Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Singers sång blev Vannas debut

+
Läs senare
/
  •    Vanna Rosenberg gör sin litterära debut med barnboken
  •    Teckning ur Vanna Rosenbergs och Cecilia Heikkiläs barnbok

Sjölejonet Singer kom till henne när hon läste sagor för barnen i badrummet. Hans sång tog större plats i hjärtat än skådespelaren Vanna Rosenberg kunnat ana. I dagarna debuterar hon som författare med "Singers melodi".

Singer är cirkusens stjärna. Publiken applåderar när han jonglerar sina röda bollar på nosen och när han sjunger uppstår en andlös tystnad i cirkustältet. Sjölejonets visor om havet, om sin mor och far som han rövats bort ifrån, om sin längtan tillbaka, rör det hårdaste hjärta till tårar.

Men vad händer när Singer bestämmer sig för att lämna cirkusen och återvända till sitt böljande hem? Hur hanterar trollerikaninerna, den skäggiga damen, cirkusdirektören Maffioso och Singers bäste vän, lejontämjarungen Manfred, uppbrottet och sin egen längtan?

Vanna Rosenbergs första bok "Singers melodi" bär ett stråk av djup melankoli, men sorgen balanseras av en sprittande och lite prillig humor. När Manfred ger sig ut för att leta efter sin förrymde vän möter han flera färgstarka figurer på vägen som får läsaren att dra på smilbanden: den mycket lantlige Elvis-kopian Klint Royale och kapten Lolita von Sydow är bara två exempel.

– Det finns nog något väldigt sorgesamt i boken, men jag ville att det skulle vara vemodigt snarare än skrämmande, konstaterar Vanna Rosenberg som hoppas att orden och språket i "Singers melodi" ska fungera som ett slags läskonfetti.

På ett sätt har det alltid varit självklart att Vanna Rosenberg skulle skriva en bok – på ett annat sätt inte. Hon växte upp som en "skrivande unge" som älskade att författa egna dikter och skriva uppsats. När böckerna från Månadens bokklubb kom brukade hon hämta dem från Posten och sedan sätta sig i hallen för att glupskt läsa alster av Astrid Lindgren, Barbro Lindgren, Michael Ende, Roald Dahl och Ole Lund Kirkegaard.

Men någonstans på vägen försvann den naturliga lusten och självförtroendet.

– Jag fick en lärare i gymnasiet som inte förstod och inte ville lyfta mig. Då hamnade jag i en självförtroendekris som blockerade mig – ända till den dag jag tänkte "men du är inte klok Vanna, historierna som susar runt där i hjärnkontoret, du måste ju skriva dem!". Sakta, men säkert började jag återerövra min egen tid att formulera mig.

Skrivandet kanske kan jämföras med Singers återkomst till det hav där han hör hemma. För Vanna Rosenberg, som i så många år har levt i strålkastarljuset på teaterscenen och i tv-rutan, var det befriande att hitta tillbaka till en plats där tankarna och orden "äntligen fick leka".

– Jag tycker inte att jag är speciellt rapp eller lämpar mig för intervjuer eller samtal vid middagsbord. Jag tycker aldrig att jag får till det. Men när jag skriver blir det en särdeles trevlig stund – det blir som en rast i min hjärna.

"Singers melodi" kan läsas som en rak historia om hemlängtan, men under ytan finns en berättelse som bär paralleller till pappa Göran Rosenbergs Augustprisbelönta bok "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz". För Vanna Rosenberg har banden bakåt, framför allt till farmor Hala som överlevde Auschwitz, alltid varit starka.

– Historien om Singer var omöjlig för mig att hålla ifrån mig eftersom den rymmer alla de här stora frågorna och tankarna kring min familj och det nutida, kring flyktingar och ett slags hemmahörighet. Jag har alltid frågat mycket kring det här med hemland, vad minnet rymmer och hur mycket man orkar minnas, säger hon.

Saker man är stor nog att prata om även om man är ganska liten?

– Precis. När samtalen med barn kommer in på större saker så visar det sig att de är helt redo för det. Man underskattar väldigt ofta deras förmåga att förstå, men också att vilja prata om sådant här.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons