Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vacker blandkompott med ett fint syfte

/
  • Stämningsfulla och gripande sånger präglade föreställningen ”Sampari – Morgonstjärnan” på Gamla teatern i lördags. Myriam Lundberg, längst till höger, leder kören Mozaik som stod bakom arrangemanget.
  • Den lokala kören Mozaik framförde, tillsammans med den amerikanska dansgruppen Vanaver Caravan, en föreställning för att uppmärksamma situationen för den förtryckta befolkningen i Västpapua. Landet utgör den västra halvan av ön Nya Guinea och är en del av republiken Indonesien.

En multikulturell kompott av dans, musik och sång framförd med ett vackert budskap.

Annons

Det var vad publiken i en fullsatt Gamla teater bjöds på under lördagskvällen när den lokala kören Mozaik arrangerade föreställningen och solidaritetsmanifestationen ”Sampari – Morgonstjärnan”.

Stjärnan, som finns på den västpapuanska flaggan, är en symbol för den förtryckta urbefolkningen och på väggen bakom scenen hängde den blå-vit-röda fanan åskådligt. I hemlandet riskeras 15 års fängelse om man hissar den.

Men kören Mozaik var inte ensamma på scenen. Den internationellt erkända dansgruppen Vanaver Caravan från USA låg även dem bakom arrangemanget. Och tillsammans skildrade de historien om förtrycket, med hjälp av den amerikanske sångaren Pete Seegers berättarröst.

Vanaver Caravan, som specialiserat sig på folklig dans världen över, visade upp allt mellan modern dans och något som för det otränade ögat liknade jive. Till och med ett skickligt steppnummer bjöds publiken på. Och i sällskap av kören och mäktiga rytmiska trumslag blev numret min favorit för kvällen bland många bra.

Mozaik framförde en mängd västpapuanska sånger blandat med populärmusik, däribland folkrock från Crosby, Stills & Nash. Med stämsång framfördes ”Daylight again” och ”Find the cost of freedom” ackompanjerad av ukulele och den fenomenala kören. All denna musik och dans, tillsammans med teatraliska inslag, blev också det vinnande konceptet för hela föreställningen som i stort handlade om det goda, det onda och friheten.

”Kampen mellan gott och ont är lika gammal som människan” förkunnade Pete Seegers fantastiska berättarröst genom högtalarna.

Var det en behaglig rysning jag kände längs ryggraden?

När två och en halvtimme, inklusive pause, hade passerat stämde kör, dansare och slutligen publiken in i Bob Marleys One love. Den västpapuanska frihetskämpen Benny Wenda kom upp på scenen och jag kunde inte låta bli att känna ett sting av vemod. Tänk att ständigt behöva föra en hård kamp för något som är så självklart för andra.

Men stämningen andades hopp och framtid, föreställningen var ett riktigt fint initiativ av kören Mozaik.

Annons
Annons
Annons