Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kata Nilsson: Jag har hört det mesta av bortförklaringar varför arrangörer inte vill betala mig

Att vara poet har för mig inneburit resor och gig jag aldrig kunnat drömma om. Det har tagit mig runtom i verkligen hela Sverige. Gästpoet på Poetry Slam-final i Luleå, workshopledare på ungdomsdagarna i Sollefteå, pausunderhållare på Förorternas Riksdag i Tensta, uppträdande på Sveriges första poesiklubb i Malmö och Göteborg. Alla de stunderna var fantastiska, men det hade varit otaligt många fler gig och events om jag sänkt mina krav på lön för mitt arbete.

Annons

Man ska inte behöva stå ut med vad som helst för att få stå på en scen, skriver Kata Nilsson i veckans konstkrönika om kulturarbetares löner.

Jag har hört det mesta när det handlar om bortförklaringar till varför arrangörer inte vill betala mig när jag sagt vad jag tar i gage:

– Detta är ju något du tycker är roligt, att stå på scen och så, så vi tänkte att du skulle vilja göra det utan betalt”.

För kulturarbete är alltid en hobby, tydligen.

– Alltså, för dig är ju detta ett tillfälle att visa upp dig, och det är ju jättebra för dig.

Som att jag ska vara tacksam för den chansen.

– De andra som ska uppträda gör det gratis och de är faktiskt jätteduktiga.

Som att jag därmed säger att jag är bättre än de andra medverkande.

Det handlar ofta om att skuldbelägga på ett eller annat sätt. Vilket jag ju nu är van vid, men i vilken annan bransch som helst så skulle man bli chockad. Tänk er bara:

– Du gillar ju barn, så du kan väl lära dem saker för att det ger dig så mycket att se dem utvecklas.

– För dig är ju detta ett tillfälle att visa upp hur bra du är på bypass-operationer.

– Anders renoverade mitt kök gratis och han är faktiskt jätteduktig.

Det finns två sidor av kulturarbete som gör att den typen av kommentarer anses okej. Den ena sidan är att den mesta delen av kulturbranschen anses vara just intresse eller hobby. Inte ett ”riktigt” jobb, utan något en gör på sidan av för att det är lite kul. Det andra är att det alltid finns de som är nya i branschen, kanske rentav går gymnasiet och verkligen har det som nåt kul på sidan av, som accepterar låga eller obefintliga löner för sitt jobb. Det sista är svårt. En kanske är ny inom sitt område och vill få sig ett namn och tackar ja till gig där publiciteten känns värt att avstå sin lön. Men jag anser att vi kulturutövare behöver stå på oss mot arrangörer som lägger skambud på våra talanger och hårda arbete. För varandras skull, om inte annat.

Bara av att skriva om det nu, känner jag att jag låter sur och otacksam för alla tillfällen jag fått stå på scen. Men det är ju precis vad det handlar om. Varför ska någon behöva skämmas över att vilja ha betalt för sitt arbete? Ni som på ett eller annat sätt jobbar inom kulturbranschen, se till att ta betalt och acceptera inga skambud. Värdera er själva högre än att det ni gör bara är en hobby eller nåt som är lite kul sådär. Och ni som kanske ska arrangera en konsert eller liknande i höst: sätt er själva i en situation där ni förväntas gå till era jobb utan betalt. Det är fult och oschysst att skuldbelägga någon som försöker ta sig fram och leva på sitt arbete.

Annons
Annons
Annons