Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boken som sägs förändra flyktingdebatten

/

Lasse Ekstrand har läst Irena Breznás omtalade migrationsroman.

Annons

Jag studsar till inför hur den schweizisk-slovakiska författaren Irena Brezná preseteras på baksidan av sin i imponerande upplagor utkomna bok: "Östeuropas klart viktigaste litterära röst."

Skulle hon själv godkänna denna varumärkning som en ossi, once and for all? (Någon torde säkert också ifrågasätta om Östeuropa finns kvar efter Sovjet och Murens fall.) Boken handlar ju om en livsförändrande landsflykt, ett pågående uppbrott. Migration, exil och om hur bryta den senares förbannelse som hon själv uttrycker det. Den enda identiteten blir främlingens och det är rotlöshetens och hemlöshetens. Och hon utsträcker det till att gälla ALLA som flyr, oavsett orsak. Vilka motiven än är. Många brukar ju dra ett streck mellan politiska och ekonomiska flyktingar.

I Sverige har, som vi vet, människor svårt retat sig på asylsökande som vägrar kliva ur bussar, eller klagar på mat och boende. Har de inte vett att vara tacksamma, dessa bortskämda som kommer hit och lever på oss? De ska ligga lågt och inte kräva något. Annars är det bara att dra.

Genom deras, som vi uppfattar det, fräcka agerande blir vi förbannade och visar oss som vi är. Snällismen ramlar av. Vi tappar den välvilliga masken. Även jag, en son av arbetslinjen och ideologin om att göra rätt för sig. Och som fått lära sig att tacka i tid och otid, icke minst säga ”tack för senast”. Aldrig sluta tacka, med andra ord.

Brezná riktar blicken, nästan som en socialantropolog eller en nyfiket skådande sociolog typ Johan Asplund, mot oss infödda och levnadsvanor vi tar för självklara. Själva är vi vardagsblinda, vårt handlande är oss inte genomskinligt. Det måste, såsom Brecht sa, främmandegöras, och det kan bara den som kommer utifrån göra. Och Brezná är sannerligen inte nådig, finkänslig det sista hon är – definitivt inget skrapande med foten.

Vi framställs, kort sagt, som urtråkiga, humorlösa och färglösa. Neurotiska, försiktiga och tidsbundna. Artiga och instängda. Som döda i förtid, opassionerade. Vi sitter fast och förstelnade i normer och levnadsvanor utan att förmå se det själva. Hon påbjuder således ingen tacksamhet från asylanter och andra för att de fått komma till oss i slätstrukna gänget, frågar tvärtom uppkäftigt varför vi, mottagarna, inte är tacksamma för att de som är annorlunda överhuvudtaget söker sig till oss.

Den blir förstås mycket provocerande, denna multikultifärgade synvända och detta är naturligtvis ingen bok för AfD eller Sverigedemokrater, Åkesson skulle få hjärtstopp. Även jag, som den gamle sandvikare och alltid bockande som jag är, provocerades vid läsningen.

Men hon idealiserar inte migranterna, även om det kan låta så, utan kan också berätta om asylsökande som vet hur de ska lägga fram sin sak, tumma på sanningen och hitta på, för att öka sina chanser att få stanna. Smugglarna har varit dem behjälpliga med argument att använda. Hon kan som tidigare tolk ge interiörer från krigstraumatiserades situation när de träffar myndighetspersoner och ingen kommunikation värd namnet uppstår.

Bokens huvudperson vägrar att anpassa sig och ”integreras”, att assimileras är att upplösas som hon liknar det vid, hon finner sig tillrätta i att förbli främlingen. Det blir existensformen. Livet utan hem och tillhörighet. Boken mynnar ut i ett existentiellt credo á la Camus, alla är vi utkastade i tillvaron, exilen är på ett plan allas. Hoppfullt eller sorgesamt? Vet inte.

Boken har prisats. Med all rätt. Den skär på ett effektivt språk igenom all förenkling och det vi trodde var färdigtänkt om migration och flyktingar.

Die Zeit har påstått att den kommer att förändra invandringsdebatten. Tja. Men för att travestera den nämnde Asplund som skrev den fyndiga boken ”Om undran inför samhället”: dags att på allvar börja undra inför detta migrationsfenomen. Bortom affektion men även okritiskt medlidande.

Fotnot: AfD står för Alternativ för Tyskland (Alternative für Deutschland). AfD är ett nationalkonservativt och euroskeptiskt politiskt parti.

Annons
Annons
Annons