Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Jonsson: Att följa likasinnade ger mig inget - jämtländska byar är lösningen

Artikelserie
Karin G Jonssons krönikor

En nyfunnen vän sa häromdagen: "Vad glad jag blir när du säger emot och inte bara håller med om vad jag gillar". Jag säger emot och är obekväm, ibland till och med jobbig.

Annons

Karin Jonsson tror jämtländska byar är lösningen på filterbubblor och politisk polarisering.

Något fungerar väl annorlunda när ens tankar kan prånglas ut i lokaltidningen. Men trots att det kan gå snett och bli bara en megafonmänniska av en så hade jag inget problem att möta min kompis och resonera kring podcasten vi hade väldigt olika uppfattning om. Hon hyllade den, jag totalsågade den. Men vi möttes.

Lisa Magnusson i Dagens nyheter skriver att 5 procent av amerikanerna 1960 sa att de skulle bli missnöjda om deras barn gifte sig med en politiskt oliktänkande. 2010 var den siffran närmare hälften av republikanerna och 30 procent av demokraterna.

Hon skriver "Allt färre är kluvna, allt vanligare blir det att köpa ett helt åsiktspaket, och att betrakta oliktänkande som idioter."

Att följa likasinnade ger mig inget.

Det är inte helt främmande att denna mening dyker upp i flödet: "Om du röstar på SD, så ta bort mig som vän".

Att följa likasinnade ger mig inget. Jag kan mysa, känna mig bekräftad och sedd och bli glad av att en ledarskribent, krönikör eller partiledare yttrar något jag kan nicka åt. Det är inte att förringa, visst. Men det som skiljer, utformar och utkristalliserar är inte kattkurrandet och smekandet. Att möta en oliktänkande är minst lika viktigt: "Nej, det håller jag inte med om", "här går min gräns". I dagens internetvärld kan vi bubbla runt och bara möta jasägare och sonika sortera bort jobbigt eller lite udda.

Se på Trumpen, som får människor att samlas, enas och förstå var deras linjer går.

Vi definieras av gränser. Se på Trump, som får människor att samlas, enas och förstå var deras linjer går. Men samtidigt måste vi hålla kanterna detaljerade. För hur tråkigt är det inte att alla älskar Beyoncé och ingen vågar säga emot? En bekant ville kalla det diktatur. Och kanske. När popstjärnan i början av september firade födelsedag svämmade internet över av grattishälsningar. Mitt flöde också. Hennes blotta existens dyrkades. Ingen handling var utmärkande, men hon är en bärare av någon slags modern pop-feminist-ideologi. Jag tycker också hon är ball, men vad tråkigt om vi alla älskar henne. Den odefinierade samstämmigheten får pågå när alla bara håller med. I mötet med andra måste argumenten vässas.

Jag tycker vad fasen jag vill, men jag kommer ändå möta någon som ser på världen helt olikt mig när jag kliver in på ICA i Kälarne.

Lisa Magnusson i söndagens Dagens nyheter jämför filterbubblorna, om inte hela internet, med motorvägen. Att Facebooks algoritmer gör att det är som att komma till en storstad med allt inom räckhåll och vägskyltarna bara visar oss vad vi borde vilja se. Jag älskar att köra bil, det är kanske det som är problemet och räddningen för mig. Jag vill kunna styra, bestämma, stanna till, ta ett beslut på tre sekunder och pausa på en skogsbilväg för att uträtta behov i grandungen eller ta en fika med kompisen som har en helt annan världsbild än jag. Min väg ska vara att komma till byn, där du möter människor och inte sorterar bort dem. Och ni behöver träffas imorgon och kanske om några år när barnen går i skolan tillsammans. Ni kan inte ignorera varandra.

Är det något som bylivet lärt mig så är det att jag är en stark individ, men i ett stort sammanhang. Jag tycker vad fasen jag vill, men jag kommer ändå möta någon som ser på världen helt olikt mig när jag kliver in på ICA i Kälarne.

Läs fler av Karin Jonssons krönikor :

Jag kommer från sorgebygderna men är inte en dummare människa för det

Myndigheter passar i Jämtland - Einstein är inte stadens verk

Jag tänker på Sikåsförfattaren som dömdes för förtal

Får Jockiboi göra stor konst?

Varför jag stalkar Jon Olsson

Jag har lärt mig heja på svartas kamp men också att svära över "lappjävlar"

Annons
Annons
Annons