Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krigshistorien som grävs fram kan bli turistattraktion i Alanäs

/
  • Fältjägarna ha dokumentrat hur skansarna i länet anlades under krigsåren. Anläggningen i Alanäs har nummer 65 i bildens högra övre hörn.
  • Fältjägarna har också redovisat hur den svenska försvarsmakten redan 1942 planerade för ett motanfall om de tyska trupperna skulle gå över gränsen från Norge.Ännu ett skyttevärn, med uppsikt mot trafiken som kommer från Gäddede och norska gränsen. Alanäs var det sista fästet i en serie på fem anläggningar från gränsen och nedåt.
  • Här kunde sex soldater övernatta, på väggarna finns anordningar för att hänga upp britsar. Men kolsvart och kallt.
  • Skyttevärn på det branta berget som ligger över vägen från Gäddede. Här skulle svenska soldater stoppa den tyska invasion som man med rätta fruktade i början av 1940-talet.
  • Utsikten från skyddsvärnet där sex soldater skulle övernatta, i sommar har Göran Normann och fler bybor grävt ut ingången för hand, nu återstår att göra den mer tillgänglig.

För ganska jämnt 70 år sedan hade Hitlers Tredje Rike konkreta planer på att anfalla Sverige –och Jämtland – från det ockuperade Norge.

Annons

Skälen var både tyska krav på att få transitera soldater till och från dåvarande Sovjet, samt att säkra malmtransporterna från Kiruna.

Inom loppet av några år byggde då den svenska försvarsmakten en serie befästningar för att stoppa en sådan tysk anfallsvåg.

Sannolikt skulle en sådan komma in genom Jämtland och Härjedalen för att skära av Sverige på mitten och lättare ta kontroll över landet. Att de tyska anfallsplanerna verkligen existerade bekräftades efter andra världskriget.

Åren 1943–1944 byggdes inom länet dryga 20-talet befästningspunkter eller i praktiken skansar där pansarkanoner och soldater skulle hålla stånd mot en angripare från väst.

Redan 1942 fanns rentav avancerade planer på ett svenskt motanfall in i Norge om en tysk anfallsvåg skulle bli verklighet.

Först på 1990-talet övergav den svenska försvarsmakten slutligt dessa befästningar, man bokstavligen plomberade eller fyllde igen skyttevärn, underjordiska skyddsrum och andra befästningar.

Men nu är ortsborna i Alanäs, fem mil nordväst om Strömsund, i full färd med att gräva fram de gamla installationerna – för att vårda historien och kanske även skapa en turistattraktion.

– I sommar har vi handgrävt fram ett igenbommat värn där sex soldater kunde övernatta. Vi har lokaliserat en rad skyttevärn och vi vill öppna ett större bergrum som hade kapacitet att fungera som fältsjukhus.

Det säger Göran Normann, uppvuxen i byn, numera bosatt i Stockholm, men även ägare till ett fritidshus i Alanäs bara något 100-tal meter från försvarsanläggningen.

ÖP skrev för någon vecka sedan om Klintaberg i Hotagen, som innehåller ett större bergrum och där det också finns planer på turistiska värden.

Alanäs låg längst ner i en rad av fem befästningar från Gäddede och ner mot Strömsund, som alla byggdes för att stoppa tyskarna.

– Vägen förbi Alanäs ger naturliga geografiska förutsättningar att stoppa infallande soldater. Fordonen måste passera ett smalt utrymme av vägen med höga berg på ena sidan och Flåsjön på andra sidan.

– Befästningarna ger goda möjligheter att kontrollera och skjuta på fordon som vill fram här, säger Göran, när vi kliver fram i den för tillfället ganska obanade terrängen, där det dessutom just genomförts en avverkning. Spåren efter skördarna har rivit upp fula sår i backarna.

Men var det inte rimligt att en angripare också skulle skicka ut soldater i skogen, så att de svenska värnen kunde riskera att bli anfallna i ryggen?

– Absolut, men vi har grävt fram andra skyttevärn som skulle motverka den saken – de svenska militärerna förutsåg hur motståndaren sannolikt skulle agera.

Alanäs Byalag förbereder ansökningar om offentliga medel för att kunna presentera anläggningen rent turistiskt. Dessutom har man skaffat tillstånd från militären för att åter få ta fram de numera dolda anläggningarna.

Störst är bergrummet som kunde ha kapacitet för sjukhus, det är fortfarande igenbommat av en betongvägg och där kanske en mindre sprängladdning behövs för att komma in.

Men det framgrävda värnet som rymt sovplatser ger en mycket god bild av under vilka förhållanden de svenska soldaterna fick leva.

Ett kolsvart betonggömsle med ingjutna järnkrokar där britsar kunde hängas upp. Två bastanta järndörrar och en nödutgång där man kunde krypa ut om fienden knackade på. Allt numera övervuxet av mossa och jord.

Strategiskt utplacerat på de branta klipporna finns också en rad skyttevärn med gluggar där soldaterna skulle sikta på den förmodade angriparen.

– Bybor som var med berättar att det var mycket hög militär närvaro i byn de här åren. Närmare 500 man var förlagda här och det var förstås en enorm förändring för det lilla samhället.

Göran Normann som i grunden är docent i nationalekonomi har författat en liten skrift med titeln ”Alanäs i orostider” där han berättar om både den militära bakgrunden, men även om de orostider som följde efter kriget:

– Uppsvinget de här åren följdes ju av den successiva utflyttningen när skogsbruket omvandlades på 1950-talet, det var lika omvälvande tider för en by som på sin tid hade butik, skola, hantverkare och postkontor.

Då hade Alanäs flera hundra bofasta, nu bor här ett 25-tal personer. Kvar finns kyrkan ute på själva näset, där det under kriget fanns en postering med pansarvärnskanoner.

– Vi tror att den här anläggningen har mycket stora förutsättningar att bli intressant både för turister och länsbor. Allt ligger nära intill vägen mot Gäddede, det är inte långt att gå och man får snabbt en god överblick över hur Sverige skull försvaras om olyckan hade varit framme.

Nästa sommar hoppas Göran att en första etapp ska vara klar och man har redan haft besök av personal från Jamtli, som varit entusiastisk och gett flera tips på hur anläggningen kan förädlas turistiskt, samt tipsat om vägar att söka medel för det fortsatta arbetet.

– På sikt vore det ju kul att vid speciella tillfällen också kunna bemanna befästningarna för att tydligt visa hur det såg ut.

Du menar ”Alanäsdagen med kulturstig till skansen från krigsåren” typ?

– Ja, varför inte? Jag tror att många skolor skulle vara intresserade av att komma hit och på plats se de synliga bevisen för hur nära kriget vi faktiskt var för bara 70-talet år sedan. Jag menar – det finns folk i byn som var med på den tiden som också kan berätta.

Fotnot:Den 78-sidiga skriften ”Alanäs i orostider” av Göran Normann finns att köpa på Jamtli, Teknikland i Ope samt möjligen på någon av stadens bokhandlar.

Annons
Annons
Annons