Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NOLERVIK: Hetsjakten på unga män

/

De allra flesta ensamkommande är unga, vanliga människor med drömmar.
Följ med till Bispgården och träffa Ahmed, 18. Han vill bli ekonom.
– Jag älskar lugnet i Sverige, säger han.

Annons

Det finns de som är känslokalla och som skulle kalla det här för ett snyftreportage.

Det finns de som skulle kunna gå så långt att de utmålar ensamkommande barn och ungdomar som monster. Det finns de som på allvar tror att alla syrier är på ett visst sätt, att alla somalier är på ett annat, och att det går att peka på en ung manlig flykting och säga: Där går en våldtäktsman.

Trollstormen ökar i vindstyrka och ungdomar och barn som flytt krig och förföljelse i Syrien och andra drabbade länder har på kort tid blivit utsedda till landets avskum.

Några höga röster har lagt beslag på debattrummet och utmålar unga pojkar som våldtäktsmän och brottslingar. Plötsligt är varje badhus en plats för tafsande och ofredande och orterna formligen dräller av knivskärande unga män.

Men det stämmer inte.

Nu är det dags att ta tillbaka debatten.

Det här är ett försök till upprättelse.

"Hur i helvete kan du sitta där och försöka få folk att försvara dem?! Du spottar svenska barn i ansiktet med det här!"

Facebook 30 januari

Det är en beskrivning av verkligheten i Jämtland vintern 2016. Klimatbeskrivning om du så vill. Det ska handla om unga människor som lämnat sina hem och anhöriga för att fly till ett nytt, okänt land i norr.

Det är fredag förmiddag och snön vräker ned över Bispgården och jag sitter i väntsalen på busstationen (även boendena vill vara anonyma) mitt i byn och pratar med Ahmed.

Han är 18 år och kommer från Syrien.

Han berättar om sin flykt.

– Jag kom till Sverige när jag var 17 år tillsammans med en kusin och en syster. Jag flydde för att jag skulle tvingas in i militärtjänstgöring och krig.

Föräldrarna sålde alla tillgångar för att ungdomarna skulle kunna ge sig i väg. Efter svåra strapatser genom ett bitvis hotfullt och kränkande Europa lyckades de komma med på en av Röda korsets bussar som körde mot Sverige.

Slutligen hamnade de i Bispgården. De är trevliga, tacksamma och snälla. Vänligheten vet inga gränser, men språket sätter stopp. Ahmed är den som kan lite engelska.

"Hur kan du på fullaste allvar skriva så här när det är mängder med våldtäkter, sexuella trakasserier mot barn, mord och hot mot personer som jobbar på asylboenden?"

Facebook 30 januari

Så vi trevar oss fram.

Han vill vara anonym, och han vill inte visa sitt ansikte på bild. Han tror att han eller hans familj kan råka ut för repressalier. Men det är också en säkerhetsåtgärd för att inte boendet ska kunna spåras i detalj. Eller för att han själv ska utsättas.

– Jag är glad över att ha kommit till Sverige, här väntar ett liv i frihet. Det är så lugnt här, inget krig. I Homs där jag kommer ifrån är risken stor att bli dödad.

I Bispgården finns i dag flera boenden för flyktingar. En del är privata, andra drivs av kommunen som så kallade HVB-hem, hem för vård och boende för ensamkommande barn.

Det är gamla äldreboenden och andra större flerbostadshus som blir aktuella som hem för människor som flyr kriget och som söker asyl. Förutom att de har svåra trauman från krig och flykt är de som vanliga människor. Många är utbildade, en del vill utbilda sig. De vill komma hit och bygga och bo i vår glesa bygd.

"Killen som knivattackerade i Trollhättan vart arresterad och skjuten av polisen, han får sona för sina brott. Medans dom "stackars" flyktingbarnen, som våldtar, tafsar, mördar och är allmänt otacksamma, dom får en tröstande kram av alla dessa patetiska, liberala och naiva idioter som vägrar att se verkligheten."

Facebook 30 januari

Ahmed säger att han förstår att det bara är tillfälligt han ska bo så här och när han får uppehållstillstånd ska han genast sätta i gång med att försöka få familjeanknytning och få hit den övriga familjen, föräldrarna och två yngre bröder.

– De är kvar i Syrien. De är rädda varje dag och de sitter bara inne i huset. Ibland får jag kontakt med dem, men det är svårt, det är sällan det fungerar eftersom elektriciteten slås ut.

Är de rädda?

– Ja, de är rädda och vi är rädda att de ska bli dödade. Det är fullt krig i Homs nu. Och blir de inte dödade av kriget kan de svälta ihjäl, svarar Ahmed.

Men trots svårigheterna lyser det av framtidstro i hans bruna, varma ögon.

Han längtar efter att få börja utbilda sig.

– Efter grundskolan började jag läsa ekonomi i Syrien, nu vill jag fortsätta med det här i Sverige. Jag vill lära mig svenska och sedan gå vidare.

När jag sitter en stund och lyssnar till vad Ahmed och de andra har att säga så växer bilden fram av helt vanliga ungdomar med drömmar och visioner.

"Våld råder på våra flykting boenden. Det har blivit några mord nu och otaliga fall av misshandel. Polisen får varje dag i veckan lägga sina knappa resurser på att avstyra bråk. Men du Stefan och Öp sopar problematiken som snart sakt alla utan skygglappar sorgligt nog tvingas konstatera under mattan. BEKLÄMMANDE rent av BEDRÖVLIGT."

Bloggen 26 januari

Men väntan är lång och prövande. På boendet är tristessen ständigt närvarande, men han försöker göra något bra av sin situation.

Han berättar att de sover, äter, går till biblioteket i Bispgården, och att de går till basketmatcherna på kvällarna. Basketen har gjort ett lyft i Ragunda, mycket tack vare alla ungdomar som kommit utifrån den senaste tiden.

Ahmed ser fram emot matchen som han ska på i kväll. Och hans kusin ska dessutom spela.

Han har precis fyllt 18 år och är nu inte längre ensamkommande flyktingbarn, utan anses myndig, och vuxen, och hoppas nu på ett positivt beslut om uppehållstillstånd. Han är äldst och därmed är det också han som har ansvaret över sin kusin och syster.

"Det är trupper som kommer har trott det hela tiden! Stackars moder svea!"

Facebookgruppen östersundare utan censur 21 februari

Han är oerhört tacksam för att ha fått komma till Sverige. Eftersom han kommer från en stor stad var det annorlunda att komma till Bispgården där det inte alls är samma täthet, men han trivs också med lugnet säger han.

– Det viktigaste är att slippa kriget, slippa att ständigt vara utsatt för risker och hot, säger han.

Han tycker att han har det bra på boendet. Och han upplever inga hot eller större konflikter. Det enda som kan ställa till det ibland är språket, men det brukar också lösa sig. Det är ganska många som kan arabiska, och några kan lite engelska.

Åker du ibland till Östersund? frågar jag.

– Nej, det är bara om jag ska på intervju, svarar han.

Problemet är att pengarna inte räcker till. Det lilla de får som dagersättning räcker inte till några utsvävningar. Han får 24 kronor om dagen i ersättning.

– Nu söker jag en förändring av mitt liv, och för mina syskon. Jag vill utbilda mig, tjäna egna pengar och bygga en framtid.

"Ett litet snällt skäggigt barn?"

Facebookgruppen östersundare utan censur 19 februari

Ahmed säger det flera gånger under vårt samtal, att jag ska hälsa det svenska folket att han är så tacksam och glad över all hjälp han får.

Jag lovar att framföra det till alla som läser det här, men jag säger också att han inte behöver känna någon tacksamhetsskuld. Vi har det bra i det här landet, säger jag, så vi har en skyldighet att hjälpa människor i nöd.

Jag skjutsar honom tillbaka till boendet. Det är ett enkelt boende. Ett gäng unga män sitter i trapphuset, ett par står utanför och röker. Det är trångt och de boende kommer från olika miljöer, skilda kulturer, skilda språk. Allt är inte perfekt, men de anpassar sig.

"Jaha! Nu blir min hemby förstörd! Djävla idiot som ska genomföra detta! Det blir stora problem! Jag vet! Nu får alla föräldrar med döttrar stooora våndor!"

Polisman på facebookgruppen Krokomskoll 4 februari

Och jag lämnar av Ahmed och när han går och när han vinkar ser jag en ung man som vill använda sin energi till att göra något bra av sitt liv. Något som i slutändan också gör det här snöiga, ödsliga landet ännu lite bättre.

Men han kommer också att få leva sitt liv med en stor sorg.

För de som flytt sin hembygd kommer för alltid att sakna något i sina liv.

"Din jävla flyktingkramare!"

SMS, mobilen, 14 januari

---

Mer av Stefan Nolervik:

Här drack han kaffe med Palme tre dagar före mordet

Ansätten är fjället som blomstrar även på vintern

Den tragiska Anarisolyckan tog åtta människors liv

Äntligen! Nu finns ÖP som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android !

Annons
Annons
Annons