Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljusblått och nattsvart

När det är goda tider kommer alla positiva kurvor att peka uppåt i all evighet. Tillväxten stiger, konsumtionen ökar, investeringarna tar fart, lönerna åker upp. Bara en sanning får plats: DET ÄR GODA TIDER OCH KOMMER ATT SÅ FÖRBLI.

Annons

De som varnar för att det en dag kanske inte kommer att vara fullt lika bra blir kallade svartmålare, pessimister och dysterkvistar. Regeringspartier, företag, kvartalskapitalister, organisationer och en del enskilda har ofta ett intresse av att inpränta DET ÄR GODA TIDER OCH KOMMER ATT SÅ FÖRBLI. Det är lättare att sälja hus och möbler, en del kan vinna röster och medlemmar.

Så händer något i den komplicerade mekanism som heter världsekonomin och scenförändringen är total. Man väntar att de dåliga tiderna ska följas av ännu sämre - och så ska det förbli, till den yttersta dagen. Det finns inget ljus i tunneln. Vägarna är blockerade. Möjligheterna uttömda. De som talar om att ljuset kanske kan upptäckas efter nästa krök kallas skönmålare.

Alla vet att det svänger i ekonomin. Sju svåra år följs av sju feta. Men den kunskapen kan påverka försäljningsvolymerna negativt. Om folk får för sig att spara till sämre tider kan det få oönskade konsekvenser, särskilt då för kvartalskapitalister.
För ekonomijournalister borde det vara en utmaning att berätta vad som kommer att ske. Men det är enklare att berätta vad som hänt (KRASCH I X-BOLAGET I GÅR). Dessutom kan den som mitt i en högkonjunktur talar om dåliga tider bli betraktad som taktlös; det är ungefär som att i ett tal till brudgummen påminna om obetalda skulder.

Eftersom alla vet att det böljar i ekonomin skulle det gå att förbereda: samla i ladorna så att man har till sämre tider. Men hur ska man lyckas med det när linjen är att de goda tiderna ska bestå i evig tid? Dessutom finns det ofta ägare som vill ha cash och inte är så pigga på att firman ska lagra i ladorna.
Aha, det är fråga om planekonomi av östtysk modell. Nejdå, inte alls, utan om en intelligent planering inom de marknadsekonomiska ramarna. Ett exempel är Norge. Man sätter inte sprätt på de enorma inkomsterna från oljefälten utan placerar pengarna "på bok". Det är ett sätt att skapa utjämningar över tid.

Myterna om den eviga lågkonjunkturen och de evigt goda tiderna måste krossas. Då finns bättre förutsättningar att planera tillvaron på ett förnuftigt sätt.

    

Annons
Annons