Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Box långa resa – kraftverk, konstcentrum, whiskydestilleri

/
  • Mats de Vahl var den som lyfte upp Box kraftverk ur glömskan och räddade det från rivning.
  • Whiskyproduktionen har fogats in i kraftverksmiljön med omsorg; golvet är en replik av originalet och balustraden präglas av en tidsenlig estetik.
  • Exteriören är stilren och elegant.
  • 500 stenar byttes i skorstenen innan den var färdigreparerad.
  • Del av Lars Kleens installation på Box.
  • Installation i Box skulpturpark av Unni Brekke.
  • Charlotte Öberg Bakos konst till Elias Faingersh trombon.
  • Whisky är numera Box uppgift.

Det mörkröda teglet är tillverkat i Ångermanland och den stramt dekorativa arkitekturen känns igen från andra kraftverksbyggen i regionen. Box har gjort en lång resa – från rivningshotad ruin till konstcentrum, kulturscen och nu Sveriges nordligaste whiskydestilleri.

Annons

Navet i berättelsen om Box är Mats de Vahl, konstnären som förälskade sig i den övergivna tegelbyggnaden på en udde i Ångermanälven. Trots att det gamla kraftverket var illa åtgånget och nästan helt dolt bakom en grön skogsridå kunde han i det visualisera sin framtida ateljé.

– Själva tegelstommen var i bra skick, men i övrigt var det en ruin. Jag tyckte det var lite väl förstört – men jag kunde inte släppa tanken på det, säger Mats de Vahl.

Box kraftverk byggdes 1912 och hade under en period stor betydelse för sågverket i Bjärtrå och det stora timmerskiljet ute i älven. Men när vattenkraften kom så blev ångkraften snabbt omodern; efter en tid som ställverk övergavs Box och lämnades vind för våg.

Decennier gick. Naturen kröp inpå knutarna, slyets tysta armador smög sig närmare, stora barrträd slog rot. Ruta efter ruta krossades, skorstenen vittrade, ett obevekligt förfall påskyndat av människohand. Ingen brydde sig om den gamla byggnaden.

Men Mats de Vahl gjorde slag i saken. Han bestämde sig för att köpa Box.

– Kommunen hade redan fattat ett rivningsbeslut men jag stod på mig. Jag fick några politiker på min sida och 1991 blev kraftverket och markbiten det stod på mitt.

Arbetet fick börja från grunden. Fönstren var förstörda, vatten och el saknades, interiören ett kaos av förstörelse. Men byggnaden i sig var ändå förvånansvärt intakt – en tillkallad byggnadstekniker, specialist på kulturhus, förundrades över att det över hundra år gamla huset inte hade en enda spricka i tegelstommen.

– Det står på berg och är oerhört välbyggt, men det var ändå enormt mycket att göra. Det tog tre år innan jag kunde flytta in, berättar Mats de Vahl.

Huset mäter 15 gånger 15 meter, en yta som har disponerats med finess.

– Mäter man upp den stora salen i kraftverket hamnar man exakt i det gyllene snittet. Och exteriören, tegelverket, är otroligt vackert och subtilt.

1994 var Box Kraftverk färdigt i sin nya roll som konsthall och kulturscen. Box blev snabbt ett begrepp inom konstvärlden; konstnärer som Max Book, Unni Brekke, Lars Kleen, Karin Broos, Rune Hagberg, Hanna Beling och Christer Carlstedt visade sina verk och artister som Bob Hansson och New London Chamber Ensemble konserterade.

Som kulturscen visade sig det gamla kraftverket fungera ypperligt. Även området runt omkring röjdes upp och förvandlades till en skulpturpark, ett uterum kringflutet av vatten på nästan alla sidor med det djupröda kraftverket som en vibrerande solitär i grönskan.

I slutet av 90-talet skapades en ideell kulturförening för att driva verksamheten framåt. Intresset från omvärlden var påtagligt:

– Det var väldigt lätt att locka hit gästkonstnärer och intressant att se hur deras konst samspelade med byggnaden och naturen. Kleen gjorde en stor installation på fem gånger fem meter som stämde så oerhört väl överens med huset, den gjorde ett väldigt intryck på mig, berättar Mats de Vahl.

Under flera års tid vajade kulturens fana i topp på Box. Men sedan började andra funderingar spira; Mats de Vahl hade fått jobb som konstkonsulent på Landstinget Västernorrland och det började ta sin tribut.

– Det kändes också som om vi kommit till vägs ände med den ideella verksamheten. Så jag började fundera på andra sätt att använda huset.

2006 visades den sista utställningen på Box Kraftverk. Men den som lade ny kurs mot framtiden var inte Mats de Vahl – utan hans bror.

– Vi spånade om huset, hur man skulle kunna gå vidare. Han sade, helt spontant, "vi gör ett whiskydestilleri"! Jag blev entusiastisk och kände att det kanske skulle kunna funka, även om det skulle bli en stor omställning. Vi samlade ihop lite folk i en lite halvhemlig grupp och bestämde oss för att prova.

Efter flera resor till Skottland hittade man ett litet destilleri i Kilchoman som var under uppbyggnad. Det var av ungefär samma storlek som Box och modellen kunde appliceras på hemmaplan. Ingenjören som ritat det skotska destilleriet fick i uppdrag att rita Box.

I slutet av 2009 hade man fått ihop det kapital som behövdes – 21 miljoner kronor – och 2010 beställdes kopparpannor från Skottland. Åtta månader senare var huset renoverat och all utrustning installerad. I juni 2014 gjorde Box entré i Systembolagets hyllor.

Själva destilleriet har fått behålla mycket av sin ursprungliga karaktär. De gamla svartvita stengolven har återskapats, liksom väggkaklet. Trappor och balustrader har en tidsenlig karaktär och är utsmyckade med detaljer inspirerade av dåtidens estetik.

Många nya byggnader står nu granne med kraftverket – pannhus, tapphus, lagerlokaler, restaurang. En buteljeringsanläggning blir nästa steg. Och mitt i allt detta nya står tegelhuset som en liten arkitektonisk pärla.

– Ett så här vackert hus måste man bara vårda och bevara, säger Mats de Vahl.

Annons
Annons
Annons