Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Efter stroken kom dikterna till Marias huvud

+
Läs senare
/
  •    – När jag vaknade efter stroken fick jag så många dikter i huvudet och då sa jag inget, men lyssnade på alla ljud omkring mig, berättar Maria Möller.
  •    Omslaget till

För fyra år sedan drabbades Maria Möller av en stroke. Något som har vänt upp och ner på tillvaron och gjort henne till en annan person än den hon var innan. Med stroken kom också dikterna som resulterade i boken "Blunda och svälj – dikter om en stroke".

Dörrklockan behöver inte användas hos Maria Möller. Det är i stället finnspetsen Sigge som signalerar att jag är på ingång och hälsar mig välkommen. I radhuset på Frösön bor Maria tillsammans med maken Kalle och så Sigge förstås. Två utflugna barn och ett barnbarn finns också i familjen.

I maj är det fyra år sedan Maria Möller en natt vaknade och inte kände igen sin make. Hon hade drabbats av en stroke. Och livet blev sig aldrig mera likt.

– När jag vaknade efter stroken fick jag så många dikter i huvudet och då sa jag inget, men lyssnade på alla ljud omkring mig. Och på ljuden som var i mitt huvud, berättar Maria Möller.

Hon har tidigare gett ut några diktsamlingar och medverkar även med en text i antologin "Historiebruk och kulturarv" från Jamtli förlag.

– Jag har alltid haft poesin, men aldrig skrivit direkt i huvudet. När jag kom på rehab hade jag en logoped och sen en arbetsterapeut och då började jag skriva ner dikterna med hjälp av dem. Allt fanns klart i huvudet så när jag väl började skriva gick det ganska snabbt. Men det tog ett år från stroken till att jag kunde skriva igen, säger Maria Möller.

"Blunda och svälj" är uppdelad i fyra kapitel: Avdelning: Stroke, Avdelning: Psyk, Avdelning: Rehab och Avdelning: Hemstöd och beskriver i diktform Maria Möllers väg från stroken till i dag. Framsidan på boken är en akvarell som Maria har målat i olika färger. Färger är något som följer henne i det nya livet och hon använder dem för att beskriva hur hon mår.

– I går vaknade jag svart, men i dag vaknade jag blå. Blå, då känner man hopp. Röd, då kan det vara lite för mycket, jag kan börja skratta väldigt jobbigt och då är det svårt att träffa någon. Jag var rädd att jag bara skulle sitta här och skratta i dag. Alla förstår om man råkar gråta, men skrattet har nästan varit jobbigast, menar Maria Möller.

Spåren efter skadorna hon fick på kroppens vänstra sida vid stroken är nästan borta. Det är hjärnan som inte riktigt fungerar som hon vill, berättar Maria. Och återhämtningen tar tid. Talet är stundtals långsamt och det kan vara svårt att hitta rätt ord.

– Jag har olika perioder och är ofta väldigt, väldigt ledsen. Och då kan jag ingenting. Men så en dag så vill jag göra sådana saker som att lyssna på sommarprogram och skriva. Då tror jag plötsligt på mig själv, men det känns svårt när det åker tillbaka och jag blir ledsen igen.

Innan hon blev sjuk arbetade Maria som lärare. Något hon saknar och hoppas kunna göra igen.

– Det är sorgligt att inte kunna arbeta nu. Jag saknar eleverna och att få lära dem saker.

– Det blir overkligt att det ska vara så svårt att göra en självklar sak som att gå på stan. Och man förstår inte när man har blivit en ny person att det är svårt att gå på Ica för det syns ju inte att jag inte kan. Det är konstigt. Jag tränar på det så bra jag kan. Men det som jag kan bäst är att vara hemma och skriva.

Dikterna fortsätter att komma till Maria och hon "skriver i huvudet" som hon säger.

– Nu när jag inte ligger ner, när jag inte är på sjukhuset skriver jag på min träningscykel. Jag cyklar sakta, sakta och så kommer dikterna och så går jag upp och sätter mig och skriver.

Med "Blunda och svälj" hoppas Maria Möller kunna hjälpa andra i liknande situationer. Hon har fått flera mejl och brev från läsare.

– Jag har varit ärlig när jag har skrivit boken. Om jag vågar så vågar de som läser också. Det är inte bra att inte våga berätta. Det blir så ensamt då. Det är många som jag tror inte går ut och sitter hemma som jag. Jag tror på poesin, att den når fram på ett annat sätt. Poesi har en friskhet.

I november hade Jengel förlag boksläpp på biblioteket för sina nya böcker. Då var Maria Möller med.

– Jag sa inget, men jag signerade böcker. Och det var så roligt att se alla som var så vänliga. Man behöver inte säga så mycket. När jag signerade böcker på Akademibokhandeln var jag lite rädd och satt bakom Kalle. Det var väldigt obehagligt först, men när första personen kom kändes det fantastiskt. Det var ingen som trodde att jag skulle göra det, inte ens jag.

– Men det är bara för boken. Då blir jag som en annan. Det är lättare när man har den att luta sig mot.

Läs mer:

Bengts blandning – med skrivandet som rehabilitering

Gunilla Persson var bara 42 år när hon drabbades av en stroke

En person per dag drabbas av stroke i Jämtland

■■ Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner ÖP:s nya app här, till Iphone eller till Android.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons