Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Calle Wikmans skoter krossades av tåget

/
  • Calle Wikman (till höger) kämpade för att få loss sin fastkörda skoter från järnvägsspåret  i Brunflo. ”Jag tänker på det ofta”, säger han. Till vänster tremänningen Joel Westberg som inte var med den där dagen i februari.
  • Trots olyckan 14 februari fortsätter många att korsa järnvägsspåret med skoter i Brunflo. ”Området borde spärras av”, tycker Calles mamma Marie Olsson.
  • Ur spår lyder Banverkets nya kampanj för att förmå skoterförare att inte åka intill och över järnvägsspår. Men vem ska finansiera säkra övergångar är osäkert menar Pär Jonsson, Johanna Dahlberg och Beisi Sundin som i går mötte skoterfolk på Gräfsåsens skoterstadium.

På en sekund hinner tåget 36 meter. Calle Wikman, 16, satt fast med sin skoter på spåret när tåget kom.
– Jag visste inte att det var så lätt att fastna, säger han.

Annons

Lördagen 14 februari i år skulle ett helt gäng kompisar på skoter träffas på ängen ovanför Shellmacken i Brunflo.

Klockan var 11.30 och flera kom från olika håll. Calle Wikman, 16 år, och hans kompis kom nedifrån Storviken-området, på nedsidan om järnvägen.

Den förr lagliga skoterleden över järnvägen vid hembygdsgården är stängd.

Det enda lagliga alternativet är att åka ned till Lockne och köra över där. Det blir en omväg på en mil.

Så Calle och hans kompis gjorde det som många gör i Brunflo. De var på väg över järnvägspåret strax nedanför rondellen. Den kraftigt uppkörda leden tyder på att det som hände den där dgen inte har fått många att avstå. Utom en.

– Det var sista gången jag körde där, säger Calle. Jag åker till Lockne. Men det är en bra omväg och andra kör fortfarande över spåret i Brunflo. Det körs där hela tiden, nu också.

Calle körde före kompisen. När Calle var mitt uppe på spåret högg en järnbit under styrskidan fast i spåret. Motorn dog. Skotern gick inte att rubba. Och den stod mitt på ett järnvägsspår.

– Jag fick panik, säger han.

Efteråt har Calle fått höra en massa historier av andra om att de också har fastnat.

– Om jag hade vetat att det var så lätt att fastna hade jag nog inte åkt, säger han. Jag var inte medveten om det.

Calle skrek till kompisen som låg bakom att komma och hjälpa till att dra loss skotern. De stod båda och drog, Calle vid sidan om skotern och kompisen framför. Det var då som kompisen fick syn på tåget. Calle såg ingenting. Han hörde inte heller.

Det var kompisen som helt lugnt sa ”det kommer ett tåg”.

– Vi försökte dra loss en sista gång. Sedan sprang vi.

Calle Wikman vet att det kunde ha gått illa. Han säger att han ”mår skit” över det som hände.

Han hade haft sin första egna skoter i en månad när den slungades iväg och sprängdes i bitar av det framrusande tåget mot Sundsvall. Just på sträckan i Brunflo kör tåget i full hastighet.

– Hade han inte sett tåget vet jag inte. Det tutade ju bara när det var helt nära.

Calle tycker att det borde bli en riktig övergång i Brunflo.

– En för både skotrar och de som går.

Annons
Annons