Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelsugen Murphy showade loss rejält

/
  • Elliott Murphy och Olivier Durand ägde Gamla Teatern på torsdag kväll och blev triggade till stordåd av den entusiastiska publiken, en klockren succé.
  • Elliott Murphy visade hela sin bredd.

En verklig kulturgärning. Så måste man beskriva den verksamhet som entusiasterna i föreningen Popgeni bjuder publiken i Östersund.

Annons

Gårdagens spelning toppade vårens tidigare arrangemang med en urladdning som höll hög kvalitet rakt igenom.

Först ut var lokala trion Andrea Lundquist, Björn Gidlund och Erika Andersson, där särskilt Lundquist fångade mina öron denna gång med sin ganska poppiga sångstil och säkra harmonier.

Uppbackad av Erikas lika säkra stämmor och Gidlunds slidespel kompletterade hon kamraternas mörkare material, där särskilt Erikas mörka röst är spännande.

Mellanakt var ständigt förbisedde Basse Wickman, som inledde med en rad vackert vemodiga svenska sånger, både egna texter och tonsättningar av Dan Andersson och Karin Boye.

Hans gitarrspel är imponerande, harmonierna läckra och han sjunger felfritt. Dessutom är hans mellansnack både sympatiskt och chosefritt.

Av någon anledning är det avslutande partiet med engelskspråkiga låtar inte alls lika intressant, rösten blir mer spänd och jag saknar den öppna hållning som det svenska materialet innehåller.

Sedan kan det inte hjälpas att kvällens huvudakt spöar skiten ur de fyra inledarna. Elliott Murphy har en blytung auktoritet och en klockren partner i franske gitarristen Olivier Durand.

Redan under andra låten klappar publiken takten unisont och det massiva bifallet triggar uppenbart den 64-årige veteranen, som visar varför han klarar ett hundratal spelningar om året.

Här blandas Dylan-doftande äldre material med nyskrivna "A little bit more" där hans röst låter som en korsning av Lou Reed och Willy de Ville.

Durands läckra spel ger verkligen en fransk prägel på låtarna, men han behandlar lika gärna sin akustiska gitarr som en kraftfull elgura. Det svänger våldsamt och Murphy frågar retoriskt om vi känner till heavy metal? Jodå ...

– Men har ni hört Heavy Murphy ...?

Med sina två gitarrer och lekfulla rockposer förvandlar så duon helt fräckt Gamla Teatern till en hårdrocksscen, melodiskt, pumpande och ovanpå det 64-åringens ylande munspel.

Efter den genomkörningen har Heavy Murphy inga som helst problem att få upp hela den fullsatta parketten på fötter och drar igång en gungande "Shout".

Så dags var jag tvungen att gå för att lämna denna text, men jag tror att Elliott gärna spelat ett par timmar till, med unisont bifall från de östersundare som hade vett att gå dit.

Tack Popgeni också för denna bokning, ni som bidrar till att göra Östersund så kul att bo i!

Annons
Annons
Annons