Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Lindeberg: Nättrollen höll sig borta från skotten i Strömsund

Märkligt att domen passerade så obemärkt. I värsta fall går förövarna fria på grund av polisens passivitet, skriver Östersunds-Postens chefredaktör Hans Lindeberg om en dom som kom i veckan.

Annons

Tystnad har fått råda i sociala medier den här veckan.

Inga kritikerstormar eller spygallaflöden. Nättrollen har hållit sig borta.

Ingen har vad jag sett anklagat ÖP för att mörklägga. Eller krävt att vi ska "hänga ut" de misstänkta från sommarens skottdrama. Även när de två männen friats.

Det är faktiskt lite förvånande.

För det är en smått förfärande historia som rullas upp. Om ungdomar som slår larm och polisen som gör en så bristfällig utredning att Östersunds Tingsrätt inte kan fastställa vad som hände. I värsta fall har tre flickor mellan 14 och 17 år gamla utsatts för ett skrämmande övergrepp men förövarna går fria på grund av polisens passivitet.

Sånt brukar väcka reaktioner.

Det var kvällen i juli när Storsjöyran pågick som bäst i Östersund.

Det var samma kväll som larmsamtalet till polisen kom från i en mindre ort i Strömsunds kommun. "Kan ni inte komma hit" utbrister en av flickorna vädjande en bit in i samtalet när hon berättar för polisen att de har blivit beskjutna.

Men polisen åkte aldrig på larmet från Strömsund.

- Efter bara några sekunder börjde han skjuta och jag började springa, förklarade en av flickorna senare i sitt vittnesmål under rättegången.

Ingen brottsplatsundersökning gjordes, ingen letade efter avslossade kulor eller beslagtog kläder för att kunna spåra krutrester. Vittnen förhördes inte.

Allt det där som man ser att poliser är så extremt noga med i alla deckarserier på TV blev liksom aldrig gjort.

I efterhand har det hela utretts. Inga tjänstefel begicks men polisledningen i Umeå medgav tillslut att det kanske inte blev så bra.

Förklaringen sägs vara att de hade fullt upp på Storsjöyran. Å andra sidan kan man som medborgare känna att det är extra angeläget att polisen gör rätt prioriteringar i situationer när trycket är hårt. Som när larm om misstänkt skottlossning kommer.

Nu i veckan blev konsekvenserna av den uteblivna polisinsatsen extra tydliga.

Två män, far och son i 70 respektive 40-års åldern, stod åtalade. Den äldre mannen för att ha skjutit mot gruppen med tre unga flickor och tre vuxna personer. Den yngre mannen åtalades för att ha misshandlat en av flickorna.

Båda friades av tingsrätten. Tekniska bevis och tydliga vittnesuppgifter saknas. Både åklagare och försvarsadvokater är kritiska mot polisens förundersökning. När det väl började utredas var det för sent.

Den yngre mannen hävdar i sitt försvar att han utsatts för vad han kallar en vänsterextremistisk konspiration.

Han har för övrigt varit aktiv på en lokal informationssajt med kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen.

Javisstja, även om det saknar betydelse för nyhetsrapporteringen kanske jag ska tillägga att gruppen med tre ungdomar och tre vuxna personer som gick förbi männens gård den där kvällen kom från två asylboenden i närheten.

Märkligt ändå att nyheten om den friande domen fick passera så obemärkt.

Fler krönikor av Hans Lindeberg:

Tänk om Anna inte hade journalister att ringa till

Pressetiken gäller lika för alla

Plus är vår allra bästa lokala journalistik

Annons
Annons
Annons