Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att förstöra en T-banevagn

Stockholms Lokaltrafik (SL) tänker kräva Konstfack på 100 000 kronor för att en av skolans elever som projektarbete gjort en film där en maskerad man klottrar ner en tunnelbanevagn och därefter slår sig ut genom fönstret på samma vagn.
Det är ett intressant krav. Men vems är ansvaret?

Annons

Man kan såklart kalla filmen och klottret för en installation. Men skattebetalarna har ingen anledning att betala kalaset. Det ska helst den maskerade göra.

För bara några veckor sedan vållade en annan elev på Konstfack lika mycket rabalder för sin "installation" inom psykiatrin.
Hon stod på Västerbron och låtsades vara självmordsbenägen, lät sig omhändertas och tvångsmedicineras - innan bluffen avslöjades.
Skolans ledning har ihärdigt vägrat kommentera - eller ta avstånd från aktionen, som enligt psykiatrin stal resurser från människor som är sjuka på riktigt.
Den verkliga förloraren i sammanhanget är konsten och andra konstnärer, som riskerar att bli nedskvätta av den negativa bilden av vad konstnärer sysslar med.

Som journalist tycker jag att exempelvis Gunther Wallraff hade all rätt i världen att förklädd ta diverse skitjobb för att kunna dokumentera missförhållanden som han annars inte kunnat skildra.
Konst får gärna utmana både den goda smaken och våra konventioner.
Hantverket och skönheten hos exempelvis Rembrandt, Vermeer och Zorn kan göra mig andlös. Men jag gillar också Duchamps tilltag från 1917 att signera och ställa ut en pissoar - för att på allvar ställa frågan vad som är konst.
Numer krävs mer för att chocka.

En japansk konstnär har exempelvis ställt ut sina egna fekalier - omsorgsfullt förgyllda - och fått köpare till sitt verk. En av hans kollegor sålde icke förgyllda lämningar för 300 000 per glasburk till Tate.
Där kan man snacka om att kommentera både konstmarknaden och det innersta innehållet i samtidens konst. Och vill någon betala för detta är det deras ensak.
Jag förstår poängen med såväl pissoaren som den förgyllda korven. Också bakom de simmande karparna på Färgfabriken finns en tydlig tanke, som betraktaren därefter är fri att värdera.
Men än så länge har ingen behagat förklara finessen med den sabbade SL-vagnen och alltså finns heller inget att vare sig förklara eller försvara.
Därmed blir konsten bara konstig och obegriplig. Och då förstår åtminstone inte jag dess värde.

Dessutom ska SL ha betalt oavsett vad eleven hade för syften med sitt verk och oavsett hur konstnärligt graffitin var utförd. Men vem ska betala?

Annons
Annons