Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Jonsson: Varför jag stalkar Jon Olsson - eller Åresäsongen är slut i dubbel bemärkelse

Artikelserie
Karin G Jonssons krönikor

Åre, vår älskade turistmagnet och skrytiga skyltfönster. Kända människor i mängder flockas ett stenkast från det så kallade "värdelösa" livet i Norrlands inland. Nästan som karaktärer ur en bok blir de en del av mitt liv.

Annons

I helgen rörde jag mig i Åredalen för musikfestival. Tackar och tar emot öppenhjärtigt världsklassig underhållning och fullsmockad by. Kul att det händer "nåt" och så vidare. Sådär som man gör som jämte. Smakar lite på orten som är myten vi på något sätt lever på. Det är ju något med skidorten som nu är någon slags filial till Stockholm. Så mycket coolare än övriga länet, enligt någon slags allmän statusskala. Häftigare uteliv. Intressantare människor. Och jag är inte bättre själv. Jag dras dit.

Åre sessions är i full gång - se bilder från folkfesten här

Jag har många gånger försökt förklara varför men aldrig riktigt kunnat sätta fingret på det. Varför lockar Åre så? Under helgens Åre sessions kom jag närmre svaret. Det är sista helgen i april och byn stänger för vintersäsongen. Men för att fira av en väl genomförd vinter slår man på extra stort och firar festival. En vanlig vecka är det en handfull A och B-kändisar i byn, men nu är det som att alla världar krockar samtidigt. Tack vare mina nya böcker, de sociala medierna, vet jag när Melodifestivalvinnaren Charlotte Perrelli är i byn med sina söner, att Icona pop åker skidor privat här över helgen, att poddmakaren bakom min favoritpodd hänger i Tegefjäll just nu, att Musikhjälpen-karaktärerna Julius och Björn festar i sin minibuss på parkeringen till arenan och att Jon Olsson besöker sin bror i grannbyn. Alla har egna universium i sociala medier som jag följer och som är titthål in i deras liv. Precis som jag läser en bok. Fast läskigare. Det finns ingen gräns från fiktionen, det påhittade och det självbiografiska. Människor har personan i sina digitala kanaler och är annorlunda "off camera". Men alla tas de för karaktärer jag lär känna.

Åre - ett statuscentrum och det enda stället i Jämtland där ett VIP-band existerar. Här samlas karaktärer ur fiktionen och den närbesläktade självbiografin från den nya bokformen sociala medier.

Senaste året har jag valt att öppna just den boken varje dag, för att läsa en liten bit av karaktären Jon Olssons liv.

Låt oss ta Jon Olsson, som är en saga i sig. Sedan 2007 har varje vecka i mitt liv fyllts av uppdateringar ur hans liv. Trots att vi inte känner varandra. Först genom bilder på en blogg, sedan genom sporadiska videobloggar, vidare genom inblickar på instagram och nu senaste året med dagliga tolvminuteravsnitt, videodagböcker, på youtube. Han är skidåkaren som åker baklänges och mest i luften och lever ett liv med mycket pengar, egenbyggda företag, dyra bilar, resor en bara kan drömma om och extremsporter som avklaras med ett lillfinger. Det är kort sagt ett liv väldigt olikt mitt eget. Någonting har dragit mig till uppdateringarna ur någon annans liv i så lång tid. Och det är inte så banalt att jag "tycker människan är attraktiv". Senaste året har jag valt att öppna just den boken varje dag, för att läsa en liten bit av karaktären Jon Olssons liv. En gång ville jag spräcka bubblan mellan verklighet och fiktion så desperat att jag bjöd honom till min studentbal (det är tillåtet att slå sig i pannan och skämmas å mina vägnar nu). Som tur var så befann sig den potentiella kavaljeren på andra sidan jorden i en miljonbil, så han förblev en fiktionsfigur för mig. Men det vändande mailet som avböjde inbjudan var nog. Det var som en arm som lika delar skräckinjagande och fascinerande sträckte sig ur boken jag läste. Som i en skräckfilm.

Jon Olsson, en ständig karaktär i romansviten Jon Olssons videblogg, instagram och blogg.

Därför blir jag lite rädd och lite exalterad när mitt pressinträde under jobbhelgen i Åre består i ett VIP-band (very important person) som ska ta mig snabbare genom köer för att underlätta mitt jobb . Vad det egentligen är och symboliserar: ett åkband rakt in i gränslandet mellan på riktigt och på låtsas. Som det kittlar.

Men jag väljer att inte riva muren mer, även om möjligheterna ständigt pockar här. För status bygger denna by. Och selfie med en cool människa eller efterfest med någon häftig är något åtråvärt. Men det är nog inget för mig. Jag håller mig till mitt soffhörn och läser en god bok istället.

Läs fler av Karin Jonssons krönikor

Åre sessions markerar ett avslut på vintersäsongen och avslut på Åre som centrum för verkliga världens fiktionskaraktärer för i år, skriver Karin Jonsson. Ett bibliotek av verkliga karaktärer som vandrar på byns gator är vad hon ser i den kändisspäckade samlingen människor.

Läs mer från Åre Sessions:

Ebba Knutsson: Det finns inget coolare är kvinnor som rappar som Cleo

Karin Jonsson: Vackert är det, trots att många älskar Maggio

Ebba Knutsson: Bra jobbat, Little Jinder

Karin Jonsson: Jag blir kär i Howlin' Pelle när Hives levererar spontant och proffisigt ös

Ebba Knutsson: Jag hade hoppats på någonting mer än det jag fick av Hurula

Karin Jonsson: Varför jag stalkar Jon Olsson - eller Åresäsongen är slut i dubbel bemärkelse

Åre sessions- nu tar festivalen över by och backar i Åre

Annons
Annons
Annons