Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Rapport från bananrepubliken – efter att bubblan spruckit

+
Läs senare
/

Inget land på jorden hade lika många Range Rover per invånare som Island – före finanskrisen. Sedan sprack bubblan. De hala finanshajarna försvann som ett stim torskar i den rytande Atlanten.

Kvar på sin lilla ö stod de vanliga islänningarna, med en ofattbar skuldbörda och en politisk kris som fortfarande skapar demonstrationer på gatorna.

– I västerlandet har vi egentligen inte ord och begrepp som täcker in det som hände när det välmående Island plötsligt förvandlades till bananrepublik.

– Ett i-land ska inte kunna rasa ner till att bli ett u-land, alla förutsätter att utvecklingen bara går framåt.

Det säger Jonatan Habib Engqvist som är curator för utställningen ”Nordens U-land?” som har vernissage idag, lördag, på Färgfabriken Norr i Östersund.

Under ett års tid har han samlat och engagerat sammanlagt tolv samtida isländska konstnärer som ger olika perspektiv på krisen och det isolerade samhället.

Redan på öppningsdagen skapas ytterligare ett verk när performancegruppen Icelandic Love Corporation gör ett medley av tre föreställningar:

– Just nu bygger vi ett fågelbo mitt på golvet, där vi kommer att framträda som tre smarta fiskmåsar, ett djur som alltid klarar sig.

Det berättar Eirún Sigurðardóttir, som tillsammans med Sigrún Hrólfsdóttir och Jóní Jónsdóttir drivit gruppen sedan 1998.

En enkel tolkning är att likna det rangliga fågelboet vid en liten ö i Atlanten, som de stöddigt kraxande fåglarna överger när det kärvar till sig.

– Så får man tolka saken om man vill, vi hoppas det finns många tolkningar, ler Eirún.

– Vi var mycket skeptiska till övertron på finansundret under de gyllene åren då ekonomin skenade.

Ni har gjort denna performance långt före krisen – kan man säga att ni rentav förutsåg kraschen?

– Nja, det är nog att säga för mycket, men vi var skeptiska till den utveckling som ledde fram till kraschen.

Ungefär detsamma säger Bjargey Ólafsdóttir som visar ett 70-tal teckningar gjorda i Chile och som skildrar ett dekadent leverne – före krisen:

– Precis samma ekonomiska överdrifter som på Island förekom då i Latinamerika med våldsamma krascher som följd.

Magnús Sigurdarson visar för sin del verket ”Stormur” – ett slutet rum där vi kan kika in på hur två stora byggfläktar blåser runt två ton (!) saltkorn – dygnet runt.

”With our faults exposed we face the elements” står det som rubrik - med fel och brister står vi alla nakna inför naturen, ungefär.

– Stormen finns inne i rummet och vi är alla lika inför naturen, sedan får man lägga in egna tolkningar i det, säger Magnús.

Hreinn J. Stephensen visar ”Black Box 2”, både flygplanens svarta låda och en geyser med bubblande oljelik vätska där rösten av någon under vattnet samkörs med isländska politiker och affärsmän som bedyrar sin oskuld.

– Detta är en utveckling av en tidigare och mindre box, nu har den fått annan innebörd efter krisens härjningar.

Hreinn visar också en sandsäck gjuten i betong med devisen at ”ju hårdare du slår desto ondare kommer det att göra”.

Många hårda erfarenheter för islänningar i gemen, sammanfattade och inpejlade av konstnärernas känsliga antenner.

Utöver detta finns här ytterligare ett antal spännande verk som kultursidan återkommer till senare, exempelvis i tisdagens konst- rond.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons