Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Birgitta fascineras av indianernas handarbeten

+
Läs senare
/
  • Kvinnorna har sitt broderi fastsytt på sin blus som hon använder till vardags.
  • Kvinnorna syr fast broderiet.
  • Bland geometriska linjer och former finns många djur.Med de uppklippta hålen skapar kvinnorna fantastiska mönster.
  • Kvinnorna syr fast broderiet, sin molas, på vardagsblusen. Birgitta köpte en blus när hon besökte indianerna 1981, det var då hennes intresse för broderiet väcktes.
  • På baksidan ser man precisionsarbetet från ett annat håll.Här är en av de många figurerna från en molas, stygnen är otroligt små och detaljerna är många.
  • Det är flera lager tyg, ett i varje färg. De klipper upp hål på det översta lagret eller tills de når rätt färg. Sedan syr de med de pyttesmå stygnen runt kanterna på det övre tyget. Det kallas för omvänd applikation.
  • Indianerna är en av världens kortaste människor. Här står de bredvid Birgittas kusin May Britt.

– Du måste bara se det här! Birgitta Carlsson är entusiastisk när hon ringer.

Tygerna ligger på en stol i hennes vardagsrum, väggarna är fulla av konst, hon har alltid haft ett genuint intresse av bilder.

Birgitta åkte 1981 till sin kusin May Britt Engdahl, född Dahlén, i Panama.

– Jag hann nästan inte av planet förrän hon ville att vi skulle åka ut till San Blas öarna. Vi seglade dit och mötte Kuna-indianerna. Grande, grande sa de när de storögd tittade på mig. De tyckte jag var stor, kanske därför att de själva är väldigt kortväxta, cirka 140 centimeter.

– På blusens framsida hade alla kvinnor broderier, "molas". Jag köpte en blus och blev efterhand allt mer fascinerad när jag förstod det otroliga hantverket bakom, det tar flera månader att sy.

Kvinnorna lägger sitt köpetyg med starka färger i lager. Det översta är ofta svart, de klipper ut hål i tyget så att man ser färgen på det undre tyget. Sedan syr de med otroligt små stygn runt kanterna. Hålen skapar linjer och fantastiska mönster, ofta runt olika djur från deras sagor. Man kan beskriva det som en omvänd applikation.

Birgittas kusin May Britt har under många år köpt broderier av indianerna. Det är hennes samling som nu ligger på Birgittas vardagsrumsstol. Vi går ut på balkongens vårsol och börjar fotografera.

– Vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra med dem, säger Birgitta, man vill ju visa dem, att fler kan få se det här otroliga hantverket. Så nu har jag haft kontakt med Jämtlands läns bibliotek och ska få ställa ut dem där från 11 till 31 mars.

Kunaindianerna är väldigt måna om att behålla sin kultur. De kommer ursprungligen från Colombia, men blev fördrivna därifrån av spanjorerna på 1800-talet. De flydde till San Blas-öarna utanför Panamas kust, av nästan 400 stycken öar är 49 bebodda. Nu finns det cirka 40 000 Kuna-indianer som lever primitivt och livnär sig på fiske och kokosnötsodling. Här är det kvinnorna som dominerar, det är ett matriarkat, döttrarna ärver sina mödrar och när de gifter sig så är det mannen som flyttar in i kvinnans familj.

– Det finns ovanligt många albinos bland Kuna-indianerna berättar Birgitta. De har en särställning.

Tygerna vill att man tittar närmare och närmare.

– Är det här verkligen kedjestygn, utbrister jag! De är ju nästan mikroskopiskt små, och titta här, och här! Det är lätt att försvinna in i mönsterrikedomens guldgruva. Kantsömmarna är nästan osynliga.

– Biblioteket ville att jag skulle hålla ett föredrag, det kan jag ju inte, men lite skulle jag kunna berätta. Jag vill ju framförallt visa broderiet. Det är de värda!

Annons
Annons
Annons