Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin G Jonsson: När grannens misär blev min underhållning slukar jag alla poddar jag ser, men känner mig medskyldig

Artikelserie
Karin G Jonssons krönikor

Senaste veckan har jag slukat så kallad "true crime". Både "Rättegångspodden" och Tv4:s "Kalla fakta" har sänt avsnitt om "ragundapappan" och barnet i Kraftverksdammen. SVT:s serie "Helikopterrånet" har dissekerat stölden på värdedepån i Västberga i Stockholm. Jag har ägnat timmar av ältande i brott och tragedier som har hänt på riktigt.

Annons

Dramat vid kraftverksdammen där ett spädbarn nästan dog har blivit underhållning.

Länge har deckargenren dominerat vår konsumtion av både böcker och tv-serier. Morden i Midsomer, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Nessbø och Sherlock Holmes är grundstenar i en svensk människas vokabulär. Mordgåtor är lätta att förstå och har i böckerna en återkommande dramaturgi. Vem, varför och hur är alltid grundfrågorna.

Verkliga brott kommer nära och med ljudupptagningar direkt från vittnesförhör i rättssalen får vi höra riktiga brottsoffer, förövare och advokater.

Men på senare tid har mordgåtorna och brottsunderhållningen gått från låtsasvärlden till verkligheten. Vi vill gärna veta mer om det som hänt på riktigt. Deckarna säljer fortfarande bra, men har svämmat över till våra riktiga tingsrätter. Verkliga brott kommer nära och med ljudupptagningar direkt från vittnesförhör i rättssalen får vi höra riktiga brottsoffer, förövare och advokater. Det är offentliga handlingar tillgängliga för alla men har gjorts ännu mer lätthanterliga i timslånga radioprogram som "Rättegångspodden". För visst sticker det till lite extra när filmen "är baserad på verkliga händelser". Fiktionen och den påhittade magiska historien har sin charm, men på något sätt är det som att det är ännu mer intressant med det makabra som hänt i grannhuset. Se på alla krimpoddar, rättegångspoddar, dokumentärer och statstelevisions-specialer. Jag slukar dem också. För när det kommer nära, när det bränner till. Då känns det.

Kanske är det så att verkligheten alltid överträffar dikten. Fastän Stephen King på löpande band producerat makabra och psykologiska trauman för underhållning trumfar mordet på Kim Wall och Ragundapappan i vårt intresse.

Blåljusnyheter, brott och olyckor, är alltid högt i topp när vi tidningar ser på statistiken för vilka artiklar som är mest lästa. Och redan på 1800-talet skrev vi gärna ut att snickaren i Hammarstrand sågat av sig armen. För det ville man läsa om, redan då var vi nyfikna. Idag besparar tidningarna de mest makabra detaljerna, men olyckor som sker nära är intressant. Det är lätt att avskriva medier som ältare i olycka, men vi läsare är nyfikna och vill läsa, se och förstå.

Kanske är det så att verkligheten alltid överträffar dikten. Fastän Stephen King på löpande band producerat makabra och psykologiska trauman för underhållning trumfar mordet på Kim Wall och Ragundapappan i vårt intresse. Är vi därför av naturen onda som vill älta olycka och brott. Eller vill vi uppriktigt förstå? Men hur mycket behöver vi förstå? Hur många offers detaljer ska vi älta och hur många offers integritet ska vi skända för att förstå ondska, olyckor och psykisk sjukdom?

Katarina Wennstam påpekade något som fick mig att känna mig medskyldig, som läsare, tittare och medmänniska.

I Kögebukten pågår fortfarande sökandet efter kroppsdelar från journalisten Kim Wall. Polisen gick ut med fler makabra detaljer i veckan. De hade gjort framsteg i utredningen där Peter Madsen sitter häktad. Författaren Katarina Wennstam som gärna skriver om brott med fiktion som grund, men också med verklighetens offer i fokus, påpekade något som fick mig att känna mig medskyldig, som läsare, tittare och medmänniska. I det kladdiga efterspelet där detaljer om lemmar och torso är det bästa sättet att hedra Kim Walls minne genom att läsa och dela hennes reportage, menade Wennstam. Det är inte genom att frossa i detaljer om mordet på henne.

Om du fortfarande vill höra om tragedier och brott från närområdet finns en mängd "true crime"-dokumentärer att lyssna på här.

Läs fler av Karin Jonssons krönikor :

Jag är dömd till att tala rikssvenska men bär folkdräkt i mitt pass

Att följa likasinnade ger mig inget - jämtländska byar är lösningen

Jag kommer från sorgebygderna men är inte en dummare människa för det

Myndigheter passar i Jämtland - Einstein är inte stadens verk

Jag tänker på Sikåsförfattaren som dömdes för förtal

Annons
Annons
Annons