Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sara Adelhult: Drömmen om Europa kan lagas på språkcafé i Hammerdal

Av en slump stannar mitt pekfinger i Facebookflödet och jag klickar vidare på en länk som går till ett TED-talk på Youtube. Det står en prydlig kvinna i kavaj och blå skjorta och pratar på en scen någonstans i världen. Hon pratar tydlig engelska med pauser på de rätta ställena, hon pratar om en av det syriska krigets historier som det är omöjligt blunda för och glömma. Hon pratar om en ung kvinna, en 19-årig tjej som tillsammans med sin pojkvän flyr till Europa – för att få skapa sig en framtid, för att få studera och jobba.

Annons

Jag tänker på mitt eget 19-åriga jag. Jag drömde också om Europa. Men det var tågluff med vänner och charter till Kreta som gällde för mig. Det enda jag behövde oroa mig för var solbränna och dåliga souvenirer. Inga gränser var stängda och jag behövde aldrig riskera livet för att få plugga på högskolan när jag kom hem.

Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på vad Doaa och hennes Bassem var tvungen att utstå för att ens komma iväg från hamnen i Egypten. När de sålt allt som gick att sälja och lånat allt som gick att låna köpte de sig en plats på en båt utan någon som helst resegaranti. De blev stoppade av polisen, inlåsta i fängelset och förhörda gång på gång om smugglarna. Och när de äntligen kommer iväg tillsammans med 500 andra flyktingar så är det bara början på en mardröm. ”Vi flydde från döden till döden”, säger Doaa som blev en av elva överlevande.

Ungefär en vecka efter att jag lyssnat på Melissa Flemings TED-talk med tårarna rullande nerför kinderna så är jag en av dem som arrangerar språkkafé för nya Hammerdalsbor. [...] En av de unga kvinnorna som kommer för att träna svenska är Doaa.

Den prydliga kvinnan på scenen som gör sitt TED-talk heter Melissas Fleming och jobbar för UNHCR. Hon fortsätter att berätta om ungdomarnasflykt och om katastrofen när ett antal okända män sänker båten mitt ute på havet av ren illvilja. I fyra dygn håller Doaa modet uppe, hon som inte ens kan simma håller sig flytande med hjälp av en enkel badring. Hennes pojkvän blir en av dem som ger upp i det kalla mörka vattnet, men hon gör allt vad hon kan för att rädda livet på två små barn som andra döende och förtvivlade flyktingar har lämnat till henne. Hon sjunger sånger för barnen som ligger på hennes bröst, hon ber böner till Gud och petar undan döda kroppar som flyter emot henne. När räddningen äntligen kommer är det för sent för det yngsta barnet, men Doaa och 1,5-åriga Masa klarar sig.

Ungefär en vecka efter att jag lyssnat på Melissa Flemings TED-talk med tårarna rullande nerför kinderna så är jag en av dem som arrangerar språkkafé för nya Hammerdalsbor. ”Kom möt nya vänner från hela världen, drickkaffe och träna på svenska”, säger vi och det dyker upp människor i alla åldrar från Syrien, Eritrea, Uzbekistan och många andra länder. Några kan lite svenska men vi pratar mest med kroppsspråket och en stor portion fantasi. Det är märkligt hur mycket vi människor kan berätta för varandra fast vi inte har så många gemensamma ord. Vi byter berättelser, kunskap, gråt och skratt.

Det är nästan omöjligt att förstå att den lilla, tunna tjejen som kommer med kakor till fikabordet och som nojsar med småbarnen är samma människa som kvinnan på havet. Hon som huttrar i vinterjacka inomhus. Hur orkade hon?

En av de unga kvinnorna som kommer för att träna svenska är Doaa. Det är nästan omöjligt att förstå att den lilla, tunna tjejen som kommer med kakor till fikabordet och som nojsar med småbarnen är samma människa som kvinnan på havet. Hon som huttrar i vinterjacka inomhus. Hur orkade hon? Hur klarade hennes kropp av att vara utan mat och vatten så länge? Vi börjar prata– och idag snart två år senare pratar vi fortfarande. Så sent som igår pratade vi om att boken som Melissa Fleming skrivit om den dramatiska flykten nu kommer ut på svenska. Doaa rycker på axlarna när jag frågar hur det kommer att kännas att gå förbi affärer där boken kanske syns i skyltfönstret. ”Det är inte min historia eller vad jag känner som är viktigt. Det viktiga är att människor förstår varför det kommer flyktingar, varför vi flyr.” Doaa vill tvätta bort den negativa bilden av flyktingar som en del personer har, hon vill sticka hål på rädslan för det okända. ”Vi är inte kriminella, vi vill studera och jobba, vi flyr för att överleva.”

”Det är inte min historia eller vad jag känner som är viktigt. Det viktiga är att människor förstår varför det kommer flyktingar, varför vi flyr.” Doaa vill tvätta bort den negativa bilden av flyktingar

Jag nickar och önskar precis som Doaa att fler vågade stoppa undan sin rädsla och säag hej och välkommen istället. Låt drömmen om Europa bli lite sann i alla fall. Den är naggad i kanten, och det är många stela regler som skulle behöva luckras upp, men om vi lånar ut pulkan till barnen som aldrig sett snö, erbjuder en praktikplats till någon som behöver eller tackar ja till kaffet hos de nya grannarna kan vi tillsammans bygga en bättre framtid för många.

Sara Adelhult

Journalist och kommunikatör, tidigare lokalredaktör i Strömsund för ÖP.

Läs mer: Steven Spielberg letar manusförfattare till filmen om Doaa i Hammerdal

Doaa Al Zamel, oktober 2017. Tidigare i höst släpptes boken om Doaa Al Zamel i Danmark och nu släpper detnystartade bokförlaget Polaris den svenska versionen.

Sara Adelhult, Journalist och kommunikatör (med ett tidigare liv som lokalredaktör på ÖP)

Annons
Annons
Annons