Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så blev Christian av med panikångesten

/

Christian Dahlström berättar om vägen ur depressionen, hur han blev av med sin panikångest och om sin hemsida, bok och podcast om psykisk ohälsa.

Annons

Christian Dahlström hade panikångest och depression. När han var som sjukast startade han en nyhetssajt om psykisk ohälsa, då han tyckte att informationen han själv letade efter saknades.

– När jag själv blev sjuk så kände jag att jag så jäkla gärna ville bli av med det. Detta var ju livshotande. Depression är en dödlig sjukdom. Och då kände jag att jag måste ta mig ur det här, till vilket pris som helst. Så jag sökte information i stort sett dygnet runt, och startade även en nyhetssajt där jag la upp all den information som jag hittade. Sen med tiden så har jag känt att jag vill presentera det på ett annat sätt. Därför skrev jag boken och det är lite grann därför som jag har startat min podcast också, så att det ska finnas i olika format att ta till sig den här informationen, som är så viktig.

Christians presenterar alltså fakta och kunskap, berättar om erfarenheter samt för samtal om psykisk ohälsa på sin nyhetssajt 1000glada.se, på podcasten Psykpodden samt i den bok han nyligen har gett ut, boken Panikångest och depression - frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar.

– Jag önskar att min bok kan sprida kunskap så klart och att minska tabun, men framförallt är det väl att jag hoppas att den personen som hamnar i mitt ställe, där jag var för sju år sedan, inte behöver ta den här långa omvägen via en massa olika sajter och vetenskapliga artiklar som man måste läsa på egen hand för att förstå vad det här handlar om. Utan att man ska få den här informationen presenterad för sig på ett lättbegripligt sätt. Och kunna ta till sig massa information som gör att man kommer snabbare in på rätt spår och kan få rätt behandling och blir frisk helt enkelt.

– Och dessutom genom att skriva om det och på så vis ta död på de här myterna så tror jag att de fördomar som finns kommer att försvinna med tiden. Eller jag hoppas det i alla fall.

– Det innebär väldigt mycket smärta för de som har psykiska sjukdomar att man inte kan prata om det. Alltså jag brukar säga att det är halva grejen med att vara psykiskt sjuk är att man måste vara tyst om det för att det är så mycket skuld och skam som omgärdar det. Det är väldigt många som väntar alldeles för länge med att söka hjälp. Och med öppenhet så kommer ju också kunskap, och kunskap kring de här problemen tjänar ju alla på eftersom det är så oerhört vanligt. Det är väldigt många som drabbas och om man inte drabbas själv så drabbas man genom en nära anhörig eller familjemedlem. Så att jag tror att det är viktigt för alla egentligen.

Christian Dahlström tror att vi behöver prata om vår psykiska ohälsa av precis samma anledning som att vi behöver prata om vad som helst som är jobbigt i livet.

– Jag brukar jämföra med om du skulle bryta benet och inte fick skrika. Det är lite samma mekanism. Det gör jätteont det här och man vill uttrycka det för att meddela att så här mår jag. Det är ju något supermänskligt i det tycker jag. Det är precis som vad som helst annars skulle jag tro. Man behöver prata om det för att avlasta.

Christian minns en gång speciellt när han var öppen med hur han mådde.

– Jag pluggade ekonomi på universitetet, och skulle börja jobba på handelsbanken över sommaren, på ett sommarvikariat. Då hade jag sådan jäkla förväntansångest inför det, eftersom jag hade de här panikångestattckerna, och skulle jobba där 9 till 5, måndag till fredag hela sommaren. Så att till slut så kände jag mig så pressad att bara någon vecka innan så ringde jag till min chef där Anna som var skitschysst. När jag berättade det för henne sa hon bara - a men Christian det är inga problem. Jag går själv hos en psykolog. Jag har gått in i väggen och det är inget konstigt. Det spelar ingen roll. Då kände jag en jättelättad. Då kändes det okej. Då hade jag berättat det för henne. Det var inga problem och så jobbade jag hela sommaren där utan några problem som helst. Det var jätteviktigt.

– Sen har jag berättat det efteråt och det har faktiskt aldrig varit något problem. Man har nog ganska konstiga förväntningar på hur folk ska reagera. Och vissa reagerar säkert på ett ganska dåligt sätt. Men de flesta har ju egen erfarenhet av det på ett eller annat sätt. Så det är inte så farligt som många tror.

Till de som i dag mår dåligt tipsar han om att läsa på, söka hjälp, att inte skämmas för det och att prata om det, i den utsträckningen du känner dig bekväm med.

– Även om det inte går första gången eller om du kanske inte får den hjälpen du vill ha eller behandlingen kanske inte hjälper så ge inte upp. Det är bara att fortsätta testa, för det finns många olika behandlare och många olika parametrar som avgör ifall du blir frisk eller inte. Det är inte så att bara du testar en behandling som du inte blir frisk av så är du rökt, utan de allra flesta får testa olika mediciner, olika terapier eller olika behandlare för att de ska bli friska.

Mer läsning

Annons