Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Lars-Erik Persson, Häste

Annons

Nu har min vän och pappa gått bort och jag är så ledsen och fylld av sorg!

Lasse i Häste , Lars-Erik Persson från Rödön, LasseNilsPers, bonde och familjefar lämnade fru, fem döttrar samt tolv barnbarn.

Detta är minnen jag har:

Utflykter på söndagar till fjälls om vintern skidande över "ruarna" till faster MärtaLisas stuga på mer eller mindre väl tjärade skidor. Västjämtlands fjäll och utförsåkning i nästan alla backar som fanns. Framme i Bydalen och fika i solgrop, alltid fattades det någon pjäxa eller stav, någon kissade på sig och någon helt enkelt drog iväg .Mina nya slalomskidor blåste av bilräcket i Mattmar någonstans – ingen glad unge väl framme i Duved....

Om sommaren myggiga utflykter till någon strand vid Kallsjön , lååånga myltavandringar eller naturexcursioner vid Fålatjärn där hänsyn och respekt om djur och natur predikades.

Om det var av purt intresse dessa söndagsturer med barn eller mer smart politik förd av hans fru – det vette "håken".Men tack för fjäll- och naturintresse!

Pappa och jag jobbade ihop. Mer eller mindre frivilligt när man var ung/barn; stenplockning och hårda dagar vid höskörd senare även vid skogsavverkning och vedhantering. Dagarna i kojan med hans gamla skogskompis Sune P, deras historier där skulle spelats in! Men det finns i mitt minne kvar, skrattminnet.

Pappa var totalt opedagogisk som arbetsledare, man förväntades alltid förstå och kunna allt instinktivt – inte alltid så lätt! Det skulle sås korn nere vid kyrklägdorna och bråttom bråttom med vårbruket. "Jamen kör så här bara", sa pappa och satte sig på huk och ritade i gruset med fingret, runt runt trodde jag han menade. Resultatet några veckor senare blev katastrof, dåligt förstås (såning är ett mycket noggrant precisionsarbete för er oinvigda), men min pappa blev aldrig arg. Jag kommer bara ihåg två gånger, varav den ena var när jag spolade ner middagsfisken (finaste öringen från Åkersjön) i toaletten, jag skulle hjälpa lillasyster för hon hade svårt för fisk, men den liksom spolades inte riktigt ner, jag fick ta skydd ute i hundkojan den dan. Annars var han alltid en "gla´ skit".

Han var stolt över sitt yrke som jordbrukare även om det kanske inte var ett helt självklart val vid 18-20-årsåldern, men han utförde det med noggrannhet och skicklighet. Han var däremot inte lika stolt över bonderörelsens bedrifter, tyckte bönderna klantade till det för sig landet.

Ombytet med arbete i skogen tyckte han mycket om.

Likaså gillade han att resa och var intresserad av mycket.

Pappa hade otrolig social kompetens! Han kunde kommunicera på alla språk med alla människor på alla nivåer. Han var den mest nyfikna och allmänbildade människa jag mött. Vi reste ibland tillsammans och jag förundrades över hur han med lätthet pratade med de gamla tanterna uppe i någon bergsby i Peloponnesos (vi liftade!) med fyllhundarna vid tunnelbanan, förde sig världsvant på lyxrestaurangerna i Paris, charmade mina yemenitiska vänner i Israel och även diplomatiskt hanterade diverse mystiska "pojkvänner" man presenterade...

Pappa slog sig på benen med stora händerna och skrattade – och alla förstod det språket.

Min dotter förundrades så sent som häromveckan när vi var och handlade på Stora mataffären i stan, han brukade gå och sätta sig för att vila på bänken nedanför kassorna. "Vad pratar egentligen morfar om?"

Det tog alltid bara några minuter så var där något slags livligt samspråk med någon och det såg ut som om människorna där känt varandra hela livet minst .

Han var en självklar gäst på fest. Även en stor tillgång som morfar när mina barn kom.

Hans medverkande i Rotary och umgänget med de trevliga rotarykamraterna under alla 40-50 åren bidrog kanske också till hans vassa intellekt och otroliga minne.

Tyckte vi hade massor kvar att göra pappa och jag men är ändå tacksam för de sista åren då vi fick umgås mycket, äta gott och till och med hann med en liten sista tripp på hans 90-årsdag, en tur till Ulvön under sommarens sista soliga dagar.

Pappa du fattas oss.

Vila i frid.

Dottern Kerstin

Annons
Annons