Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Få aktiva fäbodar finns kvar

De slåss inte bara mot rovdjur och jordbruksadministration, utan också om utrymme i jordbrukspolitiken. I länet finns bara ett halvdussin verksamma fäbodar kvar.

Annons

Viktig kunskap om hållbara jordbruksmetoder riskerar att gå förlorade om de sista fäbodarna försvinner, enligt en doktorsavhandling som nyligen presenterades. Medan de verksamma fäbodarna minskat i antalet, har de som finns kvar blivit allt populärare som utflyktsmål för turister.

Det blåser en sval sommarvind över fjället när föreningen för Svensk Kullig Boskap är på studiebesök på Krokoms enda verksamma fäbod. Det är också en av Sveriges högst belägna fäbodar, 655 m ö h, i gränsen mot Norge. Till de 30 deltagarna serveras kalvdans, hembakad stut, smör, grädde, ost. Mat som tillverkats på fäboden.

Sedan 60-talet har fäbodvallen under sommaren varit hemvist för Anita Myhr och hennes djur. En idyll som ger lugn och harmoni för besökaren. För Anita Myhr som för kulturarvet vidare är det hårt arbete från tidig morgon till sen kväll.

– Jag vill inte tro att det ska bli slut på den här verksamheten men ibland känner jag mig som den sista mohikanen, säger Anita Myhr. Hon har nått pensionsålder men fortsätter att varje sommar återvända till fäbodvallen.

– Man måste vara envis och ensamvarg för att klara av det här. Men jag tycker om att komma hit och jag längtar hela vintern till sommaren och till fäboden.

Hon håller traditionen vid liv och besökarna bekräftar att det hon gör är till nytta för samhället, kanske är det rent av framtiden. Fäbodslivet är trendigt.

– Det följer intressanta trender och rörelser som handlar om det mindre samhället. Det mindre formatet och då inte bara om det lokalproducerade som säljs på ICA utan om de små självförsörjande samhällena, precis som fäbodsbruket. Blir dessa trender starkar ökar intresset för fäbodsbruk, säger Annette Taranto från Stockholm. Det är tredje året som hon tillbringar sin semester på Myhrbodarna. Som professionell sångare i vardagen får hon svara för dagens "kauking", hon får ropa in korna.

Dagarna på en fäbod följer ungefär samma mönster. Korna mjölkas och släpps ut på fritt bete på fjället. Mjölken förädlas till matprodukter som säljs och används på fäboden, korna kommer tillbaka på kvällen och mjölkas igen. Parallellt med arbetet på fäboden är det slåtter då vinterns djurfoder ska skördas. Det är här som problemen för fjällbonden är som störst. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till, när det mest ansvaret och arbetet ska utföras av en person. Lägg till detta turisterna som blir alltfler på fäboden.

– Antalet besökare ökar för varje år. Det blir allt populärare att komma hit. Jag har öppet tre dagar i veckan och då kan gästerna beställa fika, kaffe och våfflor. I sommar har vi haft dagar då vi inte hinner baka våfflor inom rimlig tid till alla som kommer hit. Det har varit kö här, säger Anita Myhr.

– Det jag skulle önska är att myndigheterna förstår att det här som vi gör är värt att bevara. Det skulle finnas ett bidrag så att man kan ha någon anställd under sommaren. En arbetskraft som har kunskap om fäbodbruk. Som det är nu måste jag hela tiden lära upp nytt folk som är här och hjälper till i kortare perioder som volontärer, säger Anita Myhr. Hon berättar att det inte bara är turister som hör av sig utan mitt i högsäsongen planerar även Jordbruksverkets tjänsteman att komma för att göra en inspektion.

– Mitt i sommarsäsongen ringer det en tjänsteman från Jordbruksverket. Han ska flyga till Östersund för att inspektera min verksamhet och då ska papper och handlingar finnas tillhands. Jag har ju inte sådant här på fäboden och inte tid för honom nu. Det handlar om fyra mjölkkor och ett direktkvotsstöd på 3 000 kronor som ska inspekteras. Kan du förstå vad det kostar samhället med resor och allt för tjänstemannen, för mina fyra kor, säger Anita Myhr som är förvånad över hur myndigheterna agerar.

I våras presenterades en doktorsavhandling av Camilla Eriksson, vid Lantbruksuniversitet i Uppsala. I avhandlingen pekar hon på problemen för fäbodbruken, där byråkratin inom myndigheter och tjänstemän är en grogrund till konflikter. Inte minst då enskilda tjänstemän avgör vilka som blir stödberättigade.

Att fäbodskulturen är värd att bevara och att den värdesätts av turister och besökare bekräftas av familjen Åberg-Taranto från Stockholm. De återkommer varje år för att uppleva Myhrbodarna i Valsjöbyn. Här får de möjlighet att lära sig att sköta djuren, mjölka och göra ost och smör. Sysslor som Miriam Åberg, 12 år, är förtjust i.

– Jag älskar gammeldags lantliv och jag älskar korna och hur de lever här. Jag tycker om fäbodmaten och jag gillar att mjölka. Jag får hjälpa till med allting och det är jätteroligt. Jag skulle kunna tänka mig att bo och leva så här. Jag har alltid varit intresserad av det här livet som man levde förr, säger hon.

Annons
Annons