Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bränd kalk ska rädda kyrkor

/
  • Bogårdsmuren som omger Ovikens gamla kyrka blir platsen för olika provytor med lokalproducerad puts.
  • Det har gått åt en hel del ved! Här är det Kristin Balksten som laddar in ytterligare bränsle.
  • Christina Persson visar en bränd kalksten. Kristin Balksten hade en liknande sten men hennes kalk är ”släkt”. Kvar blir det ”pulver” som tillsammans med sand och vatten blir ”puts”.
  • Jonny Eriksson från Göteborgs Universitet var lite orolig för att kalken var på väg att bli för hårt bränd. Han diskuterar saken med Kristin Balksten.
  • Det har gått åt en hel del ved!
  • Thore Andersson, projektledare, tycker att experimentet är spännande att följa.
  • Bogårdsmuren som omger Ovikens gamla kyrka blir platsen för olika provytor med lokalproducerad puts.

– Putsen håller inte på våra kyrkor. I Jämtland är det oftast västfasaderna som far illa. Vårt mål är att försöka göra ett puts som håller, säger stiftsantikvarien Rickard Isaksson.

Annons

Rickard Isaksson har, under en veckas tid, befunnit sig i Oviken tillsammans med representanter för Jamtli, Södra Jämtlands Pastorat, Gotlands Högskola och Göteborgs Hantverkslaboratorium. Även länsstyrelsen är involverad i det experiment som pågår.

Att göra en hållbar ”puts” kräver kalk. Därför har man vid Ovikens nya kyrka anlagt en provisorisk kalkugn. Större kalkstensblock har hämtats från Näversjöberg, mindre stenar i Marieby. Efter nästan fyra dygn med ständig eldvakt och en härdtemperatur på cirka 850 grader, avslutades den första delen av experimentet.

När stenarna svalnat efter några dygn läggs de i tunnor. De är fortfarande stenar, först vid användandet ”släcks” kalken. När stenarna kommer i kontakt med vatten förvandlas stenen till ett slags pulver.

Kalkbränning var förr vanligt förekommande i byarna. Kunskapen om hantverket håller dock på att försvinna.

– Tanken är att försöka återuppliva den gamla kalktraditionen, säger stiftsingenjören Thore Andersson.

– Slår det här väl ut kan det i framtiden bli frågan om en större produktion.

I pågående projekt spelar Bogårdsmuren (den mur som omger Ovikens gamla kyrka) viss roll. Under det nuvarande ytlagret finns spår av äldre puts.

– Färgen är beige, inte vit, säger Thore Andersson.

– Det är inte Gotlandsputs, kalken har nog bränts på plats, tror stiftsingenjören.

Så småningom ska den egentillverkade kalken användas till provytor på Bogårdsmuren. Det sker under Oviksveckan i början på juli. Då släcks kalken, ”puts” tillskapas och den anbringas på de provytor på Bogårdsmuren som redan valts. Det tar därefter några år innan hållbarhet och experiment kan utvärderas. Att provytorna får beige färg i stället för vit är egentligen att återföra muren till tidigare färgskala.

På plats hela veckan har, förutom Thore Andersson och Richard Isaksson, även Jonny Eriksson, lektor vid Göteborgs universitet, byggnadsantikvarie Christina Persson Jamtli och Kristin Balksten från Gotlands Högskola funnits. Givetvis har även Pastoratets folk och en rad andra visat intresse för projektet. Att få ihop 24 namn till listan på eldvakter var, till exempel, inga problem.

– Vi är med om en ovanlig händelse, något liknande har nog inte skett på närmare 100 år, tror Thore Andersson.

Annons
Annons
Annons