Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sångbergs måleri imponerar med ny kraft

/
  • Per  Sångberg.
  • Per  Sångberg.
  • ”Det känns mer Jämtland än vad någon jämtlänning i dag förmår skapa” skriver ÖP:s konstrecensent Christer B Jarlås om de bilder som Per Sångberg just nu visar på Galleri Bolin.
  • På Ahlbergshallen visar Modhir Ahmed ”innehållsrika bilder fulla av en slags klottrade figurer och föremål, ytor i enhetliga färger, mönster och ofta överdraget med en genomsiktlig yta”.

I februari 2004, i januari 2007 och nu i januari 2010.

Annons

Varenda utställning med Per Sångbergs måleri är värd att minnas.

Uttrycket är alltid något finjusterat för varje gång.

Förra gången var det lite mörkare, lite vemodigare bilder.

Nu har något hänt. Inte för inte är utställningen på Galleri Bolin döpt till ”Almost Happy”.

Det kanske är svårt att förstå när man läser det, men om man går in på Galleri Bolin så känner man bokstavligt den nya kraften bakom de flesta målningarna.

Helt ohämmat tränger sig färgblandningarna, det grovkorniga uttrycket och figurerna och djuren i målningarna ut från duken och tar över gallerirummet.

Det är ett måleri med en ny kraft.

Per Sångberg bor i Uppsala.

Han har egentligen ingen anknytning till Jämtland.

Men ändå var det hans målning som prydde omslaget till den stora boken ”Konzta” om konsten i Jämtland-Härjedalen som kom 2004.

Och när man tittar på hans målningar av berg, hjortar, vargar och ödsliga ytor och utsatta människor känns ändå länet som ett slags andligt hem för hans konst.

Det känns mer Jämtland än vad någon jämtlänning i dag förmår skapa.

– Ja, och nu är ju plötsligt mina vargmålningar i ett annat fokus än förr. Det är lite konstigt att för en gångs skull vara alldeles rätt i tiden, säger Per och skrattar.

Per Sångbergs vargar är inte gulliga, de har blod rinnande i mungipan och de står där stolta och anfalls- eller försvarsberedda.

De är på gång.

För det här måleriet handlar inte om djur och landskap som idyller.

Allting lever och allt onödigt är bortskrapat.

Här finns en slags brutal realism – men en realism med inslag av magi och, för att låna från naturen, kanske ännu mer en slags målad shamanism.

Totalt är det 24 nya oljemålningar som visas. Många är väldigt stora. Alla har titlar på engelska.

Den som söker på Per Sångbergs hemsida kan hitta citat från mina tidigare recensioner av hans konst.

Jag har tydligen redan från första utställningen varit nästan löjligt positiv.

Så vad ska man då skriva när det är en ny utställning som till sin helhet är faktiskt bättre än de tidigare två?

Jag vet inte.

Men vill man uppleva vad riktigt bra måleri kan förmedla bör man uppsöka Galleri Bolin i Östersund före 17 februari.

•••

På Ahlbergshallen var det i lördags vernissage för en konstnär med stor internationell erfarenhet.

Modhir Ahmed fick sin konstnärliga grundutbildning i Irak på 1970-talet. Han fortsatte till konstakademin i Warzawa på 1980-talet.

Och sedan 1990-talet bor han i Sverige och nu i Falun. De senaste åren har han ställt ut i Korea, Kuwait, Serbien, Polen och i Kina.

Nu visar han ett antal verk i blandteknik.

Det är originalverk som har tillkommit i en härlig blandning av tryck, måleri, teckning, collage med mera. Resultatet är innehållsrika bilder fulla av en slags klottrade figurer och föremål, ytor i enhetliga färger, mönster och ofta överdraget med en genomsiktlig yta – som en slags genomskinlig gardin eller något annat.

Modhir Ahmed berättar om sitt förhållande till sina bilder:

– Jag arbetar under en mycket lång tid med mina bilder. En del verk här påbörjade jag redan 2004. Allt jag gjort är levande för mig så länge, det finns hela tiden kvar som material tills jag är 100 procent säker på att bilden är klar.

Allt känns väldigt präglat av ett lekfullt förhållningssätt.

– Ja, det är en bra beskrivning. Det är lite som ”hur duktig kan jag vara för att göra fel?”, säger han.

När jag går runt där på Ahlbergshallen blir jag imponerad av den tekniska kvaliteten och fascineras av de märkliga kombinationerna.

Men; det där med att dra över en dimridå, det håller också mig som betraktare lite utanför. Det är som att jag inte på allvar blir insläppt i bilden, att jag måste hållas lite på avstånd.

Så när jag tar trappan ner från utställningen är jag uppfylld av blandade känslor.

Fast det har ju också ett klart värde i sig …

•••

På Galleri Eken borta på Övre Katrinelundsvägen i Östersund har man söndagsöppet och bjuder gärna på gott kaffe och hembakt.

Ett sympatiskt sätt att visa konst. Just nu visar man i sitt lilla gallerirum åter grafik och måleri av Karl-Otto Myrstad och ett par äldre verk av Kaj på Höjda.

Inget vare sig nytt eller sensationellt på något sätt.

Men som sagt, ett sympatiskt sätt att visa konst på. Galleriets mest lyckade utställning hittills var annars Johanna Grindes före jul. Den både lockade folk och målningar såldes.

•••

Den som vill uppleva jämtländsk ny amatörkonst kan bege sig till Folkets hus, ja, stället som heter så konstigt nuförtiden med en massa bokstäver och snedstreck.

Där visar ABF:s konstcirklar sedan i lördags vad man skapat på sina kurser.

Ingen konst att recensera i egentlig mening. Men samtidigt är det lite tråkigt att det inte finns visningslokaler i stadens mer centrala delar för amatörkonsten och för nya konstnärer som inte är tillräckligt etablerade för de större gallerierna.

I dag driver ju Folkets hus också Storsjöteatern. Kanske de borde bredda sina konstvisningar in till centrum – det skulle kunna ge fler chansen att se konsten.

•••

I konstkrönikan om vårens konst skrev jag om Christian Partos jättevisp som ska visas på Färgfabriken Norr. Då var det lite oklart om hur stor utställningen skulle bli.

Nu är det klart att det blir flera verk av denne så internationellt hyllade svenske skulptör som gärna leker med ljus och med perceptionen i sina spännande installationer.

Minst tre verk till kommer att visas på utställningen där jättevispen genom sin storlek och sina säkerhetsavstånd blir huvudnumret.

Vernissage blir fredag 26 februari och utställningen kommer att bli kvar till 11 april.

•••

George Clooney i all ära. Men att Anton Corbijn vandrar runt på Östersunds gator precis som en vanlig man är minst lika sensationellt.

Världens just nu absolut mest kände rockfotograf och en av världens mest hyllade skapare av rockvideor är en sann levande legend.

Hans utställning ”Mortals” med mestadels rockfoton visades i Sundsvall 2002 uppdelad i två stora lokaler.

En mycket uppfriskande utställning.

Tänk om hans jämtlandsbesök nu hade kombinerats med en utställning här också …

Annons
Annons
Annons