Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Något av det häftigaste i teater-Sverige just nu”

/
  • Älvorna får drottning Titania (Kim Anderzon) att sova. Vid sin sida har hon pojken Nils, som hon kidnappat.
  • Några av gänget i ”Allt för byn” har fått roller i ”En midsommarnattsdröm” också. Här spelar de ett gäng skogsgubbar som ska sätta upp en pjäs inför ett bröllop.
  • ”Oberon spelas majestätiskt av rutinerade Dag Norrgård.”
  • ”Sven Wollter är en lysande Puck, hunsad ibland, vresig ofta, liksom alltid full i fan.”
  • ”De två kärleksparen hade ett väl fungerande samspel.” Här Anders Öhrström (Lennart) och Kajsa Linderholm (Lena).
  • ”Maria Granhagens Ingmarie visade stor kraft i en väl koreograferad slagsmålsscen.” Hon spelar en kvinna som ska giftas bort med en man hon inte älskar.

En midsommarsnattsdröm av William Shakespeare i beabetning av Karl Seldahl och Sven Wollter och RATS (Ragunda amatörteaterförening)

Annons

Regi: Karl Seldahl

Medverkande: Kim Anderzon, Sven Wollter, Dag Norrgård, Kajsa Linderholm, Anita Nyman, Ingemar Virta med flera

Vridläktaren vid Döda Fallet

Först som sist; En midsommarnattdröm vid Döda Fallets vridläktare är i sina bästa stunder, och de stunderna är många,  teatermagi av bästa slag.

Magiskt var också vädret på premiärdagen. Midsommaraftonen pendlade mellan lätt regn, regn, skyfall, åska, kraftig blåst och riktigt fint sommarväder. Ända fram till tjugo minuter före utsatt tid kändes det tveksamt om det skulle kunna bli någon premiär alls. Sedan upphörde regnet för att senare bara dyka upp som lätta droppar under resten av föreställningen.

Premiär blev det. Vridläktaren var fullsatt in till minsta hörn. Ragundadalen visade sig från sin finaste sida. Och vridläktaren visade under hela kvällen varför denna plats är en av världens häftigaste spelplatser för teater.

Vi fick se en ragundifierad Midsommarnattsdröm, eller ravundifierad kanske man ska säga. Det antika Grekland var flyttat till ett Ragunda under markisinnan Alicias styre.

Markisinnan som upp över öronen förälskad i den thailändske ädlingen Tjo-la-long vill bestämma vem som ska få gifta sig med vem. Ja, grundhistorien ska man kunna.

Och att de grekiska byggnadsarbetarna nu var jämtländska skogshuggare fungerade också.

Sven Wollter är en lysande Puck, hunsad ibland, vresig ofta, liksom alltid full i fan. Ja, Sven Wollter till och med rappar i en scen. Härskaren Oberon spelas majestätiskt av rutinerade Dag Norrgård. Kim Anderzons Titania har pjäsens stora burleska nummer med en obetalbar älskog med Ingemar Virtas till åsna förvandlade Niklas. Hela läktaren skakade av skrattvågorna.

De två kärleksparen, med alla mer eller mindre vansinniga turer och kärleksdroger, hade ett väl fungerande samspel mellan sig och där finns häftig action och ljuv romantik samt repliker så fräcka att man ibland kände ett behov av huka sig.

Yngve Dahlbergs Per-Anders gjorde entré på packmoped, Maria Granhagens Ingmarie visade stor kraft i en väl koreograferad slagsmålsscen, Anders Öhrströms Lennart hade en skön timing och Kajsa Linderholms Lena fick till och med ta fram en mikrofon och med skön glimt i ögat leverera Stings ”Varje andetag” helt överraskande.

Musiken är mycket närvarande hela pjäsen igenom. Och när tågen rullar förbi blir det extra tågmusik.

Trion musiker är väl ett slags Ragundas dreamteam med Micke Ajax på trummor, Göran Lindström på gitarr och Lasse Sörlin på fiol, bouzouki och allt vad det nu var.

Lasse har skrivit all fin musik. Och samspelet mellan musik, vridläktarens rörelser och hur skickligt scenerna övergår i varandra var en av alla behållningar med kvällen.

Jag tycker också mycket om Ingemar Virtas sköna personliga utspel. Och han och skoghuggarna har några riktigt fina scener tillsammans. Men i finalen blir de styckets enda riktiga svaghet.

Uppspelet av teatern för markisinnan och de unga kärleksparen har inte alls samma tempo och timing som allt annat. Där stannade flytet av på premiären av någon anledning. Men det kan nog putsas till i sommar.

Som helhet är det som sagt ändå ren teatermagi. Till det bidrar inte minst den enkla scenografin med stiliserade träd och i övrigt spelplatsen som sådan. Härliga är också alla bifigurer som glider runt som magiska väsen. Inte minst de alldeles bedårande vittrorna med så häftiga kläder och spännande rörelser.

Visst kunde man se skillnad på amatörer och proffs i vissa scener. Men proffsen är många och amatörernas brister bidrog ändå till den speciella helheten på något märkligt sätt.

Kort sagt. Alla som har biljetter till denna föreställning kan vara lyckliga. En midsommarnattsdröm vid Döda Fallet kan konkurrera med alla sommarspel runt om i landet.

Och när vädret vill lägger jag min röst på att detta är något av det häftigaste vi har i teaterväg i hela Sverige just nu. Några av landets främsta skådespelare på bästa humör, en av världshistoriens allra roligaste och mest rörande pjäser och därtill en helt unik spelplats med vridläkare och magisk utsikt.

Teatermagi var ordet.

Premiären slutade med att hela ensemblen bjöd upp publiken till dans. De kommer nog att få dansa mycket i sommar.

Annons
Annons
Annons