Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maffiga minnen - minnesvärd Mario

/

Konsthösten drog igång på allvar i helgen och genast rullade det stora vemodet in. Samtidigt blippade och bloppade broderiet i skön tevespelstakt. Egensinnig konst visades på flera håll…

Annons

I förra veckan for jag inlandsvägen från Umeå. Det är en väg från det expansiva Umeå genom landets minsta och fattigaste kommuner. Massor av skog och lite folk. Ortsnamn som inte är som andra ortsnamn. I bilstereon har jag allt som oftast efter den vägen Alf Robertssons gamla Sverigebrevet där han dricker vin med giganten Fredrik Burgman, välkänd radioröst från Västerbotten under 1970- och 80-tal, på hotellet i Fredrika och sedan växlar det och plötsligt sjunger Monica Törnell som så ofta att det stora vemodet rullar in.

Västerbotten är ett landskap av kärvhet och vemod. Sara Lidman, Torgny Lindgren, Glesbygd´n och så Fredrik Lindbergs måleri. Mot fonden av det gråa och stålblåa har han under ett tiotal år målat in sig in i landskapets innersta, in i melankolin, in i livet vid sidan av allfartsvägarna, in i livet där affärerna och postkontoren har försvunnit efter hand och frågorna om hur långt man ska ha till närmaste ambulans och sjukhus är mycket viktigare än Umeås alla dyra nybyggen och kulturhuvudstadsår.

I lördags var det vernissage på Galleri S för Fredrik Lindbergs andra utställning i Östersund. Den första var 2010 på Galleri Bolin. Nu visar han sexton stycken större och mindre oljemålningar på duk och pannå.

Alla målningar är som målade med ett påkopplat blekande filter. Den där blekheten som minnen ofta får eller som hos gamla foton. Alla målningar innehåller någon slags landskapsmotiv. Aldrig några rena idyller även om de kan innehålla både fåglar och skog.

Några målningar innehåller människor. De är ofta de sorgligaste, Längst kvar på näthinnan är målningen som är döpt till Att försöka spela dragspel i oljud. Den uppklädde dragspelaren med sitt bälgspel sitter där på timmertraven. I fonden rullar en fullastad grusbil och en grävskopa arbetar för fullt. Trädstubbarna vittnar om den där eviga kalhuggningen som tar bort de allt glesare träd som finns kvar i målningarna. Dragspelet framstår som en länk till ett annat liv, ett liv där inte naturens omformades och skövlades. Men vem tusan hör ett dragspel när stammarna faller på löpande band och det grävs och byggs och grävs och byggs? Om spelmannen har gett upp eller om han bara iakttar eller om det kanske rent av är han som sålt skogen och tjänar på all aktivitet får vi själva bestämma. Fredrik Lindberg presenterar sin vision och som på alla verk är den helt öppen för egna tolkningar.

Egentligen skulle man kunna gå in i i stort sett varenda målning och återge bilderna, motiven, signalerna, signalerna från Sitting Bull, från en narr eller från en dödskalle. Här finns detaljer som ger små nycklar till våra egna lås, våra minnen som konfronterar de visioner Fredriks måleri skapar.

I Frontalkrock med verkligheten har bilen kraschat mot trädet. Skelettet och narren är som hämtade från medeltidens mästare där de nu söker sig fram mot bilkraschen som likt warholska visioner kunnat döpas till "Blue Disaster". Lätt flyter de stora mästarna runt i bilderna och i det västerbottniska landskapet. Inte för inte sitter jägaren där med geväret och sin orangea hatt vid lägerelden och i röken som stiger upp dyker Fantomens eget dödskallemärke upp.

Alla målningar har inte samma kraft. Några av de mindre målningarna känns mer som en slags förövningar till delar av de större målningarna. Och andra verk är mer direkta skildringar av glesbygden, av skog och av fåglar utan alla de djup som finns hos de mer innehållsrika verken.

Men det går ändå inte att komma ifrån att Galleri S med denna utställning av Fredrik Lindberg som döpts till Jägare vid lägereld inleder höstens konstsäsong på allra finaste sätt.

• En av Östersunds allra mest spännande kulturlokaler är Tullgatan 6 där Clara Bodén och Helene Gedda följer sina hjärtan och bjuder på kultur, soppa och fika i en skön mix. Hösten på Tullgatan 6 inleddes i lördags med en utställning av ett enda verk. Men det är ett verk som tagit dryga tre år att skapa och under det sista året användes fyra timmar per dag för att det skulle slutföras.

Elsa Olsson är bördig från Bräcke och Östersund. Och det hon visar på Tullgatan är "Super Mario Bros 1-1", ett broderi som mäter 620x40 cm och visar hela den första banan i det välkända tevespelet från Nintendo. När man står och betraktar det stora verket är det lätt att förstå vilken tid det tagit och vilket enormt arbete det inneburit.

– Marken var jobbigast, säger Elsa när jag träffar henne i utställningen. Hon berättar också att de Super Mario-fanatiker hon mött alla har varit nöjda med verket.

– Jag brukar få godkänt, säger hon.

Broderiet som redan visats hos Handarbetets vänner, Palatset och på Liljevalchs ska senare ut på lång turné med en textil vandringsutställning. Men just nu finns detta unika broderi att beskåda på Tullgatan 6 i ungefär en månad framåt.

På broderisidan Kravallslöjd berättar Elsa om de vanligaste reaktionerna: Den vanligaste frågan jag får är hur jag orkar. Många tycker jag är galen som gör någonting så stort, vilket jag kan förstå. Det är kanske inte alla som har det tålamodet.

Elsa Olsson var 2012 en av Regionförbundets stipendiater, samma år förresten som Clara Bodén, som är en av de två bakom Tullgatan 6, fick Regionförbundets kulturpris.

• I den stora genomgången av höstens utställningar som gjordes här i konstkrönikan för två veckor sedan så hade inte alla arrangörer sina höstprogram klara.

Nu har Galleri Remi meddelat sitt höstprogram. Galleriet har stängt större delen av september och börjar hösten med måleri av Hans Lannér den 26 september. Utställningen pågår fram till den 15 oktober. Sedan följer måleri av Annica Nordin som startar den 25 oktober och pågår till den 12 november. Mot slutet av november börjar en utställning med äldre jämtlandskonst men där är datumen inte bestämda ännu.

• På lördag drar konsthösten vidare. Då är det minst fyra vernissager i Östersund med omnejd. Den mest namnkunnige är givetvis västkustgiganten Erland Brand som ställer ut tillsammans med fru Inga och dotter Anna på Ahlbergshallen. Men även spännande fotografen Jennie Rosberg och uppmärksammade utställningen Den tomma mängden på Galleri Mono verkar väldigt spännande. ÖP:s tidigare konstskribent Leif Öhr visar sitt eget måleri på Härke konstcentrum och Maria Cotelessa visar skulptur på Drejeriet.

• Och till sist, än en gång. Alla som gillar måleri måste ta sig till Galleri S före den 17 september och unna sig Fredrik Lindbergs västerbottniska melankoliska måleri. Mycket sevärt.

Annons
Annons
Annons