Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Doug Seegers har mycket att berätta – bjöd på nytt material i Östersund

/

Det kan inte vara många som har missat sagan om Doug Seegers. 
Gatumusikanten som upptäcktes i Nashville av Jill Johnsson under inspelningen av det populära programmet Jills Veranda står nu hos oss med två utsålda kvällar på Gamla Teatern. Det är minst sagt en historia värd att berättas. Mannen som har levt ett långt liv med både missbruk och hemlöshet är nu ett populärt namn i Sverige för sin musik.

Annons

När Doug äntrar scenen gör han det till ljudet av publikens jubel som talar för att han är efterlängtad. Mina egna tankar fastnar tyvärr vid uppdukade långbord framför scenen och en helt upplyst lokal. 

Till en början känns det hela en aning frustrerande. Jag vill höra berättelserna som den här mannen har att berätta men istället försvinner dom en aning bland bordsgrannens surr och efterätten som anländer mitt i musiken.

Det första intrycket som faktiskt fastnar är "Angie's Song". En vacker låt som sjungs med sårbarhet i rösten och förtjänar mer fokus än vad den får i en upplyst lokal. 

En stund senare släcks äntligen lamporna ner. Det blir därmed större fokus på scenen och genast ändras stämningen till den jag saknat innan. 

Vi får höra Doug berätta för oss om sin tacksamhet till Gud. Hur hans tro förde honom på rätt väg i livet och som tillslut också förde Jill Johnsson till honom och vidare till där han är idag. 

Han berättar om dagen han mötte den svenska country-stjärnan i Nashville och givetvis följs det av låten som förändrade allt. Publiken jublar förtjust när de inser att det är "Going down to the river" som väntar och jublen dröjer sig kvar länge efter låtens slut.  

Kvällen fortsätter i en salig blandning av ballader laddade med känslor till fartfyllda låtar som skulle fått publiken att dansa om det inte vore för att borden tar upp all plats på golvet. 

Vi bjuds också på en del nytt material från albumet som ska få namnet "Walking on the edge of the world" och en av låtarna med samma titel som albumet blir en av mina personliga höjdpunkter från kvällen, med en refräng som genast sätter sig på huvudet.

Det märks på Seegers att det är kärlek som grundas i det han gör på scenen. Kärleken till musiken och möjligheten som får honom att framföra den för oss. 

När stunden med kvällens huvudperson från Nashville närmar sig sitt slut tänker jag "Är Doug Seegers mer än en saga som uppmärksammades av Jills Veranda?" Ja, absolut. Den här mannen har mycket att berätta som jag vill ta del av. Det är synd att den stora kraften i det försvinner lite den här kvällen bland långbord, efterätter och prat som stör under låtarna.

Som avslutning står han på scenen med endast gitarren som sällskap och framför "Don't laugh at me" som blir låten jag bär med mig från den här kvällen. 

"Count your blessings before bedtime" uppmanar han oss innan han tackar för sig med stående ovationer och kliver av scenen för att äntra den igen imorgonkväll.

Annons
Annons
Annons