Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konventionellt och glasklart

/
  • Anders Ek fyller igen en lucka i det jämtska landskapsmåleriet.
  • Matrialiserat ordspråk av Gunhild Åkerblom: Man skall inte kasta ... I–IV.Foto: Leif Öhr
  • Eivor Silvander ställer ut silversmide på Galleri S. Tillsammans med Anders Eks måleri ger det ett fint helhetsintryck.
  • Drejeriet visar glas av Gunhild Åkerblom under  temat Glasklart.
  • Anders Eks stora vattenbilder. ”Man tar av sig hatt­en”, skriver Leif Öhr.

Konst. Om Anders Ek är en sann impressionist vet jag inte. Det beror på.

Annons

GALLERI S: ANDERS EK OCH EIVOR SILVANDER.

Hämtar han sin vetenskap direkt ur naturen som de gamle med viss hjälp av den tidens färgteoretiker som exempelvis Valencienne, då är han en sann impressionist. Om han däremot studerar sina konstnärliga förlagor, där Monet är guden, i konst historiens folianter (som numera exponerar färgtryck som står rätt nära originalen) – då blir han en härmare.

Men jag tror inte att Anders Ek är en härmare, ty han älskar detta sätt att måla och det är levande och friskt, kopior brukar inte vara det. Anders Ek är en ”blåmålare” men inte som de svenskt nationalromantiska.

Nej, här härskar dagsljuset, det är öppen dager utan skymningsmystik. Det luftiga, atmosfäriska ultramarin som är penslade på dukarna är helt betagande. Rena klar färger lyfter oss in i himlen (fast här är det vatten), det för oss upp ur likgiltigheten.

Tack och lov är här inga näckrosdammar – det hade nog inte gått väl inför en kritiker. I stället är det rena rama vattnet med gula stänk i.

Det finns landskapsbilder – företrädesvis utsikter över Storsjön från Odensala mot Mariebytrakten, även mot blånande fjäll (möjligen blir ljuset för franskt över Odensala).

Det är vibrerande penselföring och som färginsikten kräver – blå skuggor. Det är möjligt att Anders Ek här fyller igen en lucka i det jämtska landskapsmåleriet – där Genberg väl får räknas som den främste.

I Anders Ek har vi nog en konsekvent utövare av ett impressionistiskt tänkesätt som Genberg bara då och då prövade. Man kan – trots detta – inte befria sig från känslan att det är konventionellt. Men de stora vattenbilderna! Man tar av sig hatten.

Det finns en medutställare i Eivor Silvander från Östersund som visar silversmide – närmare bestämt smycken. När det gäller kvalitet får man som lekman och okunnig låta omdömen vara l men dessa silversmycken i kombination med måleriet ger ett mycket fint helhetsintryck – det blir vackert. Några halssmycken tilltalar speciellt.

DREJERIET: GUNHILD ÅKERBLOM

Gunhild Åkerblom prövar nya vägar. Det kan man se på Drejeriet. Nu rör det sig om gravyrer på glasskivor, nästa utan undantag. Det är vegetativt som titlarna avslöjar: Ranka I – II, Man ser inte skogen för bara trän, Älsklingblomma och så vidare.

Dessutom en liten installation med titeln Man skall inte kasta… I – IV – just det … sten om man sitter i glashus. Det är så det är; det vill säga hus i glas med en stor sten mitt på vardagsrumsgolvet – med andra ord ett materialiserat ordspråk.

Det är skirt, luftigt intryck som framstår i denna glaskonst. Tar till mig den luftigaste och enklaste – men kanske mest den självklaraste med titeln Kvar som föreställer en ensam rank kvist.

Annons
Annons