Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu visas mattan – som är nästan lika unik som Överhogdalstapeten

/
  • Själva textilen är 160 x 112 centimeter och dess ursprung gör att den är en av de internationellt mest uppmärksammade mattor som finns.

”En av världens märkligaste och mest intressanta mattor”. Så beskriver Karin Ådahl, en av Sveriges främta experter på islamisk konst och orientaliska mattor, den så kallade Marbymattan.

Annons

För experter på orientaliska mattor är den lilla textilmattan som i början av förra seklet återfanns i Marby kyrka i Oviken ett välkänt begrepp.

Redan 1925 skyndade sig tjänstemän från Historiska Museet i Stockholm att köpa in och ta med sig Marbymattan, som sedan dess förvarats i Stockholm. Men nu i sommar återvänder den till Jämtland i samband med Jamtlis mycket stora textila utställning med Överhogdalstapeten i centrum.

Marbymattan är sannolikt tillverkad i Anatolien eller Kaukasus under 1400-talet och tillhör en liten grupp mattor som kunnat identifieras på avbildningar i florentinskt 1400-talsmåleri.

Av dessa mattor är Marbymattan den mest välbevarade. En snarlik textil finns på det islamiska museet i Berlin, men Marbymattan är i bättre skick.

Då ska man ändå minnas att den var ituklippt när den återfanns, men delarna låg tillsammans och var möjliga att sammanfoga.

Själva textilen är 160 x 112 centimeter och dess ursprung gör att den är en av de internationellt mest uppmärksammade mattor som finns. Den är knuten med spunnet ullgarn på en ofärgad ullvarp. Runt mattan löper släta bårder, vilket visar att den är bevarad i ursprunglig form.

Motivet med två stiliserade fågelpar är förislamiskt och finns i den så kallade sasanidiska textilkonsten. Motivet fanns även i det norditalienska måleriet på 1400-talet.

Marbymattans bilder har tolkats som korta och kraftiga tuppfåglar med hög kam och yviga stjärtfjädrar.

Hur och när mattan hamnade i Marby kyrka är okänt, men man förmodar att den hamnade där under senmedeltiden. I ett visitationsprotokoll från 1691 skriver superintendenten Mathias Steuchius om att kyrkan ”in uti har en gammal altartafle, gamble kläder på altaret ett skrank gammelt af bräder.”

Dessa ”gamble kläder” skulle kunna vara mattan.

Sannolikt ställdes den ut första gången i Östersund 1911 och beskrevs då som ”delar av altarduk”. Vid en ny utställning i Östersund 1920 angavs den ha ”orientaliskt påverkade mönster”.

En undersökning med kol-14 har slutligen daterat mattan till 1400-talet.

I en längre artikel från 1998 skriver Karin Ådahl att det är förvånande att de svenska experterna så länge var ointresserade av det märkliga faltum att en så ovanlig textil återfanns i en landsortskyrka i Norrlands inland.

Senare forskare hävdar att mattan kanske inte alls legat i kyrkan sedan medeltiden utan att den ska ha ägts av en hemmansägare Karl Karlsson i Bredäng som levde i mitten av 1800-talet.

Senare ska hans måg ha skänkt mattan till kyrkan då man ordnade ett hembygdsmuseum där.

En annan möjlighet är att mattan förts med av en pilgrim på resa till eller från Nidaros och Karin Ådahl finner det inte osannolikt att den förts till Trondheim som gåva till ärkebiskopen.

Om Marby på den tiden hörde under Norge kan den ha förts vidare inom stiftet.

Sammanfattningsvis vet man egentligen mycket lite om dess ursprung och hur den hamnade i Jämtland. Vad man däremot vet är att den i Turkiet anses som så värdefull att man än idag kan köpa kopior av Marbymattan i den statliga mattaffären intill Hagia Sofia i Istanbul.

Nu kan vi se originalet på Jamtli.

Fotnot: Karin Ådahl är konsthistoriker och var under många år kurator vid Medelhavsmuseet i Stockholm, därefter blev hon direktör för det Svenska forskningsinstitutet i Istanbul och har skrivit en rad verk om mattor och islamisk konst.

Annons
Annons
Annons