Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talk show-värdarna spyr galla över Trump

SKÄRMEN: Kristian Ekenberg följer de amerikanska talk show-värdarna som har tagit tydlig ställning mot Donald Trump. Kommer klyftan i tv-landskapet någonsin att överbryggas igen? frågar han sig.

Annons

För oss som på avstånd följer den amerikanska talkshowtraditionen, med kostymklädda män bakom stora skrivbord, såg det ett tag ut som att gråväderstider stundade. Men Donald Trumps orangefärgade nuna har nu gått upp som en sol över scenografins nattliga skyline.

När David Letterman pensionerade sig 2015, efter att först under några år ha pyst ut den sista luften som ur en ballong, hade jag halvt om halvt övergett pratprogrammen. Med den muntert harmlösa nallebjörnen Jimmy Fallon som kronprins till anrika ”Tonight show”-tronen såg det ut som om talk show-formatet mist sina huggtänder, och när han även tog ledningen i tittarkampen zappade jag vidare.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Alec Baldwin som Donald Trump.

Stephen Colbert tog över ”Late show” efter David Letterman, men hans första tid var vacklande, i avsaknad av fokus och kvar i fantomsmärtorna efter att ha mist sin tidigare persona från tv-kanalen Comedy Central som en fejkad konservativ skitgubbe av Bill O´Reilly-typ. Och på Bush-årens komediflaggskepp ”The Daily show” har vakuumet efter Jon Stewart sugit in de positiva tendenser som ändå har existerat.

Ljusglimtar har funnits, som att tv-kanalen HBO gav John Oliver chans att mixtra med formatet i en ny show som nästan kan kallas folkbildande, och Bill Mahers ormbett i ”Real time” har inte helt mist sitt gift även om Obama-åren har haft en lugnande verkan på honom.

Med Donald Trumps entré har dock talk show-formatet gått in i en ny era, ett paradigmskifte där gamla sanningar inte längre gäller och där nya möjligheter skapar nya vinnare och förlorare.

Melissa McCarthy har gjort en lyckad imitation av pressekreteraren Sean Spicer.

I dag tar Trump upp allt syre i rummet. Alla skämt och syrligheter kretsar kring honom, som om övriga världen har upphört att existera. Den som inte har en egen angreppsvinkel på Trump-faran riskerar att slukas av det stora ointresset.

Lite oväntat har gamla ”Saturday night live” väckts upp från sin trivseltupplur, blivit måste-se-tv igen med ständiga attacker mot Trump-administrationen. Nu senast med Melissa McCarthys fantastiska imitation av pressekreteraren Sean Spicer, som skakande av vrede skäller ut presskåren och jagar runt dem i pressrummet med en mobil talarstol. Även Alec Baldwins imitation av Trump själv dryper av genuint förakt.

Läs mer: Förra Skärmen-krönikan om Hollywoods gravplundrande

En annan som har växt i Trumps skugga är Seth Myers, som har den otacksamma rollen att fylla ut efter Jimmy Fallon mitt i natten. Särskilt hans längre, analyserande ”Closer look”-segment har hittat tonträffen i en tid som suktar efter motstånd mot den nya regimen.

Den som verkligen har blivit akterseglad i relevans är just Jimmy Fallon. När han till slut hakar på trenden hamnar han sist i kön med en tam imitation av Trump, helt utan Alec Baldwins råhet. Fallon gör bara en gubbe, enligt satirmallen från en politiskt mindre explosiv tid.

Jimmy Fallons tämligen tama Trump-imitation. Foto: TT

Han fick mycket kritik under valkampanjen när Trump gästade studion och Fallon nojsade med honom och bad att få röra vid hans hår – som om han var en helt normal presidentkandidat. ”Tonight show” har varit kvar i, och förstärkt, det harmlösa klimat som den förra värden Jay Leno fyllde sin studio med. Ett klimat som är helt irrelevant efter presidentinstallationen.

Talk show-värdarna har blivit ett slags härförare i kampen som förs i de stora kuststäderna som New York och Los Angeles, där Trump-motståndarna dominerar. De har tagit tydlig ställning och försöker inte att samla så många som möjligt under sitt paraply. Trump-väljare får helt enkelt vredestitta eller stänga av efter att ha kastat något mot tv:n.

Frågan är hur länge det kan fortsätta. Hur länge kan de största pratprogrammen domineras av en anti-Trump-agenda som alienerar en stor del av tittarna? Kommer denna klyfta i tv-landskapet någonsin att kunna överbryggas?

Utrymme finns för en Trump-vänlig hovnarr som kan stjäla de tittare som har tröttnat på att avfärdas som idioter. Eller så är sanningen den att Trump-sympatisörerna inte är intresserade av en programledare som leder skrattkören, utan bara av någon som kanaliserar deras stora, kokande vrede.

Fotnot: Skärmen är en krönika om trender och fenomen inom rörlig bild.

Annons
Annons
Annons