Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Konstkrönika: Lustiga hus och ordlös poesi på gallerirundan

+
Läs senare
/
  •    Kristina Wrang ställer ut på Galleri Remi till och med 10 februari.
  •    På Ahlbergshallen går det att se 21 blandade verk av konstnären Magnus Fliesberg.

När en gammal bekant frågar "vad gör du nu för tiden?" och jag svarar att jag skriver krönikor, så tänker de flesta på Sarah Jessica Parkers karaktär från serien vi sträcksåg i våra sena tonår.

Bilden av att jag skulle strutta runt i Östersund med höga klackar och datorn under armen, blir liksom extra löjlig en dag då snoret fryser och täckbyxorna är uppdragna över naveln. Men jag älskar ju dessa kalla månader då himlen är blå och snön är vit och det är alldeles lagom att gå en sväng på stan och sedan dricka lite kaffe. I slutet av januari bestämde jag och min vän Åsa oss för att ta just en sådan eftermiddag, med tre vernissage på en och samma lördag. Det är ett grönt cirkustält och en vit liten stad i skyltfönstret som lockar förbipasserande in i värmen på Svenssons Ramar. Här ställer Metta Reuterswärd ut teckningar och kåkar till 6 februari.

Det är klara, glada färger på byggnaderna som ser ut att vara plockade ur sagoböcker vartenda ett. De lustiga husen fångar intresset hos många barn utanför som drar i pappas arm för att få stå och titta en stund till. Här finns Kamomilla Stad, Amsterdams Gavlar, och ett svängigt rosa hus uppkallat efter den svängda vägen i Mörsil. Allt är genomfört från scratch med känsla för material och teknik. Upplyfta knallar jag och Åsa vidare till nästa vernissage. Östersunds Konstklubb är arrangör för en utställning i Ahlbergshallen som pågår till 7 februari. Det är 21 blandade verk av Sollefteåbördige konstnären Magnus Fliesberg. Här finns små mindre verk som tillsammans, på sättet de hänger, blir ett konstverk i sig. I ett annat rum finner vi flera stora målningar med breda fält i vitt och grått, med smala svarta linjer här och var. Abstrakt och minimalistiskt. När en annan hobbymålar blir det ju raka motsatsen, och jag imponeras av den egna stilen som Fliesberg så tydligt jobbat fram. Han berättar att konstverken och deras titlar ska vara ledtrådar till en historia betraktaren själv får hitta på. Oerhört frustrerande tycker jag som vill ha allt förklarat för mig, men himla fint också.

Det börjar mörkna ute och vi rör oss ner mot Storgatan. Fram till 10 februari hänger teckningar, tryck och målningar av Kristina Wrang på Galleri Remi. Innan jag for till stan för att besöka utställningen så kollade jag lite på konstnärens hemsida, och där hade hon beskrivit sin stil som det ordlösa poetiska. En poet som en själv blir ju fundersam på vad det kan betyda, så jag krafsade ner på en kom ihåg-lapp att det ska jag fråga henne. Men när jag kommer in på galleriet så förstår jag utan att behöva fråga. Där inne tränger klargult ljus fram genom mörka partier och semiabstrakta vallmoblommor täcks av frost inför vintern. Jag tänker ofta på att jag bor på världens bästa plats. Vi har nog alla våra ögonblick då vi tänker så. När sjön eller snön gnistrar sådär idylliskt, när en läser om Hej Främling eller går på dans med ÖFK. Eller när en tänker på hur många gallerier och utställare vi har turen att ha, och vilket varierat utbud av konst det här finns. Det är faktiskt få förunnat.

Läs mer:

Konstkrönika: Vad är det som är så speciellt med henne då?

Kata och Karin är ÖP:s nya krönikörer

Här hittar du fler kultur- och nöjesartiklar

Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner ÖP:s nya app här, till Iphone eller till Android !

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons