Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett beställningsarbete som förstärker fördomarna om de sjukskrivna

Böcker. Jonas Frykman och Kjell Hansen. I ohälsans tid
Carlssons bokförlag. Beställningsarbete från kassan

Annons

Vi svenskar tränar och bantar som aldrig förr. Vi är besatta av våra kroppar och själar. Vi lägger ner enormt mycket tid och pengar i jakten på att bli så perfekta som vi tror att vi måste vara.

Samtidigt är vi ett av Europas sjukaste folk.

Etnologerna Jonas Frykman och Kjell Hansen tar fasta på denna paradox i sin studie ”I ohälsans tid”. Men deras huvudämne är ett annat fenomen – det finns ett samband mellan hur sjuka vi är och var vi bor.

De har besökt Östersund och Strömsund i Jämtlands län. De har funnit skillnader inom länen, men framförallt mellan dem.

Det blir genast tydligt att det är en grund studie. Visserligen innehåller fördomar ofta ett korn av sanning. Det bor fler kristna i Jönköpings län än i Jämtland och fler jagar älg i Jämtland än i Jönköping.

Men författarna handskas ovarsamt med fördomarna. De förstärker dem snarare än nyanserar.

Vi får läsa om strävsamma och framåtblickande smålänningar. Vi får läsa om mer individualistiskt orienterade och nostalgiska jämtlänningar. Vi får läsa om en optimistisk och om en pessimistisk mentalitet.

Putnam gjorde en berömd studie om skillnaderna mellan södra och norra Italien. Han fäste sig vid att föreningslivet var betydligt mer utvecklat i det rikare och mer moderna norra Italien. Frykman och Hansen gör liknande, något modifierade, iakttagelser vad gäller Jönköping och Jämtland.

I det förra länet är civilsamhället mer utvecklat än i det senare. Det handlar om nätverkande, småföretagande och väldigt många handbollsklubbar. Författarna beskriver hur lokala kulturella och sociala processer påverkar hur man hanterar hälsofrågor.

De strövar runt med block och penna och noterar med milt överhetsförakt hur läget är i olika delar av landet.

En intressant iakttagelse är att det inte, vilket många tror, är invandrare och ungdomar som sjukskriver sig mest.

De stora bovarna är kvinnor i 40- och 50-årsåldern. Som av en händelse arbetar många av dem inom vården.

Det är alltså de som arbetat inom offentlig sektor under den tid den monterats ned och släpat efter lönemässigt.

Vi torkade skit. Vi försökte få pensionärerna att må bra. När de sa att de längtade efter att dö gjorde vi vårt bästa för att ge stöd. Av dem fick vi mycket uppskattning, men annars var det mest förakt.

Kvinnor som jobbar under dessa förutsättningar, psykiskt och fysiskt påfrestande slit som möts med förakt, är hjältar och förtjänar respekt.

De här kvinnorna osynliggörs nu än en gång. Frykman och Hansen möter och lyssnar inte på dem. De lyssnar desto mer på beslutsfattare, forskare och handläggare på Försäkringskassan.

Inte helt förvånande är ”I ohälsans tid” ett beställningsjobb från kassan och Riksförsäkringsverket.

Frykman och Hansen kommer dragandes med det gamla civilsamhället och kulturellt kapital. De gör intressanta iakttagelser, men bedriver dålig, slarvig och ideologiserad forskning.

Det mesta är pseudovetenskap.

De bemödar sig en ens om eller är oförmögna att göra reda för enkla orsakssamband. Den förmenat paradoxen, att hälsohysterin inte gör oss friskare, kan man lösa på en fikarast.

Det är osolidariskt och klandervärt att sjukskriva sig om man inte är sjuk. Men man kan surfa in på Statistiska centralbyråns hemsida i en timme, ta en tidsserie på exempelvis 20 år och bryta ned siffrorna efter kön, klass och geografi.

Fram träder bilden av ett Sverige som blivit allt mer ojämlikt.

Ojämlikheten har medvetet skapats och skapas nu av fartblinda politiker och alstrar dåliga villkor för solidaritet.

I Sverige lyser eftertanke, perspektiv och fantasi, över hela den politiska linjen, helt med sin frånvaro.

Annons
Annons