Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från lönskaläge till hemmafruideal till pappor som går ner i tid

/
  • Kristina Sandberg är författaren bakom trilogin om Maj.

Annons

Nio kvinnor, nio oäkta barn. Bara två av barnen var vid liv när rättegången hölls och domen föll. Kvinnorna dömdes för lönskaläge i Gällivare år 1775. Straffet var böter, eller om man inte hade råd att betala, spöstraff med ris. Lönskaläge kombinerar orden för lös, ogift, med lönn, som i lönndom och läge, att ligga. Löst folk som ligger i lönndom. Rätt vanligt i dag men då var det straffbart. Kyrkan och staten ville få upp sedlighetshalten hos folket. Arkivarien Lina Marklund skriver om händelsen i nyutkomna antologin "Makten att berätta – om tal och tystnad i tid och rum". Brottet var svårt att upptäcka om inte ett barn blev följden, därför dömdes mest kvinnor. Kvinnorna ombads peka ut lägermannen/fadern men om han nekade var det inte mycket att göra på. En man dömdes där i Gällivare. Han nekade också först men det fanns vittnen. Kvinnor som försökte dölja sin graviditet för att sedan ta sitt barn av daga fick dödsstraff. Lönskaläge slutade vara straffbart 1855.

I dag, söndag, uppmärksammar Region Jämtland Härjedalen tisdagens internationella kvinnodag lite i förväg med en heldag på Storsjöteatern. Temat är "Feminism för allas lika värde" och platsen är Storsjöteatern. Kristina Sandberg, författare till trilogin om Maj, är ett av många spännande namn i programmet. Romanfiguren Maj växer upp i Östersund och flyttar till Örnsköldsvik i slutet av 30-talet för ett jobb på café. Lönskaläge har inte varit straffbart på runt 80 år men det hade kanske inte spelat någon roll för Maj eftersom barnet som oväntat växer i hennes mage har en far som erkänner den tillfälliga förbindelsen. Plötsligt är Maj Tomas hemmafru.

För mig har den detaljerade skildringen av Majs vardag och vilja att leva upp till ett skinande hemmafruideal varit en nyckel till förståelsen av mitt eget liv. Det skiljer bara två generationer mellan mig och Maj och under den tiden har en värld av möjligheter öppnat sig för att som kvinna ha ett jobb och en familj samtidigt. Ändå går jag runt med en inre Maj. Vi är två föräldrar som båda jobbar heltid men min inre Maj viskar att om jag bara anstränger mig lite till så borde också mitt hem glänsa. Det gör det inte.

Krocken mellan verklighet och ideal är monumental. En tillräckligt stor smäll för att skapa ett nytt solsystem. Det är den solen som lyser in genom de oputsade fönsterrutorna och får dammkornen att glittra i luften.

I bland känns allt så tröstlöst, som om vi rör oss bort från jämställdhet och inte framåt. Hot och hat som snabbt når sin adressat via nätet tar sig olika uttryck beroende på mottagarens kön. Det är vidrigt. På väldigt många håll i världen är krocken mellan en inre Maj och Malin en pytteliten petitess. Där är det mer lönskaläge – som bäst.

Men det går också framåt. USA kan få sin första kvinnliga president snart (hoppas) och i Sverige tar papporna ut 25 procent av föräldrapenningen berättar forskaren Mikael Nordenmark under Mittuniversitetets heldag Genusmaraton. Det är lite ur ett svenskt perspektiv men mycket ur ett internationellt. Jämtlands län är ett av de län där pappor tar ut många föräldradagar. Han berättar om trendbrottet; tidigare har pappor jobbat mer efter att de fått barn, samtidigt som kvinnor gått ner i tid. Så är det inte längre, nu går också papporna ner i tid.

Man måste titta på det långa loppet för att se framstegen. Från lönskaläge till hemmafruideal till pappor som går ner i tid på 241 år.

Vem vet var vi är år 2257?

Annons
Annons
Annons