvudet och det går inte skaka av sig förrän man vet.

Nu var det något med den där, ja, exakt, den berömde skådespelaren, det tidiga 1900-talets störste, Anders De Wahl.

Han var firad stjärna. Han spelade Strindberg, han spelade Ibsen och han spelade Shakespeare. Han var med i de stora filmerna både före och efter ljudfilmens genombrott.

De Wahl var en stor diva. Hans ego lyste på långt håll, och han bemödade sig knappast att svara om någon duade honom. Han var De Wahl, kort och gott. Han hade många beundrare, både manliga och kvinnliga, och han läste varje nyårsafton in det nya året genom att deklamera Tennysons Nyårsklockor antingen från Skansens scen eller från en radiostudio. Hans klang och styrka i rösten gjorde honom som klippt och skuren för rollen.

Han var den förste. Och störste. Och den som mer än någon annan förknippats med dessa nyårsklockor från Skansen, långt före George Rydeberg och de andra.

Anders De Wahl var vän med flera av den tidens stora personligheter. Han sågs med skådespelarkollegan Gösta Ekman (den äldre), upptäcktsresanden Sven Hedin och ibland med kompositören och recensenten Wilhelm Peterson-Berger.

En gång följde De Wahl med PB på en tur till den jämtländska fjällvärlden och blev så hänförd att han ville skaffa sig ett eget ställe nära fjällen.

Det fann han längst ute på näset på bonden Forséns gård.

De var den andra decemberdagen och vintern hade precis slagit till i Kallbygden. Snödrevet pinade vägen och slipade den glashal, men mellan vindilarna sken även solen. Det var ett par minusgrader och när jag tog av till vänster i Konäs och körde ut på näset i sjön var det nyplogat och fint.

I Ytterkonäs, precis där gamla Kallsjö pensionat hade legat, bodde Aslaug Forsén. Hon stod redan på förstubron när jag kom och hon pekade åt mig var jag kunde ställa bilen. Det blåste friska vindar och jag och Aslaug kämpade för att ta oss över den hala gårdsplanen till huset hon precis skulle guida mig genom.

Hon berättade:

– Jag kom hit efter kriget. Det var jag och en kamrat som bestämde oss för att åka till Sverige. Och här fick vi jobbb på lite olika platser. Jag arbetade på pensionatet i Konäs och jag var även i tre år på ålderdomshemmet på Rödön.

Men så träffade hon sin blivande make och de flyttade till hans hemgård i Ytterkonäs. Då hade Anders De Wahl upphört att vara på sitt sommarställe, men Aslaug fick höra alla berättelserna.

Så hade vi kommit upp till andra våningen i det utkylda huset. Det står kallställt under vintern, men lever upp på somrarna då de har öppet och guidning.

– Senast det var något här var väl den årliga jaktmiddagen. Då var det festligt här, berättade Aslaug.

Och så öppnade hon dörren.

Det var som att kliva in i dået på riktigt. In i det rum som Anders De Wahl skapade i mitten på 1920-talet tillsammans med Aslaugs svärfar. Det var nu lämnat i ungefär samma skick som det var när Anders De Wahl en gång lämnade det.

Magnifikt och storslaget. Robusta möbler, vepor, 1700-talsmöbler, konst, målningar, brudpallar, bruksföremål och Anders De Wahls sminkspegel från Dramaten.

– Här hade de olika samkväm och De Wahl bjöd ofta hit prominenta gäster. Bland annat var Sven Hedin, den gamle upptäcktsresanden, här och besökte De Wahl.

Hur känd var han?

– Han var väldigt stor och umgicks med kändisar och kungligheter på den tiden. Men i dag tror jag knappast det är någon som kommer ihåg honom, sa Aslaug.

Varje försommar när Anders De Wahl kom till bygden hade byborna fått order om att flagga.

– Och hade de ingen flagga så fick de en av honom. Han ville se flaggorna vaja när han kom åkande med häst och vagn hit efter att ha åkt med Drottning Sophia över Kallsjön.

Anders De Wahl tillbringade sin sista sommar i Ytterkonäs 1939. Därefter kom kriget. De Wahl dog 1956.

Fler reportage av Stefan Nolervik:

Så blev giraffen Jämtlands nya landskapsdjur

Vinterparadiset finns i Landön

De kom till Nälden med elden

Annons
Annons
Annons