Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mello i all ära men med en bitter eftersmak

/

Fotograferna bakom mig frustar gott åt sina egna skämt. Här känner alla alla. Det vill säga om man inte kommer från en ”obetydlig landsortsblaska”, som någon i gänget sa om ÖP. 

Annons

Under presskonferensen i Stockholm står Christer Björkman på scenen och läser upp namnen på de artister som ska delta i Melodifestivalen. Jon Henrik Fjällgren ropas upp och han kommer ut på scenen. Han ler försiktigt, men poserar vant framför de smattrande blixtarna. 

”Han är ju same. Du vet där uppe, i Norrland, där är han lika stor som Michael Jackson”, konstaterar en fotograf bakom mig och tillsammans med en kollega brister de ut i ett asgarv samtidigt som jag börjar koka inom mig av deras generaliserande och hånfulla attityd. 

Veckorna gick och plötsligt låg Jon Henrik Fjällgren som storfavorit på bettingsajterna. Efter att pressen maniskt bevakat deltävlingarna i Göteborg och Malmö var han veckans största fokus när det var dags för Östersund. Rubrikerna om Jon Henriks superkropp och hans kärleksjojk toppade tidningarnas nöjessidor. 

På plats i arenan för att bevaka repetitionerna hamnade jag än en gång i gänget med asgarvande fotografer, reportrar och krönikörer.

”Den här arenan är så himla liten”, ”Det kändes som det tog 40 minuter att ta sig från hotellet och hit upp!”, ”Det här är ju typ bara en stor parkerings plats”.

Sedan var det dags för artisterna att ta plats på scen. 

Och ja, vi journalister kan vara hårda, kritiska och rent av elaka, men när någon viskar kommentarer som ”Det där var en stor tjej” om Kristin Amparo när hon kommer ut på scenen och sedan fnissar lite hånfullt och drar ett osmakligt skämt om samer när det sedan är dags för Jon Henrik Fjällgren har man passerat en gräns. 

Sedan i full fart till Gamla Teatern och efterfesten. Pressen väntar otåligt på kvällens stora vinnare. 

”Jon Henrik är ju inte direkt den som skyndar sig i onödan”, säger någon till en kollega som kontrar med ”Nä, det gör man väl inte här uppe Norrland”. Asgarv.

Hela mellon avslutas galant i samma förminskande och föraktande anda när Björn Barr publicerar en krönika i Expressen om sina iakttagelser från en döende stad som frenetiskt greppar efter en livboj – nämligen Östersund. Och allt toppat med rubriken ”Det är kul när det händer någonting”. 

Melodifestivalen blev en folkfest och – med Jon Henrik Fjällgren som vinnare – en succé. Men alla kommentarer, asgarv och översittarfasoner från de stora medierna lämnar en bitter eftersmak. Och nej, trots vinsten är Jon Henrik inte lika stor som Michael Jackson, inte ens här i Norrland. Inte än … 

Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en varm känsla i kroppen efter melloveckan. För – hör och häpna – det är faktiskt kul när det händer någonting. 

Läs mer:

#kulnardethandernagot: Svart och vitt om Jämtland

#kulnardethandernagot: Berätta vad som händer där du bor

Läs allt om melodifestivalen här.

Annons
Annons
Annons