Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här vid förskolans plank började Dennis Widgrens resa mot ÖFK och succén i allsvenskan

ÖFK stormar fram i allsvenskan och på vänsterkanten gör Östersundssonen Dennis Widgren succé. Vi följde med honom till den plats där allt startade.
– Jag minns hur irriterad jag var när de satte upp den där basketkorgen på planket. Den var ju i vägen och bollen studsade åt alla håll om man träffade den, säger ÖFK-liraren och skrattar.

Annons

ÖFK-backen Dennis Widgren tillbaka där allt började, vid planket på Hjortens förskola precis nedanför lägenheten (längst upp till höger) på Biblioteksgatan i Östersund där han växte upp.

Som uppväxt i ett distrikt och en stad mer eller mindre helt utan fotbollstraditioner på högre nivå så har många dömt ut Dennis Widgrens möjligheter att nå eliten.

– Det har man fått höra ett antal gånger. De sa "du kan inte bli något om du stannar här" eller "du kastar bort din talang", säger Dennis Widgren.

Med all önskvärd tydlighet har han bevisat hur fel olyckskorparna hade. 22-åringen har växt ut till en av de allra viktigasta kuggarna i det Östersunds FK som bjuder på skönspel, sopar hem poäng mot allsköns storlag och ligger sexa i allsvenskan.

Dennis Widgren är ende spelare i ÖFK, och en av endast ett 20-tal totalt, som spelat alla 21 matcher hittills i allsvenskan. Alla dessutom från start.

Vänsterspringaren har också, i tuff konkurrens, mest speltid i laget. Här är toppligan i Östersunds FK efter 21 matcher (enligt elitefootball.com):

1. Dennis Widgren 1 787 minuter (21 matcher)

2. Sotirios Papagiannopoulos 1 782 minuter (20)

3. Brwa Nouri 1 776 minuter (20)

4. Saman Ghoddos 1 700 minuter (20)

Dennis Widgren på språng i vårens hemmamatch mot Häcken på Jämtkraft Arena.

Men Dennis Widgren har även gjort mycket av sina spelminuter, med sin klokhet och känsliga fot har han haft en hög lägstanivå och många toppar. Oftast på den tuffa så kallade wingback-positionen med stort arbetsområde efter kanten.

– Det är en ganska svår position där det krävs löpstyrka och spelförståelse för att hela tiden ha rätt position, och värdera när man ska falla eller kliva upp. Man blir involverad väldigt mycket i spelet och det är en rolig roll, som jag tror passar mig bra, säger Dennis Widgren.

ÖFK:s och Widgrens framfart ger förstås ringar på vattnet och får upp ögonen både från andra klubbar och landslaget. Men än har han inte hört något, åtminstone inte från Janne Andersson och övriga blågula staben.

– Roligt med beröm och att det snackas, men man måste ta det med en nypa salt. Det är inget man kan fokusera på, att om jag gör det bra nu så kanske man får höra från landslagsledningen, utan det gäller att fortsätta spela, träna och utvecklas så mycket som möjligt, säger Dennis Widgren, som har tre U19-landskamper och ett antal U-landslagsläger i bagaget.

Att spela i seniorlandslaget och högre ligor är dock något som förstås står som framtidsdrömmar och mål.

– Man har ju delmål, ett var att spela i allsvenskan, och det gör jag nu. Och man vill ju bli så bra som möjligt, så vi får se hur långt det räcker, säger Dennis Widgren.

Drömmarna och målen har han burit på sedan växte upp på Biblioteksgatan i Östersund med mamma Mia Widgren, pappa Haldor Solberg och en äldre syster (har även fler äldre syskon på pappas sida).

– Det fanns inget annat i huvudet, det var fotbollsproffs som gällde, säger Dennis Widgren på frågan om vad han drömde om som liten.

Läs även: Han går från Norge för att se sonen Dennis Widgren spela: "Var stor i käften"

Dennis Widgren berättar om platsen där allt började – Hjortens förskola, på gården precis nedanför lägenheten på Biblioteksgatan i Östersund. På lite Björn Borg-liknande vis pepprade han bollar mot planket där.

– Redan på dagis var vi ett gäng som spelade och eftersom jag bodde precis ovanför, så hängde jag där på eftermiddagar och kvällar också.

Dennis Widgren tillbringade mycket tid med bollen här på Hjortens förskola, på gården nedanför lägenheten där han bodde, när han var liten.

När han började på Norra skolan drogs det ihop till ett kvarterslag med IFK Östersund i ÖP-liret och med Henry Jonsson, pappa till en i laget, som tränare. De var 7–8 år och allt mest en lek – men det fanns en kille som inte lyckades ta det så.

– Jag var väldigt tävlingsinriktad. Nu gick det bra och vi förlorade inte så ofta, men då tog man det väldigt hårt och det kom säkert en del tårar, säger Dennis Widgren.

Den fortsatta fotbollsutvecklingen fortsatte framåt och uppåt – med hjälp av några viktiga händelser och personer:

► Markus Isberg, engagerad och duktig tränare i IFK Östersund, upp till Dennis var 14 år.

– Jag är otroligt lyckligt lottad som fick ha honom som ungdomstränare i fyra–fem år. När sedan ÖFK startade med ungdomslag gick vi båda dit. Men då fick han ta det äldre laget och inte mitt.

► Fostran som central innermittfältare och bytet till vänsterback.

– När man var liten ville man ju ha så mycket boll som möjligt, så det passade mig bra att spela på centrala mittfältet och har nog bidragit en hel del till den jag blivit i dag, säger Dennis Widgren och berättar om flytten till försvaret och kanten:

– Första gången var i J/H-laget och till Halmstadlägret. I den åldern fanns det ju väldigt många innermittfältare och Jimmy Anjevall som var J/H-tränare kom med tanken att jag skulle passa, och sticka ut mer, som vänsterback. Och det funkade ju bra, för jag fick åka på landslagsläger då.

Efter att ha halkat tillbaka en del på innermittfältet även de tidiga åren i ÖFK, så har han nu hittat hem på allvar i ytterbacksrollen.

► Att möta äldre och större spelare.

– I pojkallsvenskan med ÖFK spelade vi med ett lag födda 1992–1994, så jag var bland de yngsta. Dessutom var jag inte så välväxt och definitivt inte bland de större på planen, så jag fick tuffa till mig och spela mot de som var både större och starkare.

► Tufft mottagande i ÖFK:s A-lag.

– Jag minns att jag fick träna med A-laget en vecka som 14–15-åring. Det var väldigt nervöst och tufft, men nyttigt. Lee Makel var tränare, och väldigt brittisk i sin ledarstil. Han brydde sig inte så mycket att jag bara var 15 år och kom från ungdomssektionen.

► Degraderingen till tvåan.

– Jag satt på bänken när ÖFK åkte ur division 1 och det var väldigt stor besvikelse bland spelarna. Men för mig var det ju ett bra steg att börja i division 2 och ta en plats i laget.

► Graham Potter.

– Han har haft enormt stor betydelse för klubben och mig. För att vi kommit hit där vi är i dag. Det är svårt att se hur långt det räckt annars, säger Dennis Widgren, och förklarar vad som är Potters främsta styrkor:

– Han är taktisk, smart och ett steg före motståndarna. Han har bra social kompetens, uppmuntrande och stöttande, och får en att känna sig bra och uppskattad. Och han får spelarna att våga. Det är speciellt viktigt som ung att inte bli för försiktig för att kunna utveckla ditt spel.

Dennis Widgren vid planket där allt började. Han bor även nu i närheten med sambon Mikaela Lindberg, även hon fotbollspelare med Frösön och Östersunds DFF tidigare, som dock tvingats sluta på grund av ryggproblem. Men hon fortsätter förstås genom att följa Dennis, men även lite som ungdomstränare samt lagledare i ÖDFF.

Som Östersundskille ser Dennis Widgren ännu starkare hur staden har förvandlats genom ÖFK:s fantastiska framgångar och kliv i seriesystemet.

– Det är jättehäftigt att vinterstaden nu även blivit en fotbollsstad. Allt folk känner till ÖFK och snackar fotboll. Det är nästan surrealistiskt vilken utveckling det blivit, säger Dennis Widgren.

Läs mer inför lördagens bortamatch mot Kalmar:

Kalmars nya vapen kan ställa till problem för ÖFK – läs allt inför matchen här

Fotbollspuls öser på inför slutspurten i Allsvenskan – se reprisen av livesändningen här

Fler långläsningar och personporträtt på nuvarande och tidigare ÖFK-profiler:

Mittfältsdirigenten Brwa Nouri berättar om sin mörka ungdomstid

Graham Potter om fotbollen, familjen och livet i Östersund

"Sotte" kunde ha blivit grekisk mästare – valde Östersund

Fotbollen har räddat Hosam Aiesh: "Jag hade kunnat bli kriminell"

ÖFK:s "tuffing" Douglas Bergqvist är inte så hård som alla tror: "Jag är en fredsstiftare"

Emir Smajic flydde kriget med hjälp av fotbollen: "Det är svårt att förstå vilken tur vi hade"

ÖFK-stjärnan Michael Omoh om fotbollskarriären och livet i Östersund

Dragan Kapcevics pappa dog av krigsmina: "Ingenting var viktigt"

Annons
Annons
Annons