Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Valfri bilprovning är väl skapelsens krona

/

Jag har min bil, jag har pengar, jag är inte död än, sjunger Ulf Lundell i låten Älskling.
Jag är inte heller död än.
Om jag har några pengar kan diskuteras men bil har jag i alla fall.
Än så länge.
Och nu står vi inför livets kanske största äventyr.

Annons

Jag och bilen alltså, inte jag och Lundell (om ni nu mot förmodan trodde det).

Vi ska nämligen få vara med om det varje bilägare, ja varje människa rent av, drömmer om, det är som skapelsens krona och all frihetskamps yttersta mål; vi ska få välja bilbesiktningsföretag!

Japp, för jag och min VW Bora har denna gång fått två olika inbjudningar.

Nu är jag ju inte så mycket för kiss and tell men jag kan avslöja att den ena kommer från Opus Bilprovning, den andra från något som rätt och slätt kallar sig Bilprovningen (ju herregud, vad reklambyråerna hittar på sexiga men obegripliga varumärkesnamn nu för tiden ...).

Och ja, det är inbjudningar som kommit i posten – kallelse är förstås inget ord som konkurrerande besiktningskoncerner kan slänga sig med, det är ju en testfest på gång, ett bromsprovsparty, en blinkersbaluns som vi sent ska glömma, jag och min Bora – inget tråk och inget tvång här inte!

Fast ja, jo, ett slags tvång är det ju ändå.

Det tvång som kallas lag.

Enligt lag måste ju bilen besiktigas.

Men låt oss inte hänga upp oss på det nu, det viktigaste är ju att vi har valfrihet!

Samma besiktningsperiod, samma pris, samma bil, samma reglemente och gränsvärden aber hallo – fritt val av koncern och adress, Chaufförvägen eller Arenavägen! Östersunds finest!

Det är i sanning samhällsutveckling, mina vänner.

Det är individualismens triumf och trafiksäkerhetens herdestund.

Det är det här som måste ha varit ungliberalernas och 90-tals-MUF:arnas våtaste tonårsdröm när de försökte värva oss andra dönickar genom diverse festinbjudningar på Wargentinsskolans anslagstavlor, just det som gjorde att de tidigt gick in vid politiken, för de såg säkert redan då denna storslagna framtid framför sig när vi andra försökte böja tyskans starka verb och kanske, kanske hångla med någon som bodde på Frösön.

Ja, jösses, inte anade jag när jag var ung att jag en dag skulle ha förmånen att leva i ett land där man kunde få välja mellan två olika bilbesiktningspalats, helt utan krångel och förvirring (fast en initierad källa meddelar att människor ofta kommer fel, alltså bokar och betalar hos ett av företagen och sedan åker för att besiktiga hos det andra, men ja, ja, lite svinn får man räkna med, det är ett offer på valfrihetens heliga altare och inga gudar ska vi hava jämte valfriheten naturligtvis).

Jag bugar mig, ni ska ha tack, alla ni som tidigt närde större drömmar och som uthålligt och metodiskt arbetat i alla samhällslager för att denna lyckliga tid skulle kunna träda in. Tack alla frihetskämpar där ute som gjort detta möjligt. Tack Sverige.

* Ovanstående krönika kan innehålla spår av ironi.

Annons
Annons