Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Jonsson: Östersundsrevyn levererar fullträff och klavertramp i genusdjungeln

Det är en lycklig och förväntasfull publik som fyller Storsjöteatern på Östersundsrevyns premiärkväll. Både glitter och päls skymtas i bänkraderna. Årssammanfattningen som traditionsenligt levereras av revygänget med Patrik Zackrisson och Mats Hurtig i spetsen är en viktig del på östersundsåret. Hur lyckas Östersundsrevyn i år?

Annons

Läs mer: Östersundsrevyn är inte bara rolig: "Med bara humor är revyn en segelbåt utan ballast"

Emilie Zackrisson och Marit Eriksson är årets största musikaliska behållning i Östersundsrevyn Byggfeber.

Med finess skulle man kunna skämta om och med kommunalrådet AnnSofie Andersson (S) som är en person som figurerar i mycket som berör östersundarna och även jämtarna. Men där är det grunt och plumpt i Östersundsrevyn. Som tidigare är skämtet grundat i (förutom att kommunalrådet sätter sig i Daniel Kindbergs knä) "så här ser kommunalrådet ut och vi gör åtlöje av hennes kropp". Att göra gestaltningen i fatsuit (som dock kompenseras med att direktör Wennerberg också illustreras med kuddmage) blir dock återigen så grunt när man i ett helt annat nummer gör poäng av kommunalrådets storlek. Kommunens mäktigaste politiker förminskas till ett mähä och kvinna med en kropp med något som inte behagar. När man i nästa akt gör ett praktnummer som är toppen på hela årets produktion blir det kortslutning. Där dansar man Lady Marmelade i korta dräkter efter ett brandtal om att få se ut som man vill och inte finnas till för att behaga. Men det är så: Östersundsrevyn greppar mycket och har en snårig bana att ta sig genom. Att komiskt sammanfatta året är ett stort uppdrag som man ändå mycket väl genomför. Det är en genusdjungel, ett värderingskaos och dessutom en otroligt föränderlig tid just nu.

Årets livemusiker är en god del av styrkan i årets revy. På klaviatur Mattias Nordquist, gitarr Robin Sundman och på trummor Tomas Nyqvist syr man ihop en toppklassig show. Marit Erikssons sångbidrag är en fullträff som musikinslag och en dartpil i igenkänningstavlans mitt. Hennes Syriensång om vardagen och allt som rullar på och tacksamheten för att det inte fallit en bomb genom taket på länge är riktigt bra levererat. Dessutom besjungs fiberpsykosen i Peggy Lees "You give me fever". En tolkning som inleds med Emilie Zackrisson (varför får hon inte göra den själv?) och sätter bredbandsgrävandet i relation till att affären, skolan, vägbelysningen och lördagstidningen är försvunnen. Det är tryggt att lyssna på Emilie Zackrisson. Med Marit Eriksson och Emilie Zackrisson vet man att det levereras bra sång. Förutom sång och skådespelarinsats har Zackrisson även producerat all koreografi och är ansvarig för revyns kostym med bravur.

Samtidigt som Patrik Zackrisson, Mats Hurtig och Mats Eklund är proffs som som gjort revy länge så kan man inte sitta säkert, trots deras erfarenhet. När de återkommande karaktärerna; tanterna Ada, Beda och Ceda intar scenen är de i sitt esse. De får gå loss och behandlar träningshetsen genom det jamska tanternas humoristiska synvinkel. Här gestaltar de och gör rollerna "män i klänning" med en finkänslighet som är oerhört skicklig. Det är folkliga människor med personlighet som kommer till liv på scenen. Det är buskis med finess och sjuhelsikes kul.

Vägsaltskuplett, Elijah Wood på Bilbolaget, hantverkarna som fakturerar in i evigheten, poliskris, kunglig parodi, kidnappning av Lars Vegas Gustafsson och en hyllning till ÖFK. Allt får plats i årets revy. Det enda som kan ifrågasättas varför det ens kom med är hyllningen till Östersunds fotbollsklubb. Den görs helt utan resten av revyns humoristiska filter, helt utan självdistans. Det går att som fotbollsofrälst förstå vad revymakarna vill åt med folkligheten i fotboll: Att stadens lag gått upp i allsvenskan i säsongen som var. Men det blir absurt i kontrast till hur allt annat är inbäddat i humor, allvar, en blandning av det båda och att avsluta första akt i ett reklaminslag utan poäng.

I den två timmar långa revyn får man ändå in så pass många fullträffar att det slutliga betyget blir väldigt högt. Skrikskratt, eftertanke, klump i halsen, gåshud, empowerment och fniss är alla delar av upplevelsen. Östersundsrevyn når så många känslor och vrår i jämtlandspubliken. Både polarismössor, löshår, pärlhalsband, glitterklänningar och tweedkostym hade roligt.

Läs mer:

Skickligt och underhållande men utan dräpande repliker i förra årets Östersundsrevy

Därför stryker SVT nummer ur Östersundsrevyn: ”Det ska finnas kvalité”

Östersundsrevyn är inte bara rolig: "Med bara humor är revyn en segelbåt utan ballast"

Patrik Zackrisson och Therese Blomstrand gör pensionärer med livslust i ett av Östersundsrevyns bästa nummer i år.

Mer läsning

Annons