Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnen, metall och musik

/

Om vårt förhållningssätt till den här platsen och det här länet. Minnen från en annan tid när man köpte vinylskivor och kunde få med sig gigantiska affischer i fodralen. Lite smide därtill. En spännande konsthelg på alla sätt …

Annons

Den sista delen av sommarens konststafett på Jällen vid Byhuset på Rödön startade i söndags. Det blev duon bakom spännande Tullgatan 6 som för stafetten i mål. Det är illustratören Helene Gedda och filmaren Clara Bodén som står bakom Tullgatan 6. Och vid sin tillfälliga flytt till Byhuset visar de upp de senaste projekten som de arbetat individuellt med.

Clara, som för övrigt bor på just Rödön, fick i sommar Länstidningens kulturpris för sin film och sitt projekt LGH+BIL+ALLT JAG HAR OCH ÄGER. Projektet som pågått sedan 2011 består dels av filmen men även ljudinstallationer och illustrationer av Ronja Svenning Berge. På Jällen möter vi lite av allt detta. Film, ljud och illustrationer samt rader av textcitat. Allt handlar om plats och identitet och många människor har intervjuats, bland annat runt 100 skolelever runt om i länet.

Vem stannar kvar, vem flyttar till de stora städerna? Helheten på Jällen blir fascinerande och synnerligen tänkvärd. Mycket mer suggestivt och effektivt än alla forskningsrapporter som skrivits i ämnet. Och samtidigt något som startar processer hos oss som tar del av detta. Att det sedan är så snyggt och smart gjort bidrar givetvis också.

Claras installation möter sju stora teckningar, porträtt, av Helene ur hennes projekt ”Örat mot marken, berättelsen finns i jorden”. Porträtten är döpta till ”Årsringar” och visar människor där vissa kroppsdelar bokstavligen blir till delar av skogen med årsringar. Människa och skog möts på sätt som ibland ser direkt idylliskt ut och ibland nästan oförenligt. Det är lätt att se serien som ett inlägg i debatten om hur vi utnyttjar och brukar eller missbrukar skogen vi ärvde. En skog som finns där hur mycket vi än försöker leva som om den inte fanns.

I det mindre rummet på Jällen visar Helene Gedda sina åtta teckningar ur serien ”Huvudet fullt av skog”, en serie bilder med människor och natur och möten. Helene skriver själv att det handlar om att vara inflyttare i Norrland. Men de tydligt Jockum Nordström-inspirerade teckningarna är genomförda och smarta och har var och en egen estetik.

De möten mellan Clara Bodéns installationer och Helene Geddas teckningar som sker där ute på Jällen på Rödön just nu är något man bör uppleva. Det är tre väldigt bra utställningar som Byhuset bjudit på i sommar. Denna avslutande är den som allra bäst utnyttjar den speciella platsen och rummet till att lyfta fram det som visas. Tullgatan 6 finns kvar ute vid Byhuset fram till 10 augusti.

Även i Persåsen har det varit tätt på vernissagerna i sommar. Hos Wikners har utställning efter utställning börjat nästan varje helg. Men nu finns alla utställningar på plats och alla kan ses på samma gång.

Det senaste tillskottet är tio skulpturer i metall av konstsmeden Peter Hedman. Det är tio skulpturer med olika uttryck. I den nyligen avslutade utställningen på Ahlbergshallen med olika jämtländska smeder stack Peters bidrag ut. Hans trio musikanter i järn, mässing och trä har fått följa med till Persåsen också.

Två skulpturer tilltalar mig lite mer än de andra. Först ”Flyga drake”. Där håller pojken i sitt snöre och draken svävar högt över honom. I all enkelhet i järn och koppar har ett evigt motiv fångats på ett smart och okonstlat vis. En på många sätt intagande skulptur. Ett helt annat uttryck har min andra favorit ”Fallen ängel”. Järnängeln med sina vingar verkar på egen hand ha plockat av sig sin gloria i mässing som hon i stället bär i handen. Uppenbarligen har inte andra berövat henne glorian utan intrycket är mer att det är ett eget beslut även om hållningen är lite sorgsen.

Andra skulpturer bär på stenar och har olika andra symboliska uttryck. Peter Hedman imponerar mest när han släpper loss skapandet och fantasin på samma gång. Peter flyttade till Jämtland från Finland för tre år sedan. Jag hoppas vi får möta fler av hans skulpturer framöver. Nu finns tio av dem hos Wikners i Persåsen fram till 31 augusti.

Vinylskivan är på väg tillbaka allt starkare. Förra året slogs nya rekord i försäljning. Inte som det var förr – men ändå i dessa på alla sätt strömlinjeformade tider är det fascinerande. Om vi också får tillbaks de affischer som förr inte så sällan följde med olika skivalbum är kanske mer tveksamt även om till exempel svenska Graveyard och även Ulf Lundell försökt väcka liv i detta på senare år.

Från och med i morgon onsdag visar Galleri S utställningen ”Including Posters” med affischer som följde med LP-album under 1960- och 70-talet och även en del andra affischer som passar i sammanhanget som filmaffischer från Arlo Guthries Alice´s ”Restaurant” och Frank Zappas ”200 Motels”.

Det är helt fascinerande att skivbolagen kunde satsa så mycket på skivorna att påkostade affischer kunde följa med. Ta till exempel Chicago som till ett album skickade med en affisch stor som 24 LP-omslag, eller Pink Floyd som hade affischer i olika kulörer för olika utgåvor. Och så alla tyska mer eller mindre konstiga band med minst lika underliga affischer. Men även stora band som The Beatles, The Who och Rolling Stones skickade gärna med posters med några av sina allra bästa album.

På Galleri S kan vi från och mer i morgon möta ett väldigt fint urval posters hämtade från några riktigt innehållsrika skivsamlingar. I ett rum möter vi även några klassiska svenska posters som ”Risken Finns” och så det enda lokala inslaget från Myrbein. Utställningens nyaste inslag är givetvis Graveyard som också spelar på årets Storsjöyra.

Självklart spelas också skivor i lokalen och bara på vinyl. Denna kultiga utställning som bör tilltala även andra än inbitna skivsamlare pågår fram till 3 augusti. Och som sagt, den öppnar först i morgon.

Mera rock och konst blir det hos Lars Bolin Gallery från och med torsdag då där visas Rolling Stones-fotografier, andra rockfoton och konst av AK von Malmborg, som också ska spela på Yran.

På torsdag börjar Storsjöyran igen. Det blir otroligt nog den tjugosjunde Storsjöyran jag ska bevaka. Och ett av de band jag ska skriva om skrev jag även om när jag skrev om min första Storsjöyra i ÖP 1986. Då skrev jag ensam om alla band som spelade i en enda lång text. Nu är jag glad att vi är många som delar på jobbet. Det är efter alla dessa år fortfarande en höjdpunkt för all kultur- och nöjesbevakning i det här länet. Jag ser för övrigt mest fram mot de tre amerikanska akterna Rival Sons, Mavis Staples och Lee Bains III & The Glory Fires…

Christer B. Jarlås

Annons
Annons
Annons