Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Adelsparre – den mäktigaste av alla jämtar

Anders Isaksson
Kärlek och krig. Revolutionen 1809”
Albert Bonniers förlag

Annons

Han är den mäktigaste av alla jämtar i historien, Georg Adelsparre, född på kaptensbostället i Hovermo i Myssjö socken den 28 mars 1760.

Adelsparre är huvudperson i Anders Isakssons bok ”Kärlek och krig. Revolutionen 1809” (Albert Bonniers förlag).

Det rådde ett starkt missnöje med kungen, Gustav IV Adolf. I mars 1809 genomfördes en kupp av en grupp militärer.

Det var något farsartat över det hela. Kungen lyckades fly, infångades och bars sedan tillbaka till slottet.

var då chef för Västra armén, stationerad i Värmland. Han marscherade med sin upproriska armé mot Stockholm och spelade en central roll i omvälvningen.

Sverige befann sig vid denna tid i ett utsatt läge. Ryssland hade erövrat Finland, ryska trupper fanns längs en stor del av Norrlandskusten och i Roslagen.

Många var oroliga för Sveriges framtid som nation. Risken fanns att landet skulle styckas mellan andra makter. I det läget såg sig en del skickade att ingripa.

Adelsparre litade inte fullt ut på de andra kuppmännen. När Västra armén drog in i Stockholm var soldaterna hela tiden stridsberedda.

En huvuduppgift för de nya makthavarna var att skriva en ny författning. Adelsparre befann sig i en central position i detta maktspel.

Men nu fanns också något annat som upptog hans tankar. Under marschen mot Stockholm hade han funnit sitt livs kärlek, Louise, den kvinna han sedemera skulle gifta sig med.

Adelsparre skrev många ömma kärleksbrev som sändes iväg med kurir.

Adelsparre framstår inte som någon sympatisk person. Länge var det längtan efter makt som drev honom. Principer gick det alltid att dagtinga med. Det försonande draget är den kärlek han visade sin älskade.

Meningsmotståndare eller den som hade någon kritisk anmärkning bemöttes burdust. ”Den ypperligaste av svinhundar”, kallades en antagonist.

Efter revolutionen drog sig Adelsparre tillbaka från Stockholm. Han fick många officiella erkännanden, bland annat utnämndes han till greve, och blev landshövding i Mariestad.

”...allting i hans händer föll på ett egendomligt sätt sönder”, skriver Isaksson. När greve Adelsparre dog var det en stor skuld i hans dödsbo och änkan fick klara sig på pengar ur kungens handkassa.

Det är en mycket intressant och välskriven bok om ett dramatiskt år i Sveriges historia.

Anders Isaksson, född i Piteå 1943, avled i januari 2009.

Annons
Annons