Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Växande konst om rikare tillvaro 30 videoverk

/

Konst som växer. Ja, både bokstavligt och bildligt. En vernissage i Östersund och en stor satsning på något som var nytt för 30 år sedan …

Annons

Påskafton är en väldigt ovanlig vernissagedag i Östersund. Det har nog aldrig hänt tidigare under de år jag skrivit om konst. Men i lördags var det dags. Bodil Halvarsson och Rolf Anderzon på Galleri S markerar att de står för något nytt och det passar konstnären MalinMatilda Allberg utmärkt. ”Växande” är utställningen döpt till.

MalinMatilda har ställt ut på Galleri S förut och även på Ahlbergshallen. Hennes konst handlar ofta om det livsbejakande, om humor och har alltid med någon liten interaktiv knorr. I ”Växande” får besökarna chansen att plantera varsina frön i en balja och förser frön med textlappar på en pinne. Baljan står givetvis i fönstret och kommer att bevattnas.

I det första utställningsrummet möter vi stora målningar av blommor och små emaljer med en katt. Blommor och katt, det är som att bli omsluten av något varmt och tryggt. Och i nästa rum sitter det en rad grafiska blad på väggen fulla med olika smarta sentenser om livet och tillvaron. En del känner jag igen och en del inte. Men allt handlar om hur man kan få en rikare och mer glädjefull tillvaro. Dessutom riktigt snyggt mot olika färger och foton. Banalt, ja, kanske, men samtidigt behöver vi ofta just det enkla.

I det inre rummet går en video i en loop om blommor och växtlighet. Där får vi se den process som IRL samtidigt utspelar sig i baljan med frön och lite annat. Alla växter i videon finns också med i målningarna.

MalinMatilda poängterar gärna att orden kultur och odla hänger ihop. Kultur härstammar ju från odla. Utöver det som nämnts finns också ett antal målningar av hus. Husen visar sig vara från Riga. Men husen har också försetts med blommor.

”Växande” är en utställning som hänger ihop. I enskildheter kan man hitta brister. Men som helhet blir det faktiskt väl fungerande. Blommor, katt och kloka ord och lite plantering på det. MalinMatildas utställningar är skönt egna. ”Växande” pågår fram till 25 april.

Som konstintresserad besöker man otroligt många utställningar. Men ärligt talat så är det inte många som fastnar. En utställning som jag ofta återvänder till i tanken är ”Video Art Video” som visades på Kulturhuset i Stockholm 1985. Där fanns mycket som var spännande och allra mest njutbart var musikern och multikonstnären Brian Enos verk som kombinerade färger och musik på ett eget och gripande vis. Det var också den första större presentationen av videokonst i Sverige.

Det är med stora förväntningar jag nu 27 år senare åter besöker en stor satsning på videokonst på Kulturhuset. Utställningen ”Bortom tid Internationell videokonst” vill visa det som just nu görs inom videokonsten och alla 30 videoverk som visas har presenterats tidigare inom ramen för videokonstfestivalen Loop/Screen from Barcelona under åren 2003 till 2011.

Utställningen visas högst upp i Kulturhuset i de stora utställningslokalerna på plan 5. Rummen är mörka i svart och grått och där finns dukar och skärmar överallt, små och stora, som visar de verk som ingår i utställningen. Bakom utställningen står den amerikanske curatorn och journalisten Paul Young och Estelle af Malmborg. Videoverken har delats in i olika teman som de som är relaterade till film och måleri, till kroppen och performancetraditionen, sociala och politiska frågor, humor och till sist formmässiga experiment.

Jag vandrar runt, jag sitter och tittar och jag försöker vara lika öppen som jag var för 27 år sedan. Jag ser tjusiga bildflöden i 3D, jag ser en kvinna klä av sig naken samtidigt som hon citerar Wittgenstein, en annan kvinna utsätter sig för samma tortyr som fångar, en konstnär vandrar runt som backpacker i Indien och det faller brinnande klot från himlen. Överallt händer det något.

Visst en del verk fångar mitt intresse en liten stund. Men när jag efter någon timme lämnar utställningen känner jag ändå en tomhet och besvikelse. Här finns inte ett enda verk som kommer att leva med mig på samma sätt som upplevelsen av Brian Enos verk då för 27 år sedan.

Men höjdpunkter finns ändå. Marco Brambilla regisserade en gång science fiction filmen ”Demolition Man”, en kultsuccé. Här har han i verket ”Civilisation” fört samman hundratals klipp ur kända långfilmer till ett 3D-collage som bokstavligt för betraktaren från himmel till helvete. Väldigt läckert och med så mycket bilder att man ständigt upptäcker något nytt.

Kelly Richardson visar i ”Flyktingar från den krossade stjärnan” just ett intensivt brinnande stjärnfall över ett stilla mycket njutbart landskap. Ett verk som i sin kombination av det hotfulla och det eviga vackra landskapet förmår väcka känslor.

När Antonio Muntanada låter Mercedes-märket snurra mot en blå himmel så betyder det också något. I vart fall säger det lite om vad vår tid dyrkar och håller av.

Ja, det var tre verk som jag ändå tog med mig. Men visst ska man besöka ”Bortom tid”. Det är en av de större satsningarna på videokonst på många år. Och det är fortfarande helt gratis att gå in på Kulturhuset så man kan gå dit flera gånger om man är i Stockholm. De 30 utvalda verken visas fram till 20 maj.

I Östersunds kommun är det inte lätt för ideella föreningar och enskilda entusiaster att nå ut och upplysa om sina utställningar, sina konserter eller sina teaterföreställningar. De hemsidor kommunen har är vare sig särskilt snygga eller särskilt tillgängliga. Och de kommunala affischtavlor som finns på Prästgatan, vid lasarettet och vid Folkets hus verkar stadens krogar tycka att de har ensamrätt på. Om en ideell affisch sätts upp så är inom fem minuter till en timme garanterat någon från krogarna där och sätter upp sina egna affischer om after work och annat rakt ovanpå.

I mer kulturintresserade kommuner har man affischtavlor centralt där kommunen ansvarar för att sätta upp och där inget sätts upp över något annat. I dag tillåter kommunen att krogarna medvetet får sabotera för kommersiellt mycket svagare aktörer då de inte verkar bry sig ett dugg om sina affischtavlor. Om kommunen vill hjälpa sina kulturarrangörer borde man ta greppet om sina affischtavlor och inte tillåta vilket beteende som helst.

Annons
Annons
Annons