Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johannes Klenell: Mitt nyårslöfte är att må bättre 2018 – och utan godis

Krönika: Författaren Johannes Klenell om nyårslöften som inte alltid är så lätta att hålla.

Annons

”Jag lovar att aldrig ge ett löfte som inte är lika viktigt den åttonde april eller tionde juli som det är den första januari.”

Cary Grant

Författaren Johannes Klenell är romanaktuell med

Träna mer, sluta äta kött eller varför inte gå ned i vikt? Ett gammalt år går mot sitt slut och det nya ska inledas med förändring och förhoppningsvis förbättring.

I Sverige avger var åttonde man och var femte kvinna ett nyårslöfte men ingen verkar veta säkert när vi började med nyårslöften. Den äldsta noteringen av ordet i tryck är i ett nummer av Aftonbladet från 40-talet. Runt 18 procent av befolkningen avger någon form av nyårslöfte och ungefär 46 procent håller vad de lovat efter ett halvår. I januari kan man, om man som jag är en någorlunda frekvent gymbesökare, notera att de flesta nog bryter sitt löfte redan under första kvartalet. Januariträngseln brukar avta markant redan i mars. Själv lovade jag inför 2017 att inte äta godis. Det höll nästan hela vägen fram till hösten.

Jag söker på ordet ”nyårslöfte” på nätet för att se vilka tips som ges för att lyckas med sitt uppsåt. Den vanligaste rekommendationen är att man ska ange ett löfte som är konkret och genomtänkt. Inte ett som hittas på i stunden vid tolvslaget. Expressen ger oss proffsens åtta tips på hur man ska gå till väga och jag hinner fråga mig hur man blir proffs på nyårslöften. Men då första rådet är ”skriv manus” så kan jag ändå med ganska stor lätthet föreställa mig att med den målmedvetenheten är det knappast någon som lovar att bli lite bättre på att sköta sin ekonomi. Det här handlar om någon som lovar att bli rik. Det är så proffsen jobbar.

Det blir som att tolvslaget skulle innebära att man just gått med i "Biggest looser".

I en artikel i Dagens Nyheter från 2016 får jag lära mig om ”fresh-starteffekten” och SMART-metoden för att ”lyckas med nyårslöftet” där S står för specifikt, M för mätbart, A för attraktivt, R för realistiskt och T för tidsbestämt. Och det låter ju bra det här. Men någon sorts varningslampa blinkar ändå inom mig vid tanken på att även nyårslöftet förväntas vara en framgångssaga. Något man ”lyckas” med. Överlag är det intressant med artiklar som ”Proffsens bästa nyårslöften” från Aftonbladet 2015 där A-människor som Paolo Roberto och Katerina Janouch kommer med tips som ”Scanna av hälsan”, ”Rivstarta året” eller ”träna dig stark”.

Att likt i "Bridget Jones dagbok" lova sig själv att träffa en partner under nästa år är inte rekommenderat. Och det är nog ändå klok input. Att träffa någon kräver ju att man så att säga är två om det och inte något som riktigt kan bestämmas av en själv.

Läs mer: Kristian Ekenberg: Trump dominerar nyordslistan

De mer generella löftena avvisar experterna direkt. Till exempel är inte ”må bättre” i all sin enkelhet en greppbar målsättning, inte heller är den direkt mätbar. Istället ska man finna något att ta fasta på som att sluta röka, eller gå ned i vikt. I sitt första löfte om att gå ned 10 kilo ger alltså experterna Bridget Jones rätt. Här finns det mätbara resultat. Det är något närmast personlig tränare-artat i de tips och råd som tidningarna ger oss som kanske säger något om vår prestationsbesatta samtid. Det blir som att tolvslaget skulle innebära att man just gått med i "Biggest looser".

Var det verkligen det vi ville få ut av ett nytt år? Kan inte löftet till sig själv att må lite bättre 2018 vara ett ganska skönt löfte för oss som kanske inte mått så bra under 2017? Måste verkligen nyårslöftet kunna vägas och mätas inför nästkommande år? Behöver varje nyårslöfte vara ett Vansbrosim i sig?

Vanligt nyårslöfte: Viktminskning. Bild: TT

Mitt löfte till mig själv att sluta äta godis 2017 följde på många vis SMART-metoden. Det var specifikt, mätbart, realistiskt och tidsbestämt. Så värst attraktivt var det kanske inte om sanningen ska fram. En återkommande information är att det tar 66 dagar att skaffa sig en ny vana. Men trots det så föll hela målsättningen den dag då jag slutade må bra och behövde tröstäta lite godis för mig själv.

Någonstans ställer jag än frågan om jag inte ska pröva det där nyårslöftet om att må lite bättre under 2018 istället. Då kanske jag inte behöver äta godis heller.

Johannes Klenell

Författare aktuell med romanen "Det fria ordet"

Läs mer: Cecilia Ekebjär om Johannes Klenells debutroman.

Annons
Annons
Annons