Karins bok berättar om Gustav Vasas döttrar

Karin Tegenborg Falkdalen är fil. dr i idéhistoria och arkivchef för Föreningsarkivet i Jämtlands län. Hennes ”Vasadöttrarna” ligger just nu som nummer fyra på Adlibris topplista över historiska böcker.

I sin bok skildrar Falkdalen de förväntningar, möjligheter och begränsningar som vilade över Gustav Vasas fem döttrar – Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet.

Falkdalen har genom att ta del av brevväxlingar kommit prinsessorna in på livet:

– Jag har roat mig med att räkna och kommit fram till att jag har gått igenom 500 brev som Gustav Vasas söner skrivit till sina systrar.

– Systrarnas brev finns inte bevarade, men på den tiden skrev man väldigt refererande, så av brödernas brev har jag kunnat ringa in det rätt väl, säger Karin Falkdalen.

Hur såg livet ut för vasadöttrarna på 1500-talet?

– Gustav Vasa satsade på deras uppfostran och utbildning och såg goda äktenskap för döttrarna framför sig.

– Deras uppgift var att genom sina giftermål knyta kontakter ute i Europa och använda sig av dem, de förväntades fungera som en ambassadör eftersom de ofta flyttade utomlands och man kan se i breven att bröderna ofta bad sina systrar att förmedla kontakter och ta upp vissa frågor.

I kombination med många barnafödslar förväntades de även vara väldigt kompetenta och myndiga husmödrar.

Är det någon av dem som du fascineras extra mycket av?

– Cecilia var den näst äldsta och hon hade ett väldigt intressant och dramatiskt levnadsöde.

– Hon är den mest kända av döttrarna eftersom hon gjorde stor skandal som 19-åring då hon följde med sin syster till hennes bröllop i Vadstena och brudgummens bror hittades i Cecilias sovrum med ”näppeligen hosorna på sig”.

– Senare konverterade hon till katolicismen vilket den protestantiska falangen inte såg med blida ögon på.

Hur bemöttes en kvinna som Cecilia på den tiden?

– Hon svärtades ner och man angrep henne med sexuella förtecken, hon beskrevs ofta som promiskuös.

Finns det någonting i prinsessornas liv som du funnit i materialet och som förvånat dig?

– Det har inte skrivits så mycket om dem tidigare, man har mest koncentrerat sig på den formella makten.

– Jag blev mest förvånad över att de var så pass aktiva, de var absolut inga mähän utan starka kvinnor som tog det som en självklarhet att agera för familjens intressen.

– Och det är förvånande att de gjorde det så envetet, de kämpade verkligen på.

Finns det några paralleller att dra mellan vasadöttrarna och vår tids kronprinsessa?

– Det har ju gått nästan 500 år emellan, men man kan säga att det fortfarande finns väldigt starka normer för hur en prinsessa förväntas uppträda även om innehållet förändras.

– I min bok finns ett porträtt av Sofia i en väldigt stel dräkt och man undrar om de verkligen kunde röra sig obehindrat i sina vackra dräkter.

– Pratar man modespråk är dagens prinsessor inte lika hårt snörda i korsetter men de är väldigt övervakade av medierna och det känns otänkbart att föreställa sig en överviktig prinssessa.

– Det fokuseras mycket på deras kroppar och förmåga att föda barn - vilket en prinsessa förväntas göra.

Detta är din första populärvetenskapliga bok, varför valde du den formen?

– Jag har alltid varit road av att förmedla saker och kände att jag ville nå en bredare publik.

– Det här är levnadsöden som är värda att berätta om och jag tycker att det är viktigt att den kvinnliga sidan av monarkin får komma fram.

– Historieskrivningen har varit väldigt patriarkal men den kvinnliga sidan har också haft sin funktion när det kommer till att tillvarata monarkins intressen, säger Karin Tegenborg Falkdalen.

Dela
  • +1 Intressant!